Det finns en tröst i att via musiken få lätta sitt hjärta och alla tankar som tynger. Acceptera att det inte är lätt att vara människa alla gånger, men om vi bara gör så gott vi kan blir det bra. Det goda vinner, tack vare det inre ljuset. Du kan kalla det din guide, eller ditt alter ego. För Lisa Brolander heter ljusets skepnad Moonica Mac.

Det var Moonica som kom och gjorde det mörka mindre mörkt och det tunga mindre tungt. Hon ledde Lisa framåt och gav styrka när självförtroendet svajade. Fick henne att hitta tillbaka till musiken, som fått vila i många år. Och när känslorna fick bli till toner och tonerna bli till ord, då kom glädjen och kraften tillbaka.

LÄS ÄVEN: Mediet Anci föll ihop på golvet: ”Reiki-healingen räddade mig”

Moonica hjälpte Lisa att med varsam hand röra vid det som gjorde ont, och få det att bli till något fint. Som en tröst för henne själv, det tunga året 2016. Sedan en tröst för oss alla som följt Moonica Macs artistkarriär och fantastiska låttexter.

Att besöka Moonica Macs hemsida är att dyka rakt in i det vackra, för hennes texter väcker känslor så starka att ögonen tåras. Att intervjua Lisa Brolander ger gåshud av välbehag. Kanske är det äktheten och ärligheten. Men också förmågan att beskriva det tunga och svåra med en stark inlevelse. Samtidigt som det goda finns där, hand i hand.

Lisa vet hur det känns när livet gör riktigt ont. Hon har vandrat den krokiga vägen innan hon nådde sin succéartade framgång som musiker. Idag är hon en artist som låter själen tala och hon får oss alla, via Moonica, att ta del av en låtskatt att finna tröst i när livet smärtar.

Bad om ett starkt år

Lisa och Moonica är två sammanfogade själar. Moonicas värld är också Lisas värld. Tillsammans skapar de en tillvaro som är skör och oslagbar på samma gång. Där det är starkt att vara sårbar och där värmen och självrespekten får lysa klart. Moonica är ingen fiktiv figur. Nej, hon fanns inom Lisa och är lika sann och äkta som Lisa själv. De behöver varandra.

För enkelhetens skull låter vi nu Lisa vara den som talar i artikeln, och hon berättar gärna hur det gick till när Moonica Mac gjorde entré i hennes liv.

– Vi går tillbaka till 2016, säger Lisa med en röst som avslöjar att hon har sitt ursprung i Dalarna.

LÄS ÄVEN: Tina Adis gongbad ger kroppen återhämtning: ”Så välbehövligt i den tid vi lever i nu”

– Jag brukar inte ge nyårslöften, men vid det årsskiftet hade jag som tema att 2016 skulle bli mitt starkaste år någonsin. Det blev det också, med facit i hand. Men inte som jag tänkt mig.

Hennes skratt är mjukt.

– Så var försiktig med vad du ber om! Jag bad om något som jag inte riktigt förstod själv.

Lisa studerade på lärarlinjen, det var ganska nytt och intensivt men också väldigt kul, förklarar hon. Hon levde sitt liv, körde på. Även när hon började möta små prövningar. Hon beskriver sig som en person som är van att resa sig, ”borsta av sig” och köra vidare.

Drabbades av utmattningssyndrom

– När juni skulle dra i gång knäcktes jag. Jag hade drabbats av utmattning och när du knäcks på ett sätt som inte är fysiskt påtagligt, får du ingen handlingsplan. Det är inte som att bryta benet, då förstår du att du behöver gipsas. Men jag befann mig i ett läge där jag blev ledsen och bitter och inte alls förstod vad jag gjort för att förtjäna det. Hela den fina sommaren väntade på mig, men jag fick inte gå in i den så som jag tänkt.

– Jag gick från att kunna jogga min vanliga sexkilometersrunda, till att inte orka borsta tänderna. Det var överrumplande. En sjukdom kommer aldrig lämpligt, men den drabbar lätt när livet gör ont och du är svag, liten och skör.

Lisa behövde hjälp och tröst och det fick hon av vänner och familj. Här föddes också lusten att ta fram gitarren igen, den hon lärde sig spela på i tonåren.

LÄS ÄVEN: Matilda gick fel och hamnade helt rätt: ”Innerdance har hjälpt mig bryta negativa mönster”

– Jag har haft gitarren med länge i livet och skrev en del musik på engelska när jag var ung. Men jag hade inte rört den på länge. Den här sommaren, 2016, kom första låten Deala inte med ett sound som jag inte riktigt var bekant med själv. Det kändes rätt och naturligt, ändå visste jag inte exakt vad det var. Men jag kände att det gjorde mig glad!

– I svåra stunder var det som att jag befann mig i ett stort, mörkt vatten och då är det klart att man greppar en liten livboj som plötsligt kommer guppande. Det var så det kändes. När jag kunde hålla i livbojen fick jag vila. Musiken, som först kom som en form av känsla, gjorde mig trygg.

Moonica Mac uppenbarade sig

Lisa tystnar ett ögonblick.

