Dramatik! Med ett enda ord beskriver Anna-Lena Vikström författandet av boken Den oändliga andevärlden. Ett 220-sidigt verk fyllt av spännande läsning och med ett praktfullt omslag som bjuder in till den svenska fjällvärlden.

Här speglas urfolks klokskap om andliga traditioner, inte minst den samiska. Kunskap som lätt faller i glömska i vår moderna tid. Men Anna-Lena och författarkollegan Christer Botéus vill visa att detta är kunskap vi har nytta av. Även idag.

– Men det är skönt att boken är färdig nu, säger Anna-Lena med ett varmt skratt. För arbetet har tagit tre år och det har varit en virvelstorm av känslor.

Anna-Lena må vara uppvuxen med förfädernas gamla traditioner i en liten fjällby utanför Vilhelmina. Men det öppnar inte per automatik dörrarna till samernas värld och det andliga band som omgärdas av tystnad och hemlighetsmakeri.

Bad gudinna om godkännande

Anna-Lena avslöjar att hon bad till samernas gudinna Sarakka om godkännande att få skriva urfolkets historia vid en ceremoni på den heliga kyrkplatsen Fatmomakke. Det blev starten på en rad märkliga händelser då hon fick uppleva hur andevärldens krafter utmanade henne med alla känslor man kan vara med om i sitt liv.

– Nu är jag tacksam, säger hon. Om jag inte gjort ceremonin hade jag inte varit lika öppen för tecken och känslorna idag, utan mer försiktig. Jag fick en förstärkt tro på vilken kraft det finns i en ceremoni, vilka krafter vi har omkring oss i naturen och i andevärlden.

HarmoniExpo var den första plats där Anna-Lena och Christer sålde den nytryckta boken i höstas. Alla exemplaren tog slut! Foto: Paulina Holkenberg

Alla föds med mediala förmågor

Hon tror på sitt kall om att sprida budskapet att vi alla kan nå den osynliga världen, att vi har medfödda mediala förmågor som att se över avstånd och att heala. Att vi har det inom oss, mer eller mindre. En uppfattning hon delar med Christer.

– Om jag frågar mig vad jag vill, vad som är viktigt och vart jag är på väg, så kommer jag fram till mycket av det Anna-Lena och andra medier lär ut, säger Christer.

– Jag är övertygad om att vi alla har det. Sen använder vi olika tekniker.

Anna-Lena menar att det nordiska, traditionella mediumskapet kan hjälpa oss i svåra frågor i livet.

– I Norrland har många, liksom jag, växt upp med andligheten och förfädernas traditioner. Det som är naturligt och inte kräver några ritualer. Nu är det dags att hitta tillbaka till våra rötter! Det räcker att gå på det inre symbolspråket och lita på att andevärlden är runt oss hela tiden som en stödjande kraft.

Siarförmåga som liten

Detta vill Anna-Lena lära ut och i boken bjuder hon på massor av övningar som hon normalt använder på sina kurser. Övningarna blev också en väg att förmedla den kunskap samerna själva inte gärna pratar om. Det kan vara hur man färdas i olika andliga världar för att få vägledning, hur man får kontakt med olika andliga väsen och får sanndrömmar.

Anna-Lena berättar att i hennes barndom så kunde vuxna, enbart genom att veta vilken släkt de unga tillhörde, förstå vilken förmåga de hade. Som att barnet kanske var en blivande healer, för att förmågan fanns i släkten. Anna-Lenas förmåga var, redan som liten, att lämna kroppen och se över avstånd som siare.

Anna-Lena vid en av kåtorna i Fatmomakke där hon utförde ceremonin för att nå gudinnan som finns under elden. Foto: Helena-Magdalena Ivekrans-Nätt

Andligt kall

När Anna-Lena var liten var det hennes mamma som kände in och sa ja eller nej när familjen fick frågan om dottern kunde hjälpa dem att finna en försvunnen sak eller ett bortsprunget djur.

– När jag blev tonåring ringde de direkt till mig. Jag hade en stark upplevelse när jag var 17 år och kände att jag kunde existera utanför kroppen och förflytta mig till en annan plats. Det var då jag fick kallet att jobba med andlighet och sedan har jag gjort det.

Hemliga mediala gåvor

Anna-Lena berättar att hon växt upp med berättelser om shamaner som såg över långa avstånd för att känna efter var djuren fanns och hur andra människor mådde.

– Det var viktigt att aldrig berätta om sin förmåga. Den skulle bevisas genom det man gjorde, sen fick andra bedöma vad man kunde. Lite så är det fortfarande i Lappland, därför håller kunskapen på att falla i glömska. Av den anledningen är det viktigt för mig att föra den vidare. Och gåvan kan stärkas om vi uppmärksammar den.

Naturreligionen förbjöds

Att allt var så hemligt berodde på att när kyrkan ville kristna samerna så blev den gamla naturreligionen förbjuden och människor som ägde en trumma blev dömda till fängelse eller böter, förklarar Anna-Lena. I byarna fanns det angivare som lockades med fördelar, till exempel utbildning, om de angav personer som var shamaner. Sedan kom folk söderifrån och bosatte sig på deras mark, köpte upp deras skog och talade om hur de skulle leva.

– Därför finns rädslan kvar. Det märktes när jag och Christer kom till Lappland och började söka information. Här kom jag med en person söderifrån! Det gillade de inte.

