”Gud, ge mig sinnesro att
acceptera det jag inte kan
förändra, mod att förändra det
jag kan, och förstånd att inse
skillnaden.
Låt dock aldrig min sinnesro
bli så total att den släcker
min indignation över det
som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför
mina kinder och vreden
slocknar i mitt bröst.
Låt mig aldrig misströsta om
möjligheten att nå en
förändring bara för att det som
är fel är lag och normalt, att
det som är vrångt och orätt har
historia.
Och låt mig aldrig tvivla på
förståndet bara för att jag är
i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.”