Det finns människor som har förmågan att använda ord så magiskt vackert att de talar direkt till våra hjärtan. Och för evigt stannar kvar. Ord som förenar oss i både sorg och glädje.

År 1987 skrev Py Bäckman text och musik till Stad i ljus. En låt som gav Tommy Körberg segern i Melodifestivalen året efter, då han och Py fick åka till Dublin och tävla i Eurovision Song Contest.

Därifrån har Stad i ljus flugit på helt egna vingar rakt in i den svenska psalmboken. Det är den mest önskade låten på våra begravningar.

LÄS ÄVEN: Komikern Johanna Nordström: ”Medier är som en slags trygghet för mig”

Samtidigt har den blivit en kampsång vid stora sportevenemang, då svenska landslag försvarar de blå-gula färgerna. Tänk 20 000 människor i publiken som i sin glädje sjunger Stad i ljus från läktarna! Och inte nog med det. I Studentsverige avslutas festkvällarna numera med allsång – med just den här låten.

Stad i ljus är unik. Världens enda melodifestivallåt som blivit psalm. Nr 830 i den svenska psalmboken.

Låt oss landa i orden: Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum. Där allting är oändligt, och alla gränser har för evigt suddats ut …

Py Bäckman om meningen bakom Stad i ljus

Det är vackert och trösterikt. Vad texten sedan betyder för var och en av oss skiftar säkert. Någon ser kanske den glittrande storstaden som aldrig sover. Medan andra ser landet bortom regnbågen, där kärleken är stor och evig och själarna samlas efter sin jordevandring.

Py Bäckman nickar och ler när låtens olika tolkningar kommer på tal. Men vad tänkte hon själv när hon skrev den?

– Det var en önskan om att vi alla har någon där, i denna stad av ljus, oavsett om det är människor eller djur som dör, säger Py.

LÄS ÄVEN: Lisas alter ego räddade henne från mörkret: ”Moonica Mac befriade mig”

– En önskan om att vi ska mötas igen, senare. Det är klart att man önskar det! Och även om det är en naiv önskan, så tror jag att det är en tröst om vi kan säga att ”snart ska vi träffas igen”.

Hon ler och tillägger:

– När mitt äldsta barnbarn Otto började på universitetet i Linköping, kom han hem och sa: ”Mormor, vet du att de sjunger Stad i ljus som sista sång på universitetsfesterna?” Jag sa ”då säger du väl att det är din mormor som har gjort den!”. Men nä, det gör han inte!

Idag bor Py vid havet, i fiskebyn Stavsnäs längst ute i Stockholms skärgård. Foto: David Carlson

Tron har varit en trygghet

Py Bäckman, 80-talet rockdrottning, har genom hela sitt liv haft de existentiella frågorna nära, frågorna om liv och död. Hon har sin tro, som varit självklar sedan hon var ett litet barn och som treåring debuterade som solosångerska i kyrkan i Nianfors i Hälsingland.

Hon pratar inte om det med stora ord, verkar inte sugen på att diskutera hur det var att ”hålla inne” sin andlighet under alla åren i strålkastarljuset, och till slut ”komma ut” som troende.

Nej, det är nog mer så att tron funnits med som en trygghet genom livet. Utan att hon känt behov av att prata om det. Hon sjöng i kyrkans barnkör, ungdomskör och vuxenkören. Gick i söndagsskola. Och satt hemma intill sin mormor och grät när det sjöngs skillingtryck med förskräckligt sorgliga texter.

LÄS ÄVEN: Rickard Söderberg: "Vi har alla en inre kraft"

Det var också mormor som lärde sjuåriga Py att sjunga sopranstämma för att komplettera mormors alt-röst. Och då pratar vi allt annat än rock.

– Det var Johannespassionen och klassisk kyrkomusik, säger Py. Mormor var inte särskilt nöjd när jag sedan valde rocken.

Först i gruppen Baby Grandmother på tidigt 70-tal, sedan i tjejbandet NQB. Och så i Raj Montana Band där hon frontade och sjöng tillsammans med Dan Hylander.

Var kommer namnet Py ifrån?

Men redan som barn ”upptäcktes” Py av självaste Lill-Babs, som tillsammans med orkesterledaren Simon Brehm sökte talanger till det kringresande radioprogram Snurran 1957.

Utanför Folkets hus i Iggesund stod en liten tös och hon sjöng så fint att hon fick vara med i radioprogrammet. Vilket ledde till att tv-legenden Lennart Hyland bjöd in nioåringen till sitt program Stora famnen. Nu fick mormor eskortera sitt barnbarn till Cirkus i Stockholm för framträdande och tv-sändning. Sedan har det liksom rullat på.

