Astrid Ingebjørg Swart arbetar som noaidi och botare. I dag är hon bosatt i Hokksund i Norge men växte upp i Tana i Finnmark. Astrids samiska kulturarv och den samiska botekonsten, som varit levande kring henne under uppväxten, har till stor del format henne till den hon är idag, men healingkraften och klarsyntheten har hon i blodet.

– Min klarseende gåva kom genom bröstmjölken, min mamma kunde tyda drömmar och var klarsynt, och på min fars sida finns healingkraften, berättar Astrid.

Hon ser naturen som besjälad, och så har hon alltid upplevt den. Astrid har så länge hon kan minnas haft en direkt kontakt med naturen, djur och andra väsen hon kunnat se. Som liten kunde hon se döda människor hemma i bygden.

– De döda vandrade omkring som om de vore levande, men ingen annan såg dem. När min mamma hörde om vilka jag såg förstod hon att jag ärvt gåvan att kunna se det som för andra är dolt. Jag var aldrig rädd, det var naturligt för mig, säger Astrid.

Fick lära sig att ha respekt för naturen

Under uppväxten gick hon i samisk skola, hennes modersmål var samiska vilket talades både hemma och på skolan. Överlevnad och att bli självständig genomsyrade hennes barndom. Oavsett väder eller årstid fick hon och syskonen gå långa turer på fjället med far och mor. Hon fick lära sig respektera jorden och levde i nära förbindelse med naturen.

– Vi fick lära oss att möta naturens krafter, det är jag tacksam för, säger Astrid som minns att hon tidigt tog båten ut på älven och fiskade med sina syskon. Hon har en stor respekt för naturen och förespråkar därför återhållsam användning av naturens resurser.

– Vi människor behöver lära oss att använda naturens resurser med måtta, naturen ska inte utnyttjas. Vi lånar den under vår tid vi är här på jorden.

Målningarna på trumskinnen tros representera mikrokosmos, en spegling av universum indelat
i olika sfärer och världar.

Hjälp från samiska shamaner

Flera gånger har Astrid blivit hjälpt av samiska botare och shamaner, de som på samiska kallas för noaidi. De hjälpte folk som kom med olika fysiska och själsliga plågor. De var respekterade och använde sig av vad naturen gav i form av örter och plantor.

– Vid ett tillfälle hade jag nio vårtor i mina händer, och jag var rädd att jag skulle bli mobbad om mina skolkamrater såg det. Därför gick jag till botaren jag kände till, hon bodde inte långt hemifrån. Med mig hade jag en bit bröd, en bit ost eller några slantar. Det var viktigt att ge något, inte bara få, säger Astrid och fortsätter:

– Hon tog ett hårstrå från mitt huvud och böjde det nio gånger, samma antal som antalet vårtor. Sedan knöt hon nio knutar framför mina ögon med hårstrået och sa till mig: nu får vi se vad som sker. Och jag gick hem. En vecka senare var alla vårtor förutom en borta. Kvinnan jag gick till var en riktig noaidi, säger Astrid.

”Gå inte längre än till andra backen, då kan huldran visa sig för dig.” Det fick Astrid höra av de äldre när hon skulle gå ut själv. Nu i efterhand kan hon se att vetskapen om att huldran fanns där gjorde att hon skärpte sina sinnen och var observant för det osynliga.

Det læstadianska samfundet var strängt

– Jag har lärt mig använda min intuition tack vare min uppväxt. Allt jag ser i naturen är verkligt, och att öva upp seendet som barn, att vara varsam och lyhörd, det har bidragit till den intuitiva kraft jag har i dag, säger Astrid. Hon blickar tillbaka till de læstadianska religiösa mötena som hon var tvungen att gå till.

Alla skulle delta, varje söndag från morgon till kväll.

– Från att varit fri blev jag ofri. I naturen och med djur känner jag mig fri, i andra sfärer med min fantasi, där finns min frihet. Men i det læstadianska samfundet skulle man foga sig och inte sticka ut. Det stränga kom in och det blev mörkt och dystert för mig. Eftersom jag var ett känsligt barn förstärkte det mina psykiska plågor.

Hon sökte hjälp för sin psykiska hälsa av en noaidi i bygden. Och efter en tid skulle hon se att hennes uppgift var att förmedla de traditionella insikterna vidare. Det samiska synsättet skulle få ta ännu större plats i henne.

– Insikten har inspirerat mig och öppnat upp för kraften ännu mer. Det är viktigt att förmedla de gamla insikterna och världens förståelse till människor. Den naturbaserade världen och insikterna gäller för alla, för icke-samer och samer, och även för de som är frånkopplade från naturen.

Hon ser det tydligt, att shamanismen utvidgar och bidrar till kreativitet, självutveckling och att alla färger som finns i naturen också finns inom oss människor. En spegel i det yttre av det som finns i det inre landskapet.

– Naturen begränsar inte, den öppnar upp och utbildar människor. Precis som en tjärn inte är lik en annan, så finns det inte två människor som är lika. Vi besitter stor kraft vi människor, säger Astrid.

Astrid Ingebjørg Swart, är noaidi. Sedan 2018 anordnar hon också festivalen Sáráhkká i Norge, en samisk urfolksfestival med betoning på healing och shamanism.

