Christina var nära att dö – så fann hon orken att ta sig tillbaka

Först drabbades hon av en allvarlig hjärninflammation. Två år senare råkade hon ut för en bilolycka då hennes bil voltade fyra gånger och blev till skrot. Vägen tillbaka har varit tuff, men idag lever Christina Åkerberg ett bra liv. Mycket tack vare sin lust att hjälpa andra. Christina brinner för att coacha ungdomar och bli deras länk ut i arbetslivet.

Text: Kersti Hilding Hansen
Foto: Kersti Hilding Hansen

Med ett välkomnande leende står Christina på förstutrappan och tar emot tillsammans med sin följeslagare, hunden Maja. Vi sätter oss i det ljusa och mysiga vardagsrummet och jag ber Christina berätta om sina dramatiska upplevelser.

– Jag är prästdotter, äldst i en syskonskara på fyra. Jag fick tidigt lära mig livets magi i spännande möten med andra människor. Tillsammans med far besökte jag sjukhus och fick hålla döende patienter i handen. Både livet och döden var starkt närvarande för mig i unga år. Det fanns ett lugn i det, säger Christina.

Efter en del ströjobb bestämde hon sig för att plugga till socionom. Äpplet faller inte långt från trädet heter det ju och Christina ville arbeta med människor, precis som hennes far hade gjort. År 2002 drog hon i gång sitt företag Relationsutveckling.

Förmågan att skapa och bibehålla relationer är en friskfaktor. För att motverka ohälsa behöver vi ha koll på våra relationer. När man lever i tillit med sig själv, då blir livet som det ska. Vi har alla svar inom oss, vi måste bara tro att det är så och ge förutsättningar för sinnesro och tankefrid.

År 1994 fick Christina användning för sina gedigna kunskaper i krisbearbetning. Hon gick igenom en skilsmässa och brottades med negativa tankar, sprungna ur normen som säger oss att vi ska leva lyckliga i alla våra dagar, i den harmoniska kärnfamiljen. Så blev det nu inte för Christina, fast förändringen ledde till att hon fick skärskåda sitt liv och fann att kärleken till livet, sig själv och de två barnen, den hade hon ju kvar, trots att tvåsamheten inte höll.

– Vi försöker ofta leva upp till omvärldens normer och jämför oss med alla andra. Det där skapar en oro inom oss, en oro som kan göra oss riktigt sjuka.

Christina-Akerberg-hunden-Maja.jpgChristina hemma i sitt mysiga hus, tillsammans med hunden Maja.

Hittade livsgnistan i Afrika

År 2016 blev Christina allvarligt sjuk. På väg hem i bilen från en operaföreställning började hon känna sig konstig. En känsla hon beskriver som att hon var ”knepig i huvudet”. Och hon var plötsligt väldigt trött. Väl hemma la hon sig för att sova och vaknade på morgonen utan att ens klara av att ringa till vårdcentralen.

– Jag fick liksom inte ihop det. Så jag sov en natt till. Men dagen därpå kom min dotter och hämtade mig och körde mig direkt till akuten. Det blev röntgen av huvudet och det visade sig att jag drabbats av hjärninflammation, smittad av luftburet virus.

När Christina kom hem igen efter två och en halv vecka på sjukhus, fungerade ingenting. Hon var hjärntrött, hade minnesstörningar och koncentrationssvårigheter. Hon klarade varken att betala räkningar eller hålla sig vaken några längre stunder.

– Det var en fysisk trötthet, inte den trötthet man känner då man är utbränd. Det gick så långt att Försäkringskassan ville sjukpensionera mig. I den stunden kände jag att jag nästan gav upp.

Men precis då kom en vändpunkt. Christinas dotter hade tidigare arbetat som volontär på ett barnsjukhus i Afrika. Nu var hon på väg att resa tillbaka till Uganda. Christina bestämde sig för att haka på. Tack vare mötena med de små barnen på sjukhuset fick hon livsgnistan tillbaka.

– De satte lille Filip i min famn, en pojke så utmärglad och svag att han inte hade kraft nog att äta. Jag matade honom under flera dagar. Jag sjöng för honom och höll honom nära.

– Filip och jag gav varandra livet tillbaka. Jag mådde bra av att jag, trots allt, klarade av att ta hand om den lille pojken som behövde mig.

På barnsjukhuset i Uganda kände Christina att hennes människovärde kom tillbaka. Hennes insatser där var livsavgörande. Även om hon inte var anställningsbar i Sverige, kunde hon ju sitta på ett jordgolv i Uganda och rädda barn tillbaka till livet.

Tillbaka i Sverige fortsatte Christina meditera, ibland så ofta som en gång i timmen.

– Det kunde ta en timme att tömma diskmaskinen, sedan var jag tvungen att meditera igen. Hjärnan går som väl är att träna upp.

Promenaderna i skogen och meditationerna gav hjärnan kraft att komma tillbaka succesivt och hon bestämde sig för att börja föreläsa om sitt liv. Det märkliga var att när mycket annat inte fungerade, kunde hon ändå föreläsa. Och föreläsningarna blev bättre än någonsin. Så här i efterhand funderar hon på hur det kunde vara så.

– Det måste vara det faktum att på scen, i talandet, är jag alltid i full tillit till att det som ska komma, det kommer. En tillit att i nuet fungerar inte bara talandet, utan även jag.