Marie Elisabet Ulrika, döptes hon till. Men varifrån kommer Py?

– Mamma var ung och ensamstående och som en liten gåva när jag var baby kom en dag ett paket med barnkläder. På paketet stod det ”till lilla Py från tant Erna”. Så blev det Py.

LÄS ÄVEN: Sanne Salomonsen om sina tidigare liv: ”Jag hittade förklaringen till min rädsla”

Nu har rockbrudens hår grånat och hon firade nyligen sin 75-årsdag, i all stillhet. Numera trivs hon bäst med ett lite lugnare liv hemma i det röda trähuset i fiskebyn Stavsnäs, en riktig Astrid Lindgren-idyll längst ute i Stockholms skärgård. I huset från 1907 bor hon med katten Snoken, den perfekta sambon och absolut bästa vännen som ingenting säger och själv bestämmer hur han vill ha det.

– Där är vi lika, så det är nog därför vi går så bra ihop, säger Py med ett leende. Jag har haft katt i stort sett hela mitt liv. Och så får vi ibland besök av lilla Mo, ett rådjur som kommer till oss på tomten och tigger mat.

Py Bäckman, nybliven 75-åring som fortfarande fångar publiken med sin musik. Foto: Lena Nilsson

Skapat så mycket fint

Py har en artistisk bredd som är otroligt imponerande, men på frågan om vad hon är mest tillfreds med blir svaret lite oväntat.

– Jag är nog aldrig riktigt tillfreds. Jag har ju bara levt … Och livet räcker inte till.

Kanske är hon blyg, kanske är det ren ödmjukhet. Men hon verkar inte riktigt kunna förhålla sig till den sanning att hon skapat väldigt mycket som satt djupa och viktiga spår i de svenska musiksjälarna. Långt mer än Stad i ljus.

LÄS ÄVEN: Agneta Sjödin: Jag har varit man i 90 procent av mina tidigare liv

Många, många plattor har det blivit. Hon har översatt musikaler som Evita, Chicago och Garbo the musical. Men det som svenskar i alla generationer har koll på, är nog låtar som Vandraren med Nordman som Py samarbetat med i många år, Koppången som sjungits in på åtskilliga julskivor. Och så Gabriellas sång från filmen och musikalen Så som i himmelen. I den finns en textrad som gärna biter sig fast. När den misshandlade Gabriella med stöd av sina nya vänner i kören äntligen vågar ta ton, tittar hon sin plågoande till man i ögonen och sjunger: ”Jag har aldrig glömt vem jag var, jag har bara låtit det sova …”

Py nickar, den texten är hon nöjd med. Hon tar fram telefonen och klickar fram en annan textrad som kom till henne häromdagen och som hon skyndade sig att skriva ner. Kanske får vi höra den i en sång framöver. Textraden lyder: ”Vem lyfte bort min själ.”

Py Bäckman under tiden i Raj Montana Band på 80-talet. En svensk rockdrottning. Foto: David Carlson

Konstutställning på Österlen

– Själen måste vara med i allt jag skriver, säger Py. Annars blir det bara babbel och jag tycker inte om när låtar inte handlar om något, inte ger en kick. Eller som Tommy Körberg brukar säga: ”Låtar som handlar om väderleksrapporten.”

Man får anta att Tommy syftar på vindar som vänder både hit och dit och regn som faller …

– Det är skönt när ord man gått och burit på kommer till användning i en låttext, säger Py. När man hamnar i ett bra flöde.

Numera målar hon inte bara med ord. Hon har just haft en utställning med sina tavlor på Hylkegården på Österlen, färgstarka skapelser där inte minst katterna är påtagliga. Målandet har fått bli som en meditation, ett sätt att uttrycka det som finns inom henne, precis som hon gör med musiken. Nu vill hon gärna kombinera de båda.

– Jag har målat sedan jag var liten. Då sprang jag hem från skolan och inspirerad av mamma och mormor fick jag prova att ställa mig vid staffliet och måla, säger Py nöjt. Om det luktade terpentin i köket när jag kom hem, då visste jag att mamma och mormor var på gott humör!

LÄS ÄVEN: Mediet Anna målar med hjälp av änglarna: ”Tavlorna sprider kärlek och lycka!”

Men att ställa ut sina alster har inte blivit aktuellt förrän nu. Målningarna öppnar för beskådarens fantasi, förklarar Py, men du kan upptäcka naturens väsen – de hon växte upp med i barndomens Hälsingland.

