Jag träffar ofta klienter som har problem med partnerns syn när det gäller tron på andlighet. De får höra att de inte ska gå till ett medium eller hålla på med andlighet, eftersom det är så obehagligt.

Vi som lever i den andliga världen har det ibland jobbigt när vi inte får vara oss själva i en relation. Men jag har vänt på det.

Jag levde ihop med en pojkvän som var väldigt skeptisk, han var verkligen motståndare till allt vad andlighet heter. Det sorgliga var att han ofta hånade mig när vi var på fester, misskrediterade det jag sysslade med och pratade illa om det jag jobbade med. Han sa att jag lurade människor.

Det är hemskt när den man lever med går bakom ryggen på en. Men idag förstår jag hur rädd han var. Han sa, i slutet av vår relation, att han egentligen ville förstå och att det var obehagligt att han börjat känna av saker i vår lägenhet. Han kunde uppleva att det fanns något.

En annan pojkvän var också skeptisk, men han hade i alla fall humor för han sa: Ska vi ha så många andar här hemma så får de betala hyra.

LÄS ÄVEN: Vågar jag släppa in en ny kärlek i mitt liv? Anna Strandlind svarar

Ber universum om rätt partner

Idag kan jag förstå och respektera de som är skeptiska. Jag hävdar att man inte kan få någon människa att vilja saker, förrän personen själv vill. Så är det med allt, från att sluta röka till att börja motionera. Och så är det med andlig utveckling. Du kan inte tvinga någon att börja med det personen inte vet vad den ska få ut något av, som den inte kan se och inte får upplevelser av. Upplevelsen är DIN, inget du kan föra över på någon annan.

Men varför förälskar man sig då i en partner som inte tror? Ja, det är väl inte konstigare än att vissa gillar att spela golf, en annan är duktig på att skriva. Det är inte alltid vi delar intressen. På senare tid har jag bett universum att jag ska träffa partners som tror, så har det också blivit med mina senaste relationer. Nu känner jag hur mycket lättare det är att inte behöva förklara saker hela tiden, att få ha ett privatliv utan att bli ifrågasatt för det jag gör.

Vi är rädda för det vi inte kan ta på och rädsla för det andliga är jättevanligt, 50 procent av mina klienter, ofta kvinnor, säger till mig att deras partner inte tror på detta. Ändå är männen – för det är oftast män det handlar om – väldigt nyfikna. Två kvinnor som är klienter till mig åker tillsammans från en stad tio mil bort. Deras besök följer alltid samma mönster, de fikar på ett speciellt kafé före sittningen och äter sallad på ett annat ställe efter. Gör det till ”sin heldag”. Och varje gång berättar de för mig om makarnas skepsis och säger med ett skratt att när de kommer hem är de övertygade om att deras män frågar: Vad sa Benny om mig? Till slut gav kvinnorna sina män var sin sittning hos mig i julklapp!

LÄS ÄVEN: Varför ser jag 2222 och hjärtan överallt?

Hur tänker en skeptiker?

Varför träffar vi en tvivlare när vi själva är i stark utveckling? Jo, det lär dig att sätta ord på din upplevelse, lär dig att berätta om den för någon som inte har din verklighet. Så har det utvecklat mig, jag har haft nytta av min skeptiske partner. Han blev en läromästare för hur skeptiker tänker, vilka frågor de har, vad de vill ha för svar och vad de är rädda för. Det har lärt mig att se bilder och jag har vuxit i att få kämpa för det jag är.

När jag började som medium fanns det knappast någon som pratade öppet om detta, jag har alltid gått min egen väg och fått stå upp för det jag tror på. Idag är jag glad att vi är många som hjälps åt och stöttar varandra. Det är skönare att umgås med likasinnade, för oss andliga precis som för golfspelare.

Vissa människor behöver vi inte diskutera med, för det leder inte vidare. Det gäller i livsåskådning så väl som i politik och vissa hobbyer. Du kan inte förstå om du inte själv ser tjusningen. Du kan bara acceptera att vi är på olika resor.

Var istället glad OM den du lever med, och som är skeptisk, vaknar. Du kan hjälpa till genom att visa vägen, ge ”en andlig GPS”. Men gå, det får personen göra själv. Vill den inte, så vill den inte. En människas rädsla eller oförståelse kan du inte ändra. Och vissa strider vinner man aldrig, som min mormor brukade säga.

LÄS ÄVEN: Pierres svar stämde: "Nu tror även min sambo på Andra sidan"

Blev övertygad efter seans

Andlighet är en vattendelare och jag tycker att allt fler blivit tydligare med vad de känner – både troende och skeptiker. Fler vågar säga att de tror, eller inte tror.

Jag har haft glädjen att möta skådespelerskan Lena Olin, som alltid trott på andevärlden men aldrig tidigare pratat om det offentligt. Inte förrän nu, när hennes man regissören Lasse Hallström också börjat tro. Han, som aldrig trott på andevärlden tidigare, fick bevis genom arbetet med filmen om Hilma af Klint, genom seanser med Hilma. Nu är detta en värld som Lena och Lasse kan diskutera och leva i tillsammans.

Staffan Sjöberg, journalisten som skrev min första bok Överlevaren trodde då när vi jobbade ihop att döden var ett stort, svart hål. Idag ser han bara ett stort ljus. En seans, där han fick träffa sin mormor, övertygade honom. Så ett tips till dig som lever med en tvivlare är att be andevärlden komma med det som behövs, för att övertyga.

Det konstiga är att jag sällan hör att någon som tror, slutar tro. Bara tvärtom. När man väl fått upplevelsen och känt stöd och en tröst, är det vackert att veta att det finns något mer. Det vill vi gärna ge till andra så att de inte ska vara rädda för att dö – eller att leva.

LÄS ÄVEN: Lasse Hallström tog hjälp av Benny Rosenqvist: Tack vare honom har allt blivit glasklart