På väg till min första session Innerdance kan jag inte låta bli att googla för att förstå mer vad jag har att vänta. Det tar mig till en rubrik: ”RECONNECT WITH OUR DIVINE MOTHER”. Oj, tänker jag och undrar om det kanske är för flummigt till och med för mig.
I yogastudion tar facilitatorn Matilda emot vänligt och tryggt. All tveksamhet rinner av mig, jag är precis där jag ska vara.
LÄS ÄVEN: Matilda gick fel och hamnade helt rätt: ”Innerdance har hjälpt mig bryta negativa mönster”
Instruktionerna inför huvudsessionen är enkla: Ligg ner och slappna av. Försök att inte tänka på någonting och om tankarna börjar vandra är det bara att fokusera på andningen i stället.
Beatrice Graalheim har tack vare Innerdance startat en själslig resa på väg bort från oro.
Alla ingivelser är okej
Matilda är tydlig med att alla ingivelser som dyker upp är okej och vi uppmanas att följa dem. Efter två kortare meditationsövningar kör vi i gång.
Musiken är bra! Hög, känslosam och den omsluter varje cell i kroppen. Det dröjer inte länge innan jag hör deltagare runtomkring mig både skratta och gråta. Det är totalt surrealistiskt, som att jag är Jack Nicholson i Gökboet. Jag påminner mig om att fokusera på andningen och mig själv i stället.
LÄS ÄVEN: Kundalini Activation Process har förändrat våra liv: Julia och Rebecca berättar
En ny låt. Den högra armen vill röra sig. Jag följer Matildas inledande uppmaning och låter handen svepa längs med yogamattan som en loj kattsvans. Händerna domnar och golvet under kroppen försvinner. Jag svävar?! Kroppen är viktlös och fri. Sinnet reser och tar mig uppåt, i väg. Tid och rum existerar, men känns avlägset.
En liten del av hjärnan fascineras av upplevelsen och börjar analysera det som händer. Det för mig tillbaka till kroppen och nutiden gör sig påmind: ”Vad händer till vänster om mig? Undrar vad klockan är.” Sedan minns jag: Andningen. In. Och ut. In. Och ut. Musiken. Sväva.
Släpper ut gammal gråt
En våg av gråt samlas i bröstet där den fastnar och Matilda dyker upp som genom ett trollslag. Hon lägger en mjuk hand på min mage, sedan på halsen där gråten bildat en klump. Under sessionen har hon rört sig runt i rummet och gjort ljud, flyttat deltagares armar och ben och känt med oss. Hennes justeringar och stöttning löser upp något inuti. Här ligger jag alltså nu och släpper ut gammal gråt. Klumpen i halsen blir mindre och mindre i takt med att tårarna rullar längs kinderna.
Det känns tomt och behagligt efteråt. Skönt. Som att ha städat ur förrådet – bort med urvuxna kläder och trasiga blomkrukor. Nu finns det plats för nytt att flytta in! Och det gör det, med råge.
LÄS ÄVEN: Jag får ingen bekräftelse från andevärlden – hur vet jag om någon är med mig?
Nästa känsla fullkomligt väller in och jag fylls ända ut i fingerspetsarna av eufori. Det är ren och outspädd kärlek. Fri från oro, rädsla och andra hinder. Kroppen är helt stilla, men själen sjunger och dansar!
Accepterar oron
Musiken ebbar ut och det blir alldeles tyst, en timme har redan gått. Nu ska vi ligga här och bara vara. Jag stannar kvar i min inre värld och känner mig fri.
Plötsligt ser jag ett svart ägg. Jag funderar och undrar vad det kan vara. Det går sakta upp för mig att det är ju all min oro. Så lustigt, tänker jag, eftersom jag alltid visualiserat det som tjära. Kan den se ut så här?
Under tiden jag begrundar ägget får jag något i halsen. Jag MÅSTE hosta. Det känns opassande men kan inte hjälpas. En gång och en gång till. Poff! Ägget befinner sig nu i min högra hand. Jag hostade ut det!? Jag förstår såklart att det inte finns där fysiskt, på riktigt. Mitt medvetande befinner sig fortfarande i verkligheten samtidigt som jag upplever det här konstiga.
LÄS ÄVEN: Från mobbad till medium: Patricks andliga förmåga växte mot alla odds
Jag blir helt paff. Vad ska jag göra med ägget? Kan jag få oron att försvinna? Jag försöker föreställa mig att ägget löser upp sig i tomma intet. Det funkar inte. Jag visualiserar att det svävar i väg. Nej, inte det heller.
Till slut accepterar jag att det kanske är helt okej att ägget får vara kvar. Det kan få flytta tillbaka men bädda in sig i goda känslor. Så länge oron håller sig i schack kan den ju ändå göra nytta.
Under sessionen spelas musik som hjälper till att skifta deltagarnas hjärnvågor till transliknande tillstånd.
Nytt lugn efter Innerdance
Matilda kallar oss lugnt tillbaka.
Är det redan slut? Alla är uppenbart påverkade av sina upplevelser och motvilliga att återgå till verkligheten. Vi sätter oss upp, omtumlade.
De som vill får berätta vad de känt eller varit med om. Själv är jag inte alls redo och mumlar något om domningar i armarna. Jag behöver tid att smälta och landa. När passet är över dröjer jag mig kvar sist av alla. Jag vill inte bryta magin.
LÄS ÄVEN: Sju helande yogapositioner – välgörande för kropp och själ
Dagarna efter är jag skör, som att den yttersta huden skalats bort och den nya är känslig och ovan vid allt. Jag gråter över världens hemskheter. Med spänning förväntar jag mig naivt att all min personliga oro ska vara borta – jag hostade ju ändå ut den! Det är den inte. Alls. Däremot, i takt med att veckorna går märker jag en förändring. Jag inser att jag inte längre ser framför mig det värsta tänkbara scenariot kring det som oroat mest. Något som börjar likna ett inre lugn håller sakta på att ta form.
Innerdance blev för mig det första expresståget på en ny resa och det här var bara början. Jag längtar så efter nästa session.
Så här går en Innerdance-session till
Matilda håller sessioner både i Palma och i Sverige.
- Sessionen startar med två kortare övningar för att landa. En andningsövning och en lätt fysisk övning.
- Hög musik spelas för att beröra olika hjärnvågor. Med hjälp av musiken och det utrymme som skapas av facilitatorn uppnås ett medvetet transliknande tillstånd med möjlighet att nå sin grundkärna.
- Deltagarna ingår några överenskommelser: 1. Integritet. Alla blundar. Ingen delar andras upplevelser utanför rummet. 2. Ansvar. Alla är ansvariga för sin egen resa. 3. Beröring. Facilitatorn kan röra vid deltagarna.
- Huvudsessionen är 60 minuter och följs av 10 minuters integrering i tystnad.
- Kroppsrörelser uppstår ibland och djupa meditativa tillstånd kan uppnås där trauman och obearbetade känslor kan omprogrammeras. Det är möjligt att resa i både tid och rum och få visioner. Många fylls av starka känslor medan det för en del inte händer något alls. Matilda hyser en övertygelse om att man upplever endast det som man kan hantera.
- Upplevelserna blir vanligtvis starkare ju fler klasser man går på.
- Innerdance är för alla. Vissa sjukdomstillstånd bör beaktas, som till exempel epilepsi och hjärtsjukdomar. Fråga din facilitator om du är osäker.
- Det viktigaste händer mellan och efter sessionerna, när man har öppnat upp för processerna.
LÄS ÄVEN: Lina jobbar med kundalini bodywork: ”Varje människa är så otroligt kraftfull”
