Jennie Liws vänliga ansikte ler mot oss besökare redan från skyltfönstret utanför Fonus. Fotot på Jennie visar att hon är en av de personer som finns här för att hjälpa när livet drabbas av sorg. Och efter fyra år i begravningsbranschen vet hon vikten av att avdramatisera mötet med kunden, redan de första sekunderna. Att göra det varmt och hjärtligt. För hit vill man ju helst slippa att gå.

Begravningsbyrån kan lätt väcka obehag och rädsla, därför är väggarna målade i jordnära färger som tillsammans med alla levande ljus och gröna växter skapar ett skönt lugn. Fast kanske viktigast av allt är Jennies ord till kunderna: ”Nu är ni här och nu tar vi över. Vi ska leda er genom detta”. För det är precis vad det handlar om. Jennie och kollegerna finns här för att hjälpa och stötta, och göra ett svårt ögonblick till något fint och minnesvärt.

LÄS ÄVEN: Begravningsentreprenören Catharina hedrar de döda med en sista kortege

Livet efter döden

Trygghet genomsyrar Jennies roll som kundrådgivare och borgerlig officiant och hon ser det som ett hedersuppdrag att få hjälpa till att planera en kyrklig eller borglig begravning utifrån familjers eller den avlidnes personliga önskemål. Att själv hålla i en borglig ceremoni och skapa värme och hopp i sitt griftetal, ser hon som ett stort förtroende.

För en dag tar livet slut, och då börjar något nytt. Så tänker i alla fall Jennie.

– Ingen vet vad som händer efter döden, den är ett mysterium för oss och alla tror vi på olika saker. Ingen har patent på sanningen. Kanske ska vi ses igen i landet bortom stjärnorna och bergen, i Nangijala, sagornas och lägereldarnas plats där det är äventyr från morgon till sena kvällen.

LÄS ÄVEN: Mediet Benny: "Ofta är det rädsla som stoppar oss från att möta Andra sidan"

Hon ler sitt varma leende.

– Jag tänker att de andra bara har gått före och det brukar jag ta upp i mina griftetal. Jag tror att det hjälper att tänka så, det finns en läkning i att känna att vi kanske får ses igen.

Synen på livet efter döden finns naturligt hos henne, för parallellt med begravningar har hon en annan värld. Under helgerna arbetar hon i en gulmålad liten stuga hemma på tomten i Ockelbo. Här möter hon klienterna i sin roll som medium och healer.

Sittning, seans och healing

En vacker trollslända syns på fasaden och inne i stugan väntar en värld i vitt och rosa. Här, under kristallkronan, tar Jennie emot de som vill ha en privat sittning, seans eller healing. Då har hon ersatt dräkten från arbetsveckan på Fonus med mjuka kläder i neutrala färger.

Hon bjuder på ännu ett av sina härliga skratt och säger med sjungande hälsingedialekt:

– Nästan alla som kommer hit till stugan säger: ”Gud så varmt det är här!” Och då tror jag inte att de menar temperaturen, även om jag har gott om levande ljus. Men de känner sig hållna. Många säger att det är som att de går in i ett moln och att det nu är deras tid att få ta emot från andevärlden.

LÄS ÄVEN: Bilkraschen tog Jeanette till Andra sidan: ”Plötsligt befann jag mig i himlens väntrum”

– Det är nog därför deras nästa kommentar till mig kommer så spontant: Här sitter du väl jämt!

Jennie älskar verkligen att vara här och går gärna hit ut för att hämta kraft, även när hon inte har klienter.

– Det är viktigt att vara i balans med sig själv när man arbetar med mediumskap och här inne blir jag grundad. Varje krona jag tjänat på att ge healing eller ha mediala sittningar har återinvesterats i stugan. Då tror jag att det blir bra karma! Det man ger får man tillbaka.

Landade i sin andlighet

Hennes andliga resa har pågått hela livet, men det var inte förrän hon blev vuxen som hon började förstå. Först då insåg hon att inte alla kunde se, höra och känna av andevärlden så som hon gör.

– Min medialitet är en del av min personlighet, det vet jag nu. Men det tog tid att förstå vad det var jag bar på, säger Jennie. Därför har jag som vuxen jobbat mycket med mig själv, min personliga resa och utveckling. Jag har valt att utbilda mig medialt för att förstå vad det här handlar om, det som jag bär inom mig. Jag är väldigt tacksam att jag vågat göra det.