Arbetar med samiska gudinnor

Astrid håller kurser om den samiska läran. Till dem kommer deltagare från olika delar av världen. De har utryckt tacksamhet och att Astrid bidrar till att bygga broar mellan människor. Att kunna se världen med nya ögon och att äntligen komma hem till sig själv, är vad några deltagare upplevt. Astrid kan se att många i samhället är mätta av sina materiella liv och att det andliga behövs mer och mer.

– Jag förmedlar den samiska andligheten och visdomstraditionen. Under mina kurser arbetar jag med trumman och den samiska mytologin är central. Vi tar kontakt med de samiska gudinnorna, gör ceremonier och ritualer. Genom mitt arbete skapas förbindelser mellan människor och till naturen. Oavsett om man är same eller inte kan man arbeta med samisk shamanism. Naturen är besjälad och den är till för oss alla.

Tre centrala samiska gudinnor som Astrid arbetar med är Sáráhkká, Uksáhkká och Juoksáhkká.

Dessa tre gudinnor är döttrar till modergudinnan Mádderáhkká.

Använder jojken som redskap

Under kurserna arbetar deltagarna med symbolkraft, mytologi och kraftdjur. Och ett centralt element: att resa i de tre världarna, den undre världen, mellanvärlden och den övre världen.

– Det spelar ingen roll om man lever i dag eller för 100 000 år sedan, de andra världarna finns tillgängliga nu som då. Och därifrån kan vi lära oss av våra förmödrar och förfäder. Och komma i kontakt med kraftdjur och det som är dolt eller försvunnet. Under den första kursen med mig reser vi till den undre världen.

Astrid använder även jojken som redskap i sitt shamanska arbete, jojk är en slags sång utan ord som kan hjälpa andra att komma i kontakt med sin egen kraft. Enligt Astrid kan den kraften skapa nya talanger och idéer.

– Med mina kurser vill jag hjälpa andra finna sin egen sanning som bidrar till att de frigör sig från ingrodda tankemönster. När vi människor kommer i kontakt med vårt ursprung vaknar talanger och nya idéer. Naturen hjälper till att öppna upp, som en levande älv som forsar med sina välsignelser och ny vital energi som är en livsuppbyggande kraft, den föder oss på nytt.

– Shamanismen lär människan att naturen är utgångspunkten och det inkluderar även vår egen natur. När vi inte följer den kraften blir vi som fångar, stressade och inte vår egen längre. Att komma tillbaka till sig själv, det är väldigt kraftfullt, säger Astrid.

Samisk religion innan kristnandet

• Den samiska förkristna religionen bygger på en animistisk världsuppfattning där naturen betraktas som levande och besjälad. Förr bad och offrade man till berg, stenar, sjöar och annat i naturen. Den samiska religionen varierade i sitt utförande i Sápmi. Ritualer och ceremonier kunde se olika ut och namn på olika gudar och andeväsen varierade då Sápmi är ett stort område med olika samiska språk och varierad natur.
• Naturgudomar så som solen, åskan, vinden och månen var centrala. Förr var det vanligt att offra till olika gudar för att till exempel få jakt- och fiskelycka.
• Noaidi är den samiska shamanen, vars uppgift var att bota sjuka men också att försätta sig i trans med hjälp av trumman och jojken och på så vis resa i de olika världarna och få information från avlidna, förutspå väder eller jakt och annat.
• Björnen har en central roll i den samiska religionen, den representerar styrka och kraft och var ofta illustrerad på den samiska trumman, där även andra djursymboler syntes, till exempel val, fågel älg och ren.
• Man tror att målningarna på trumskinnet representerar mikrokosmos, en spegling av universum indelat i olika sfärer och världar samt gudar. Förutom gudar kan man även tyda abstrakta och konkreta symboler som är hämtade ifrån samernas liv. Symbolerna på trummorna var ofta tecknade med albarkssaft, även björnblod har använts för att teckna på trumman.

Trumman är ett av Astrids redskap.

Stärk din kraft med Astrids övningar

Övning 1

Fem minuters meditation om dagen. Meditera över tacksamhet. Tacksamhet för god hälsa, familj, vänner och alla möjligheter som dagen för med sig. Säg goda ord till dig själv; ”Jag är kraftfull och värdefull.” Visualisera en inre bild, från ditt hjärta går det kärlek till människor, djur och landskap. Skicka healing.

Övning 2

Gå ut i naturen, sätt dig vid en sjö, eller om du inte kan gå ut, tänd ett stearinljus och skapa kontakt med eldelementet. Anropa den samiska gudinnan Saráhkká från nord. Hon kan väckas till liv inom dig och ni kan
skapa en dialog. Vad har Saráhkká att berätta för ditt hjärta? Känn in vad hon vill säga dig.

Det här är Astrid Ingebjørg Swart

Ålder: 48 år.
Bor: Hokksund i Norge.
Yrke: Noaidi (nåjd), botare och kursledare.
Finner återhämtning: I naturen och i stugan på fjället med trumman. ”Sitter jag fast med en känsla eller tanke så finner jag alltid svar i naturen.”
Brinner för: Den besjälade naturen.
Hemsida: www.sarahkkas.com