– Jag berättade för någon, jag minns inte vem, att jag hade skrivit några låtar igen och när du håller på med musik är det vanligt att få frågan om vilket sound eller vilken genre det är. Jag svarade att jag inte visste riktigt, men sa ”tänk vad fint med en blandning av Fleetwood Mac och Monica Zetterlund”. Varpå den här personen sa: ”Lycka till med den där Moonica Mac-grejen!”

– Då hände något. Det var som att hon klev in i rummet. Moonica Mac förstod vad det var jag sjöng. Jag fick ett namn på känslan som kändes som jag. Ändå var det så långt ifrån mig, eftersom jag var skör och svag. Men jag kände att Moonica Mac-delen i mig var befriande för mig som blivit van att gå i känslan av att vara ledsen och att läget var svårt. Det som blivit min verklighet.

LÄS ÄVEN: Vi måste våga prata om ensamhet: ”Jag vill inte att fler ska förlora hoppet om livet”

Har du gjort det sorgsna och det svåra till din vardag, kan du känna dig otrogen om du råkar skratta eller ha en glad stund, förklarar Lisa.

– Men det är inte sant! Du kan faktiskt vara både och. Det var därför min första skiva fick titeln Sårbar och stark. Det satte fingret på hur jag kände det. Jag behövde inte välja! Plötsligt öppnades en större förståelse för mig själv, och för andra. Det var en väldig befrielse att få vara mycket, få vara allt. Inse att allt är okej.

”Var försiktig med vad du ber om! Jag bad om något som jag inte riktigt förstod själv”

Har hittat vännen i sig själv

– Det är så klart roligare att vara glad, men att vara ledsen är lika okej. Idag kan jag luta mig mycket mot att allt är föränderligt, det tröstar i svåra stunder och gör mig medveten om goda stunder. Inget varar för evigt, varken det mörka eller det ljusa. Moonica Mac kom till mig genom musiken, hon kom med självrespekten som idag finns i mig. Hon är en liten kompis som peppar mig.

Mitt i utmattningen kunde Lisa höra Moonica inom sig, när hon sa:

”Nu tar vi på oss läppstift och går ut.”

– Det var exakt det jag behövde då.

LÄS ÄVEN: Louise lärde sig att lyssna inåt: ”Det jag har upplevt går inte alltid att förklara”

Lisa pratar ofta om Moonica i tredje person – ibland som Moncan, eller Macen.

– Hon är ju jag! Det är inte att jag lurar mig själv, men jag vet att Lisa har lättare att vara hård mot sig själv. Då har jag hittat vännen i mig, hon som backar mig om jag är för självkritisk.

– Alla ska ha en Moonica i sitt liv, för det berikar på många sätt.

Skrivit musik med Benjamin Ingrosso

Förhoppningsvis har vi alla en vackrare och ljusare själ inom oss, beredd att lyfta oss när det är tungt.

– Absolut, säger Lisa. Moonica är mitt artisteri, men för mig är det något mer. Någon slags kraft som jag inte har patent på, utan som ska spridas. Jag blir berörd när mina låttexter hittar fram till någon. Och när någon som lyssnat berättar för mig om vilka stunder min musik får vara i dem. I det svåraste, men också i en härlig sommarkväll då man mår bra. Precis som livet är. Så mycket och i så många olika färger.

– Det är fint att vi har varandra och håller i varandra. Och Moonica är gärna med där, tillägger Lisa med ett leende.

På hemsidan uppmuntrar Moonica oss att skriva, dela våra känslor. ”Jag älskar alla som skrivit och tackat och smickrat. Om jag är Moon så är ni mitt Shine. Kom ihåg att det goda vinner!” Bland kommentarerna vi kan läsa finns ”Du tröstar många sorgsna hjärtan”, ”Din musik väcker liv i ens själ” och ”Du strålar magi”. Moonica Mac berör med en innerlighet som är sällsynt, det är tydligt.

LÄS ÄVEN: Sanne Salomonsen om sina tidigare liv: ”Jag hittade förklaringen till min rädsla”

Men Lisa är ödmjuk. Trots alla framgångar de senaste åren då hon gjort succé i Så mycket bättre, hos Benjamin’s och som medförfattare till en av Benjamin Ingrossos största hits; Det stora röda huset. Hon har spelat huvudrollen i musikalen Hair hela våren och sedan varit ute på sommarturné.

– Mitt artisteri har vuxit väldigt organiskt. Jag har inget skivbolag utan ett eget litet bolag. Jag minns när jag hade fått 300 följare på Instagram, jag förstod inte var alla kom ifrån!

Hittar meningen för själen

Hon får många meddelanden där människor delar med sig av stunder i livet och berättar vad hennes musik betytt för dem.

– När allt var i en mindre skala hade jag möjlighet att svara alla, jag kunde vara som en medmänniska. Det är tyvärr svårare idag. Men då finns Moonica som en självrespekt inom mig. Om jag känner att det är jobbigt att jag inte hinner ta hand om alla som hör av sig, hjälper Moonica genom musiken! Hon ser till att det största i min musik får landa, vara med och leva. Och det är sådant som är viktigt på riktigt.