Meditation är för Py också att fundera på texter, samtidigt som hon i stillhet lyssnar på intressant eller vacker musik. Eller under en promenad i naturen, i skogen eller hemma vid de kala klipporna.

– Men jag kan aldrig sluta låta tankarna komma, säger Py. Aldrig finna total ro i en meditation. Hjärnan är nog skapt så att den hela tiden bearbetar minnen och sinnesintryck. Inspireras av livet.

Gudstron handlar om hopp

Hennes vardag är enkel. Hon vaknar tidigt och öppnar dörren ut till trädgården för att njuta av den totala tystnaden, som sommartid bryts endast av fåglarnas sång. Dricker en kopp te, matar katten, njuter av sina blommor … Och lägger in små turnéer och framträdanden, ofta i kyrkor.

I stillheten finns tid för tankar och Py vädrar oron över den värld vi lever i nu, det är inte detta vi vill lämna vidare till barn och barnbarn. Därför, menar hon, behövs tron och tryggheten som den ger, mer än någonsin.

LÄS ÄVEN: Loreen vägleddes av sin intuition: ”Universum var med mig!”

– Det är bättre att tro än att inte tro, konstaterar hon enkelt. Man kan inte förneka något som man inte vet något om.

Hon har studerat andliga företeelser, hon har läst Bibeln. Det räcker som förklaring säger hon och förtydligar att tron handlar om något slags hopp.

I studion. Senaste plattan Hemväg kom 2022. Foto: David Carlson

Dottern Äwe är dockskapare

När det gäller låtskapandet handlar det inte längre om att skicka in bidrag till Melodifestivalen. I stället har Py skickat in tio–tolv nyskrivna psalmer inför att den svenska psalmboken ska revideras. Hon börjar nynna på barndomens favoritspsalmer, Morgon mellan fjällen och Din klara sol går åter upp. De som sjöngs till lärarens ackompanjemang på tramporgeln.

– Det var på den tiden när man fick i hemläxa att lära sig psalmtexterna utantill, säger hon. Det fanns en trygghet i det.

LÄS ÄVEN: Hannah skickar healing via sina goodo-dockor: Min väns ben läkte över en natt

Hon har sagt i en intervju att psalmer är komprimerad kärlek, till tröst eller för att ge uttryck för glädje. År 2004 fick hon i uppdrag av Svenska kyrkan och Verbum förlag att skriva nya psalmer. Första alstret heter Vad är Gud, nr 808 i psalmboken. År 2006 blev Stad i ljus psalm och därefter har Py skrivit två dop-psalmer – Det sker ett under i världen och Lilla liv som hon skrev när hon blev mormor andra gången för 20 år sedan.

Barnbarnen Otto och Harry är barn till Pys dotter Äwe, dockmakare och ”mamma” till Allram Eest och Ipren-mannen (kostymen alltså) och en hel rad andra tv-dockor. Uppvuxen i en skapande familj där den feminina kraften alltid varit stark.

Fick syskon på äldre dar

Py växte upp utan en pappa och när hon frågade sin mamma vem han var blev svaret ”strunt i det, du har ju mig”. Men för två år sedan fick hon veta. Av en slump. En ung kvinna tog kontakt, hon hade fått ett dna-test i julklapp. Kvinnans namn var Veve. Och det här är nästan lite kusligt. Det visade sig att kvinnan med detta ovanliga namn är kusin till Pys dotter med namnet Äwe!

Givaren av dna-testet var en okänd halvsyster till Py. Boende i Stockholm, bara ett par mil bort. De hade aldrig vetat om varandra, men hann mötas och bli nära vänner innan systern tragiskt gick bort i sjukdom.

LÄS ÄVEN: Lena mediterar med katten Lille Skutt: Han är min livsguru

Ödets ironi. Eller kanske livets mening. Att finna varandra. Py har fått en familj till på äldre dar, även en halvbror som bor i Trollhättan. Och hon har äntligen fått veta något om mannen som var den pappa hon alltid undrat över.

Kanske blir det en sångtext, vem vet. Den sista låttexten signerad Py Bäckman har vi nog inte hört, för nya texter ruvar inom henne.

Eller som det stod i motiveringen när hon 2021 blev invald i Swedish music hall of fame: ”Py har skrivit texter till låtar som bara finns där mitt i svenskheten. Till bröllop och till begravningar och allt däremellan.”

Py Bäckman

Ålder: 75 år.
Bor: I Stavsnäs i Stockholms skärgård.
Familj: Dottern Äwe, barnbarnen Harry och Otto, en halvbror och katten Snoken.
Motto: Att göra så gott jag kan efter egen förmåga.
Andlighet för mig: Något slags hopp.