– När jag inte tänker så mycket, då fungerar det mesta. Jag är ett bevis på att i nuet är allt gott, i nuet blir jag fri från mina distraherande tankar.

Men så i maj 2018 kom nästa bakslag. Christina hade varit på bröllop och i bilen på E 22:an, på väg hem tillsammans med sin dotter, rammades de av en rattfull förare som körde i 220 kilometer i timmen.

– Vår bil voltade fyra gånger och hamnade på sidan, 70 meter ut på en åker, berättar Christina. Airbagen löstes ut och vi kunde inte ta oss ur bilen. Min arm gick inte att röra. Till sist lyckades min dotter kravla sig loss. Det var ett under att vi levde.

– De som sett olyckan trodde inte sina ögon när de förstod att både mamma och dotter levde, trots att de satt i en totalt kvaddad bil färdig för skroten. Två män som blivit vittne till olyckan, stod där på åkern och grät.

– Vi hade många änglar i bilen den natten, säger Christina och det märks att hon är berörd.

Följden av olyckan blev posttraumatisk stress, ett illa brutet nyckelben och en whiplash-skada Christina nu fått lära sig att leva med.

– Det går inte att fokusera på allt som inte funkar, säger hon. I stället måste jag tänka på vad som funkar för mig. Alla tankar stressar oss om vi tar dem på allvar och låter dem ta över och bli vår verklighet. Insikten om att tankarna inte finns på riktigt och att i stället för att anamma dem iaktta dem på håll, det gör mig stark och frisk.

Christina-Akerberg-om-livskraften.jpg”Jag ställer hela min tilltro till livskraften, den är så stark och ger oss en enorm potential. Tack vare den lever jag idag”

Ungas möjligheter

Idag lever Christina ett bra liv. Visst känner hon fortfarande av hjärnskadan och kraftlösheten i axeln och vänstra sidan av kroppen, men hon är tillbaka i arbete igen.

Hon jobbar som verksamhetschef för den ideella organisationen Ungas möjligheter och hon verkar dessutom som talare och inspiratör, samt erbjuder vägledningssamtal när tid finns.

– Jag coachar ungdomar att se möjligheter. Vi fungerar som en länk mellan skola och arbetsliv. Det gäller att finna ingångar för elever att hitta sin väg ut i arbete. Vi har inte råd att tappa någon.

– Vi ska inte identifiera våra tankar för det kommer att komma nya hela tiden och den identifikationen kommer att skapa stress och ångest.

– Jag tror inte alls heller på att vi ska utsätta oss för det som stressar oss eller skapar obehag. Det är ju bara våra tankar kring sakerna som ger oss obehagliga och negativa känslor.

Christina vidareutvecklar och förklarar:

– När vi är ett med våra oroliga tankar tror vi lätt att vi har ett oroligt liv. Vissa tror till och med att de är födda oroliga. Det tror inte jag. Det handlar om hur mycket vi låter våra tankar styra vårt mående och våra liv.

Hon har använt sig av både meditation och visualisering och det har varit bra verktyg även om det inte automatiskt har fått henne att må bättre.

– Meditation och visualisering kan hjälpa oss att hitta ett lugn, men vi måste själva distansera oss från tankarna – låta dem komma och gå utan uppmärksamhet. Och när de håller på att komma in i oss gäller det att skapa ett klart sinne och låta dem passera. Då skapar vi sinnesro mitt i kaoset.

– På en sekund kan vi ta oss från tankekaos och ångest till sinnesro och frid, men det kräver en medvetenhet om att tankar inte finns, inte är verkligheten. De finns ju bara inne i våra huvuden, säger Christina och ler.

Tillit till livskraften

Att coacha andra i denna medvetenhet och insikt gör skillnad.

Det finns dåliga tankar, goda tankar, farliga tankar och bra tankar. Men det är viktigt att vi inte går i gång på dem och gör dem till en sanning.

Något Christina tror på är livskraften. Den kraft som håller oss vid liv och gör att hjärtat slår och lungorna andas, även om vi inte kan ta på den eller förklara.

– Jag ställer hela min tilltro till livskraften, den är så stark och den ger oss en enorm potential. Tack vare den lever jag idag, och fungerar.

Många frågar Christina vad det är som gör att hon trots alla problem, skilsmässan, hjärnskadan och bilolyckan kan vara så positiv och bara se möjligheter.

– Jag har insett att livskraften bär mig så länge jag tror på den fullt och fast. Den har visat sig så många gånger i mitt liv när allt varit nattsvart – den finns där trots allt.

– Min far sa alltid: Tänk på koltrasten, låt den bli ditt signum. Den sjunger redan innan solen gått upp, i övertygelse om att solen alltid kommer att gå upp.

 

Christina Åkerberg

Ålder: 60 år.
Familj: En son, 34 år, en dotter, 30 år, hunden Maja.
Bor: I Ludvigsborg i mellersta Skåne.
Gör: Utbildad socionom, nu verksamhetschef inom Ungas möjligheter, professionell föreläsare och samtalsvägledare.
Kontakt: ungasmojligheter.se eller relationsutveckling.com

Läs mer

Anmäl dig till Näras nyhetsbrev!

Få alla våra nyheter direkt i din inkorg, varje vecka:

Jag har läst och godkänner villkoren.
Publicerat

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.