Uppfattar du dig som en andlig person?

– Ja, absolut. Jag tror att jag sedan jag var liten har haft en övertygelse om att det finns något större, att det är meningen med allt. Livet kan innebära prövningar, lidande och vara smärtsamt – då hittar vi det som är meningen för själen.

LÄS ÄVEN: Loreen vägleddes av sin intuition: ”Universum var med mig!”

– Om någon skulle fråga Lisa ifall hon vill gå igenom 2016 igen, skulle hon svara ”nej, verkligen inte, det var ett år som gjorde så ont”. Men om någon frågar Lisa ifall hon vill behålla alla perspektiv det gav, skulle hon svara: ”Ja, för det har gjort mig mycket rikare.” Meningen med prövningarna är att vi ska få perspektiv, få större förståelse för det svåra.

Känner du närhet från en annan värld som ger styrka?

– Absolut! Och universum har humor. Man står där och ber om ett tecken, och plötsligt regnar de över en. Men det handlar om att vara öppen för att se det, ta emot det eller inte. Jag tror också att det varierar lite. Ibland går jag runt bara i den här världen, ibland går jag in mer i en annan kontakt. Det är fint att ha den andra världen att luta sig mot. Att det finns något större, är en trygghet för mig.

Behöver skog och natur

Lisa finner ro i naturen, den har blivit hennes meditation.

– Jag är uppvuxen i lilla Torsång utanför Borlänge men nu bor jag i Stockholm. Vissa dagar känner jag mig skör av livet i stan för jag tar in så mycket. Det är då, när andningen sitter högt upp i bröstet och tankar i huvudet går runt, som jag behöver skogen. I naturen känns det som att någon tar hand om det jobbiga. Det räcker för mig att se vattnet, höra suset i träden och fågelsången.

Hon har lärt sig att vårda sin energi, vara rädd om den.

– Självrespekten är verkligen viktig för att ta hand om mig själv. Att identifiera det jag mår bra av och behöver, sedan ta ansvar för det. Vara medveten om var jag finner lugnet för att återhämta mig, men också att kommunicera det till min omgivning. En utomstående kan se när tankarna snurrar för mycket och säga till mig att nu Lisa, nu ska du ut i skogen!

LÄS ÄVEN: Soundhealern Ingela: ”När ljuden når vårt inre blir de till läkning”

– Vi ser oss själva inifrån, men ser varandra utifrån. Har du ingen som påminner dig om vad du behöver, får du hitta en Moonica som säger till!

Den himmelska friden skrev du som en tröstlåt till dig själv. Var det själen som talade?

– Så var det verkligen. Det är bra att du tar upp detta, jag tänkte på det när du frågade om det andliga. Den här låten upplever jag att jag inte skrev själv, för den rann liksom ur mig. Orden var det någon annan som förmedlade till mig. Jag får ofta frågan om vilken av mina låtar som är favoriten, och valet är svårt. De bär på olika känslor och färger och kan inte ställas mot varandra. Men jag brukar landa i Den himmelska friden, den är något extra.

Spelar i musikalen Hair

En person som betyder extra mycket för Lisa är hennes morfar.

– Han finns alltid med. Han är 95 år nu och bor hemma i Dalarna. Morfar är trygghet för mig. Det enda vi vet i livet är att vi blir äldre och går mot en död. Morfar som befinner sig i slutet av livet, bär på så mycket historier. Jag tror att när vi har döden nära oss, då blir livet mer levande. Mycket av det jag gör, gör jag med tanke på morfar. Han lever ut genom mig. Det ger mig perspektiv och jag ser mitt liv på ett annat sätt nu. Jag är rädd om det.

Men inte på alltför stort allvar, för lusten och det lekfulla ska vara där, betonar hon.

– Jag vet att vara sann mot mig själv och det jag känner. Jag går på magkänsla, vågar prova och ändra mig. Morfar är med mig och ger mig den påminnelsen.

LÄS ÄVEN: Agneta Sjödin: Jag har varit man i 90 procent av mina tidigare liv

Hennes liv snurrar på, men hela tiden finns medvetenheten där. Under hösten är Moonica Mac tillbaka i musikalen Hair på Göta Lejon i Stockholm.

– Som artist är det så lätt att förstora allt, ta in fler musiker och ha coolare ljuseffekter. Men de här spelningarna handlar om att jag vill ta ner allt igen och göra det så enkelt som möjligt.

– Det är i det enkla vi kommer varandra nära. 

Det här är Moonica Mac

Namn: Lisa Brolander
Ålder: 32 år.
Bor: På Södermalm i Stockholm.
Familj: Mamma, pappa, två syskon och hunden Amanda.
Gör: Artist, låtskrivare, producent. Utbildad lärare.
Motto: Det goda vinner – ett motto som kommer från Moonica.
Andlighet för mig: Något större som omsluter oss. Att det finns så mycket som är vackert, måste betyda att någon vill att vi ska ha det bra. Det är en tröstande tanke.