Hennes positiva energi smittar av sig. Den är så varm att bara hennes närhet blir som en omslutande kram.

– Jag är en nyfiken människa som har mycket energi och väljer positiviteten i livet, säger hon och ler. Men innan jag landade i min andlighet så kände jag mig inte hel, för det var något som saknades. Nu vet jag att jag får tro precis vad vill, jag vet vad jag ser och upplever. Det kan ingen ta ifrån mig. Det är min sanning.

I den lilla stugan hemma på tomten i Ockelbo tar Jennie emot klienter i rollen som medium och healer.

Kurs i mediumskap

Eftersom hon känner sig stark i sin andliga tro ville hon vara seriös i sin mediala utbildning.

– Ska jag göra något så gör jag det på riktigt. Och andlighet måste hanteras rätt och riktigt. Inte minst när det gäller etik och moral.

LÄS ÄVEN: Andlig husrensning: Slipp tunga energier och oönskad närvaro

Jennie står idag trygg i sin sanning och i sitt ljus, tack vare noga utvalda andliga mentorer. Hon har gått flera kurser för Terry Evans och där fått sitt certifikat som medium. Jennie har även gått kurs hos mediet Lena Ranehag på Västkusten och Medicinhjulet hos Victor Forselius. Hon har utbildat sig på andliga The Arthur Findley College i England. Där mötte hon det svenska mediet Elinor Hedlund som på olika sätt funnits där för henne, vilket även healern Birgitta Albertsson har gjort.

Bra att prata om döden

Med dessa utbildningar i ryggen kände Jennie sig redo att starta ett eget litet företag, Ockelbo Liw och Hälsa, för att ge hjälp åt andra att läka kropp, själ och ande. Inifrån och ut.

Liw ja, det är ett passande namn för en människa som jobbar med döden och Andra sidan veckan lång.

– Ja du, det är mycket död, säger Jennie med ännu ett klingande skratt. Men jag är trygg i att jag kan prata om döden med värme, för i min värld är död inget skrämmande. Jag brukar luta mig mot P O Enqvists kloka ord: En dag ska vi dö, men alla andra ska vi leva. Så måste det ju vara! För vi vet aldrig när det tar slut. Det kan vara imorgon eller om 30 år. Därför ska vi göra det bästa av både livet och slutet.

LÄS ÄVEN: 5 tips till dig som är spökrädd: Så blir du vän med andevärlden

Hon önskar att vi vågade prata mer öppet om döden, om hur vi vill ha det den dag vi tar farväl av familj och vänner. Att prata om sin begravning är inte detsamma som att påkalla döden, påminner Jennie. Men det öppnar för tankar och önskningar, som kan vara viktiga för anhöriga att ha med sig den dagen de ska besöka begravningsbyrån. Våra önskningar kan vi plita ner i Vita arkivet, tipsar Jennie, och lägga på en plats där våra närmsta kan finna det. Som en trygghet för dem att göra rätt val, så som vi vill ha det. För det är inte alla begravningsrådgivare som är öppna för andevärlden och kan vägleda.

Försiktig med sin energi

Jennie gör det, hon känner ofta av den avlidne. Både under det planerande samtalet med familjen och vid själva begravningen. Men det är förstås något som hon måste hålla för sig själv.

– Vid ett kundmöte ler jag ofta, säger Jennie och det härliga är att då känner jag ofta att nu ler andevärlden också! Och när jag och de efterlevande pratar om fina minnen, ser de anhöriga lite glada ut för en stund. För vackra minnen försvinner inte bara för att någon lämnar oss.

– Sen händer det att klienter berättar om märkliga saker som hänt dem, lampor som blinkar, nycklar som flyttat sig eller att de känt att någon suttit på sängkanten. Det är så fint, och jag är glad om jag kan få dem att ha hjärtat med och berätta. För jag vet att det är läkande att mötas av någon som lyssnar helhjärtat. Någon som förstår precis vad det handlar om och vågar vara medmänniska.

LÄS ÄVEN: Så vet du om du träffar andar i dina drömmar – Benny Rosenqvist förklarar

– Samtidigt måste jag vara försiktig. Vi som är ljusbärare och har den energin kan ibland missuppfattas, så det gäller att balansera och inte slå över.

Att vara öppen med sin roll som medium och healer, är därför aldrig aktuellt på begravningsbyrån. Det är Jennie noga med att poängtera. Men de som känner henne kanske tar henne åt sidan efter en begravning och säger: ”Jennie, visst var väl mamma med? Jag tyckte att jag såg henne”.

