Änglarna är alltid där för oss. Av dem får vi varsel och vi får varningar, säger Benny Rosenqvist.
– Så har det varit för mig själv. Jag har hört min skyddsängel skrika: ”Gör det inte!”. Och ändå gör jag det. Det är precis som att jag ibland dras till det som är negativt. Jag kanske har fått intuition om att en människa inte är bra för mig. Efteråt har jag tänkt: ”Varför lyssnade jag inte? Varför tog jag inte till mig varningen?”.
Benny menar att änglarna alltid finns där. Men att vi ibland inte riktigt litar på de tecken de ger oss. I andra fall har de helt enkelt ingen möjlighet att rädda oss.
Näras läsare är väldigt förtjusta i tv-programmet ”Räddad av änglar” och änglamediet Birkan Tore. Samtidigt har vi fått några olika reaktioner när det gäller skyddsänglar, eftersom Birkan säger att alla har skyddsänglar. Minst en.
Läsarinnan Ulla-Britt säger att hon älskar Birkan, men ändå tyckte hon inte riktigt om programmet. Hon förklarar varför:
”Min son dog i en bilolycka. Han satt i en parkerad bil, när en annan bil körde på honom. Min son dog. Han, som var världens finaste. Varför hade han ingen skyddsängel? Räddar inte skyddsänglarna alla?”
Så här svarar Benny:
– De gånger någon inte överlever en olycka, då är det ödet. Ödet är det som är skrivet i vår livsplan om när vi ska bli hämtade. Då kan inte ens änglarna stoppa det. När det är dags, så är änglarnas enda uppgift att leda oss hem. Änglarna finns för att vara ett emotionellt stöd. De ska inte påverka och förvanska vår kunskap, men finnas där genom de svårigheter vi går igenom samt trösta oss när det svåra har hänt.
– Vi som blir kvar utvecklas genom att vara tacksamma över att vi lever och genom att i sorgen se vi hur mycket vi har fått av den som lämnat jordelivet.
Varför räddas inte barn?
Men självklart är det så att när negativa saker sker, precis när det händer, så ser vi inte meningen. Först långt senare kan vi se vad smärtan tillfört oss. För det kan väl aldrig vara någon mening med att mista ett barn?
Benny förklarar:
– Vissa själar är så utvecklade att de bara behöver vara här på jorden en kort tid, kanske 10-12 år. Sedan är deras kunskapskvot fylld. De är så gamla själar, de behöver inte vara här längre. Det är förstås hemskt för de som blir kvar. Men jag har träffat föräldrar som mist ett barn och som senare sagt att det barn de mist har utvecklat dem så mycket. De har förstått hur mycket de fått och i sorgen efteråt har de fått en utveckling som människor.
Ondska finns i oss människor
En manlig läsare skriver så här angående ”Räddad av änglar”: ”Det är otroligt provocerande för de som förlorat nära och kära i alldeles för tidiga dödsfall. Hur gör änglarna sina urval?"
På det svarar Benny:
– Ja, det är otroligt provocerande. För mig också, ibland. Som när jag miste 40 unga kompisar i hiv och aids under väldigt kort tid. Då var jag arg på både änglar och det vi kallar Gud. Detta lidande för så många fick mig att tvivla och fråga om det verkligen fanns någonting. Men det gav mig också en styrka av att kunna hjälpa och finnas där för mina vänner. Och vem gav mig den styrkan att orka? Vem gav mig hoppet att fortsätta leva? Jag sa då till mig själv att det måste finnas något.
– Och när de döda vännerna kom på besök från andevärlden, speciellt en kille jag hjälpt mycket som hette Paul, och när jag förstod hur bra han hade det på Andra sidan och hur tacksam han var för vår vänskap, då blev jag stärkt.
– Det är vi som är kvar som har det jobbigt. De som går över får både förklaringen till varför de drabbats av det de gjort och vad de ska lära sig av det. De slipper livsvåndan.
Så här skriver en annan av Näras läsare:
”Tidningen Nära gör mig glad, förhoppningsfull och rikare på många sätt. Men jag saknar artiklar om hur man ska tänka kring alla otäcka saker som händer människor. Har de inga skyddsänglar? Drar de, medvetet eller omedvetet, till sig detta av egen kraft? Ibland står det att vi ska ”lära oss” av våra olyckor men jag har svårt att acceptera att en torterad eller våldtagen person blivit utsatt för detta för att de ska lära sig något av det.”
Benny svarar:
– Ondskan finns i oss människor, det är vi människor som gör val att vara ondskefulla. Det är inte skrivet i någons livsplan att de ska bli utsatta för hemskheter, brott, våldtäkt eller bli mördade. Utan det är vi människor som gör det mot varandra.
– Alla drabbas någon gång av det som är svårt och smärtsamt, men vi drabbas av olika saker beroende på tillfälle, tajming och öde. Ibland är man på fel ställe vid fel tidpunkt. Och jag, precis som säkert många av er Nära-läsare, har ibland känt inom mig ”gör inte det”, åk inte dit”. Men har gjort det ändå. En gång slutade det med en bilolycka utanför Lund, för att jag inte lyssnade när min ängel signalerade till mig och försökte stoppa bilen. Jag var ivrig, försökte få igång bilen igen och igen och jag lyckades till slut. Den gången var jag med om en olycka där jag klev ur en totalkvaddad bil, utan en skråma på kroppen. Här fick min skyddsängel jobba!
– En ondskefull handling för en, är en annan människas tro på att det är rätt att handla så. Är det brist på utveckling hos den personen? Är det okunskap om andra människors lidande? Ja, det är det ju. Det kostar på att känna empati för andra människor. Man kan till och med känna deras smärta. Så vissa stänger av för att slippa se vad de gör mot andra människor och försvarar sig med att det är rätt, att de gör rätt.
Men när vi känner med hjärtat, så vet vi alla att det är fel.
Slutar inte tro på änglar
Ofta frågar journalister Benny om han tror på Gud. När han svarar ja, får han följdfrågan om hur det är möjligt, när det finns så mycket terrorism, fattigdom, krig, svält, död och ondska mot andra människor.
Då svarar Benny:
– Det är inte universum eller Gud som skapar ondskan – det är bara kärlek vi får därifrån. Men för att vi människor ska utvecklas så kan inte allt vara bara vitt, utan det måste även finnas svart. I balansen mellan svart och vitt finns kunskap.
– Ibland är det bara svart. Då vill man växa från det och försöka förstå varför man drabbas. Ibland är det bara vitt och då får man insikter om sin egen delaktighet om vad som skett eller varför man blivit drabbad av en ondskefull person.
– Ibland finns det inget svar. Inte just då.
Benny slutar aldrig tro på att änglarna finns där.
– Ibland når de inte fram. Det är jag som inte hör. Ibland skriker de för att jag ska lyssna. Och så gör de till dig också.
– Jag har bestämt mig. Mina änglar ska inte behöva skrika mer. Jag ska lyssna inåt i min själ och låta änglarna visa mig vägen och rädda mig från livets svårigheter.
– Gör det du med. Tro på änglarnas mirakel. Då existerar de.
