”Jag vill att du gör detta för mig, även om jag borde göra det själv”. En konstig mening som vi sällan säger, men som vi ofta agerar i. Att skjuta ansvaret ifrån sig själv är inte helt ovanligt.

Ibland kan en känsla av ensamhet komma över mig. Det är ett mönster som funnits med mig sen barnsben, då jag upplevde både utanförskap och avvisning från människor som var viktiga för mig. När jag går in i mönstret kommer både oro och rädsla fram i mig.

Jag läste någonstans att vi får i oss kilovis med bekämpningsmedel, kemikalier och gifter via maten varje år. Det är beklämmande att det som ska ge oss energi, hälsa, läkning och liv ofta är det som ger oss det motsatta.

Att öva sin intuition är roligt och kan göras ganska enkelt. Det kräver dock en hel del träning och acceptans när det inte fungerar! I denna krönika delar jag med mig av några övningar som du kan göra i vardagen.

Väpnade konflikter och krig mellan länder har funnits lika länge som människan är gammal. Visst är det märkligt med tanke på att väldigt många människor ser mänskligheten som ”kronan på verket” eller ”skapelsens juvel”?

Vi har blivit lärda att när Adam gav kunskapens äpple till Eva så startade allt vårt elände. För att inte tala om Lucifer som var en av Guds änglar från början. Andra texter inom olika religioner vittnar om andra företeelser och händelser som är orsak till himmel och helvete och ont och gott. Gud framställs som den myndiga, straffande och människan som den lilla okunnige, frestad av det mörka och syndiga.

Många gånger under livet har mina föresatser att vara på ett visst sätt misslyckats kapitalt. Jag har hur många gånger som helst skrivit i min anteckningsbok att varje morgon ska jag börja dagen med bön och meditation.

Min uppväxt var allt annat än bra. I mitt hem fanns både missbruk, våldsamma bråk och frånvaro av kärlek. I vuxen ålder har jag många gånger skyllt mitt mående, mina brister och fel på mina föräldrar.

Det talas mycket om att vi gått in i en ny tid, en energi, en medvetandehöjning. Många missuppfattar detta och tror att detta i sig är lösningen för oss människor och vår jord, men det är en fälla som jag ser det.

Vi människor är ofta så fulla av vårt eget vetande. Vi påstår att vi känner vår partner, våra barn, våra arbetskamrater med flera, men sanningen är oftast att vi inte ens känner oss själva fullt ut.

För några år sedan kom jag över några böcker av Osho – en indisk mästare vars texter är helt fantastiska och som hjälpt mig i min andliga och personliga utveckling.

I Nära nr 7, 2013 kan du läsa om Malin och Johan Harju som bloggar om sitt ekologiska och andliga liv på lyckobacken. Här är Malins 10 ekotips!

Just nu är jag inne i en period där mitt förhållande till min högre kraft, det vill säga Gud, håller på att förändras. Till och från under femton år har jag funderat på och utvecklat den här relationen.

Har du någonsin sagt till dig själv att du vill göra skillnad för andra? Att du vill bidra med något som gör att någon annans liv förändras på något sätt? Jag tror att vi alla vill göra skillnad, det ligger förprogrammerat i oss när vi föds. Men sedan blir vi väl drillade i att bli prestationsinriktade, samhällsdugliga medborgare där det gäller att vinna.

I våra liv har vi lärt oss att lyssna på våra föräldrar, därefter skolan och till sist samhället. Det gör att vi ofta är väldigt otränade på att lyssna på vår egen inre röst. I huvudet surrar alla tankar som från början är yttre röster och som planterats i oss. Inte sällan när vi kommit en bit in i livet så uppstår en kris inom oss och vi börjar undra om vi är på rätt väg.

New Age eller nyandlighet är begrepp som rymmer enormt mycket. Kritikerna menar att det bara är ett hopkok av gamla religioner och diverse ”stolligheter”. Men så är det inte.

Efter en tuff början på året, som inneburit rejäla känslomässiga och mentala svängningar, känner jag nu att jag mår betydligt bättre. När det kommer in motstånd, smärta och kriser i våra liv så blir det förstås kämpigt för oss. Men det ger också en möjlighet att faktiskt reflektera över vad det är i oss som gör att vi upplever det vi gör.

I mitt arbete som medium, terapeut och coach har jag förmånen att träffa många människor. Inte sällan upplever mina klienter att de fastnat i tillvaron, att de känner sig förvirrade och att de tappat gnistan.

Under hela min uppväxt var jag övertygad om att kunskap var makt. Och på ett sätt så är mycket i vårt samhälle uppbyggt på dessa fakta. I dag är jag äldre, och kanske lite klokare. I dag vet jag att kunskap i sig inte är värt något om den inte beprövas. Först då omvandlas den till vishet. Och vishet är inte makt. Vishet är kraft!

När jag kom i kontakt med det andliga och min medialitet, så berättades det för mig att vi alla har guider som på olika sätt hjälper oss i livet. Jag tyckte det där lät både spännande och flummigt. ”Vem skulle vilja vara min guide och vad utför han eller hon i mitt liv”, tänkte jag. Visst hade jag hört talas om skyddsänglar men var en guide samma sak? Var det ”bara” någon som såg till att man inte kom till skada?