– Då kan jag le lite fint. Inte mer än så. Men tänk om jag fick berätta vad jag sett! Tänk vad det skulle hjälpa människor i sin läkeprocess! Men jag nöjer mig med att tänka varma tankar, ge en kram där jag kanske håller kvar personen lite längre eller lägger en hand på ryggen.

– Man kan ge värme på många sätt. Man kan beröra med enbart blickar och känslor.

Lär känna den avlidne

Viktigt för Jennie i hennes begravningsärenden, är att alla ska hyllas. Vi ska hylla de liv som levts!

– De griftetal jag skriver inför ceremonin är aldrig om de mörka och tunga bitarna. I stället lyfter jag fram det som personen brann för, det hon eller han vill bli hågkommen för på ett personligt sätt. Och här får jag faktiskt hjälp av Andra sidan att lära känna den avlidne!

LÄS ÄVEN: 8 vanliga tecken på andlig närvaro

– Jag får ofta känslan av att jag har personen med mig. Jag kan till exempel få till mig en dikt som jag väver in mitt tal. Det blir en process att lära känna den här människan, så jag skriver och lägger undan, ändrar och lägger till. Jag ger mig inte förrän jag och den avlidne är nöjda.

Lite som automatskrift, förklarar Jennie.

– Jag blir de avlidnas talesperson. De kan även berätta för mig om musik de vill ha eller saker som de hade önskat fanns på kistan. Det finns så mycket man kan göra av sin begravning och i min roll som rådgivare ligger att vara öppen och försöka förmedla idéer.

Hörde andarna som barn

Jennie återvänder till barndomen, när andevärlden hälsade på. Då hon skrämd drog upp täcket till nästippen när hon hörde steg på heltäckningsmattan utanför, eller det knarrande ljudet i trappan. Trots att hon visste att ingen i familjen var där. Hon hörde, hon kände in, men pratade inte med någon om detta.

– Jag vet nu att jag alltid känt mycket, även tagit in andras känslor och haft jobbigt med det eftersom jag inte förstått att det inte varit mitt. Men de andliga mentorer jag mött i mina utbildningar kunde förklara allt och när jag på allvar började jobba med mig själv var det en aha-upplevelse. Det var så skönt! Jag fick svar på varför saker är som de är och att det inte var något fel på mig. Nu vet jag hur jag ska hantera saker och ting.

– Därför önskar jag verkligen att alla mediala barn kunde få hjälp i tidig ålder att bli förstådda och lyssnade till.

Ärvde medialiteten

Med den kunskap hon har idag förstår Jennie att medialiteten fanns i familjen. Idag är hon ganska säker på att hennes gåva kommer från farfar Lasse.

– Han var en riktig healing-gubbe, säger Jennie. När vi hade familjesamankomster hemma hos farfar och farmor, tog han hand om alla som hade ont någonstans. Personerna fick sätta sig på en stol inne i tv-rummet, sen la farfar händerna på och allt blev bra.

LÄS ÄVEN: 8 spökhotell i Sverige - Där andarna aldrig checkar ut

– Farfar har kommit till mig många gånger och visat att han är glad att jag gör det jag gör nu och att det är bra att jag inte ser det som något konstigt, utan att det bara är fint. En möjlighet att hjälpa människor. Han var ju själv en fantastiskt varm person som såg alla och bjöd in, oavsett vem det var.

Jennie ler igen.

– Idag är farfar en av mina guider.

Jennie Liw

Ålder: 49 år.
Familj: Gift med Anders och tre barn, William, Emma och bonusbarnet Sanna. Farmor till Elton 2 år och Elsa 4 år.
Bor: I Ockelbo i Gästrikland.
Gör: Kundrådgivare och borgerlig officiant/ceremonivärd på Fonus. Medium och healer i egna firman Ockelbo Liw och hälsa.
Andlighet för mig: Att stå i min sanning, lyssna inåt och ha nära kontakt med själen. Att vara mottaglig för andliga dimensioner och den kommunikation andevärlden ger oss via energier. Att vara medveten, är för mig att vara andlig.
Motto: En dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ska jag faktiskt leva och inte vänta inte med saker, för tiden finns inte. Det är här och nu.
Hemsida: www.liwohalsa.se
Kontakt: jennie.liw@telia.com