Hej.

Min man och jag har två glada och friska biologiska barn, två killar på 10 och 15 år. Vi funderar nu på att ställa oss i kö för att adoptera en liten flicka från Indien.

Men trots att det känns bra i hjärtat att hjälpa ett utsatt barn, känner jag osäkerhet kring detta. Främst är det för att jag funderar på om barnet skulle visa sig ha stora psykosociala svårigheter, hur det i så fall skulle påverka våra befintliga barn och vårt liv.

Jag är högkänslig och vet inte om jag skulle klara av att vara förälder till ett mycket krävande och utåtagerande barn. Kan du ge någon vägledning kring om detta är rätt för oss? Vad säger guiderna?

Kram M

Anna Strandlind svarar: Låt inte rädslan styra

Hej M!

Men vilken fin och bra tanke ni har! Detta är säkert något ni har funderat på ett tag och mitt råd till er är att lyssna på vad ni vill ha och inte på er rädsla.

Det finns alltid frågor och rädslor i något som man aldrig gjort tidigare, oavsett vad det är. Men ni har två barn sedan tidigare och den miljö som barn växer upp i är den som är mest avgörande för att det ska må gott. Det betyder mer än att växa upp hos biologiska föräldrar. Ni längtar ju efter ett barn till, och den kärlek ni kommer ge detta barn kommer att betyda enormt mycket när barnet växer, upp oavsett ålder.

Sedan finns det föräldrar som gör allt för sina barn men där det ändå kan gå snett. Ingen förälder har facit i hand, när det gäller uppfostran. Jag vet, jag har själv uppfostrat fem barn.

jag mådde inte alltid bra under deras uppväxt, och kanske gjorde jag inte rätt alla gånger. Men jag fanns där för dem och visade dem vägen, lät dem växa och även få göra sina misstag. Precis som vi alla gör. Där är växandet!

Att göra det man kan så gott det går, räcker väl i er situation. Ni växer in i detta och kommer att skapa glädje och kärlek i det. Be änglarna hjälpa er och släpp kontrollen. Lita på det ni vill känna när ni fått ert barn i er famn. Så ha tillit nu!

All kärlek och kraft till er!

Anna