– Historiskt tror många i norr att man vill profitera på dem, och på andligheten. Göra dokumentärer och allt möjligt. Därför bestämde jag mig för att fråga gudinnan Sarakka om lov, en kraft som människor bett till i hundratals år. Jag behövde en välsignelse och hjälp för att berätta om förfädernas visdom.

Anna-Lena och Christer tillsammans med Maoriprinsessan Erena från Nya Zeelands urbefolkning. Foto: Zakarias Vikström

Ceremoni i Fatmomakke

Anna-Lena ringde grundaren av sameföreningen för att höra hur de skulle gå tillväga med ceremonin. Beskrivningen var tydlig. När de kom till samernas heliga plats skulle de tända en eld och offra tobak inne i en lappkåta, då gudinnan finns under elden i en lappkåta.

– Men Fatmomakke är idag ett kulturområde, ett museum med gamla kåtor och fullt av turister som går runt, berättar Anna-Lena. Dessutom spöregnade det så det var dyngblött inne i kåtorna. Det stod också tydligt skyltat att det var eldningsförbud! Allt detta försvårade ceremonin, men jag visste att vi måste klara att göra upp en eld. Det var vår enda chans.

Det lyckades. Under ceremonin upplevde Anna-Lena hur förfäderna stod i en cirkel runt henne, hon kände hetta i kroppen och en ljusstråle kom från jordens inre.

– Då förstod jag att fått krafternas tillåtelse. När vi sedan kom ut ur kåtan hade det slutat regna och solen kom fram, ler hon. Vi var välsignade.

Intresse för ursprungsfolk

Christer och Anna-Lena hade träffats några år tidigare på en kursgård i Onsala på Västkusten. Christer hörde Anna-Lena föreläsa om mediumskap och imponerades av hennes ödmjukhet, att hon var så naturlig och ärlig. Här fanns inget påhittat eller förstorat.

– Jag är intresserad av ursprungsfolk och visste att Anna-Lena kom från Vilhelmina, så jag ville att vi skulle göra en bok tillsammans, säger Christer. Jag är tacksam för hennes bakgrund och kontakter, för det var svårt att få befolkningen och shamanerna att öppna sig. De trodde att jag höll på med new age!

– Men under resans gång har boken fått eget liv, inte minst genom Anna-Lenas övningar. Jag är väldigt nöjd med resultatet.

Christer har suttit många timmar vid Anna-Lenas köksbord i Karlstad och lyssnat medan hon med slutna ögon berättat sin historia.

– Vi har liknande uppväxtförhållanden, även om hennes var i Lappland och min på Västkusten, säger Christer. Jag växte upp i Hällsvik, den yttersta delen av Hisingen, bara 50 meter från havet och med direkt utsikt mot Vinga fyr. Där fanns inga kompisar för vi bodde ensligt ute på vischan.

– Anna-Lena växte upp i en fjällby med bara tolv hushåll och väldigt långt från närmsta kompis. Jag tror att det finns en gemenskap i barndomens ensamhet. Och att söka svaren i min ensamhet har stärkt mig att tro att vi har allt inom oss.

Anna-Lena bad samernas gudinna om lov att få skriva om ursprungsbefolkningen.

Dramatik kring författande

Christer drömde om att möta urbefolkningens kunskap, och genom Anna-Lena fick han nyckeln dit. Han fick också, hemma hos Anna-Lena, träffa en Maoriprinsessan från Nya Zeelands urbefolkning – Erena Rangimarie Rere Omaki Rhöse som fått ett eget kapitel i boken. Som dotter till maoriska överhövdingar och medlem av en kunglig familj, har hon arbetat för FN och representerat ursprungsbefolkningens röst för Nya Zeeland i internationella sammanhang. Hon arbetar för att få människor att känna kärlek till Moder Jord och bete oss med respekt och omtanke för vår planet.

Även Benny Rosenqvist har fått ett kapitel i boken, där han intervjuas av Christer och pratar om sin andliga resa.

Men Anna-Lena, vad var det för dramatik kring boken du nämnde tidigare?
Hon ler tyst, sedan börjar hon berätta:

– Efter ceremonin med gudinnan började jättekonstiga saker hända. Först fick jag gåvor från okända människor. Blommor, middagar, en påse plommon ... Varje dag i över en månad! Det tog ett tag innan jag insåg att det fanns ett budskap och av en vän i Lappland fick jag veta att den som överlämnat sig till Gud kommer att belönas med gåvor. När hon förklarat det, slutade gåvorna komma.

– Istället fick jag post som skulle till mina grannar, den fick jag dagligen gå och dela ut. Det fortsatte i flera veckor, tills jag förstod att i kraften ingick också att ge bort!

Anna-Lena sökte hjälp hos shaman

Sen blev Anna-Lena sjuk. Med det kom en stark oro och Anna-Lena hann utforska både sin rädsla och sin tillit, innan hon till slut fick rätt läkarvård. Anna-Lena hade bett gudinnan om kraft att skriva om urfolken, inte om att gå igenom alla känslor i sitt liv. På nytt sökte hon hjälp hos en samisk shaman. Behövde hon göra om ceremonin för att få det att sluta och få lite lugn i livet?

– Svaret var nej, säger Anna-Lena. Jag behövde bara förstå vilka krafter jag satt igång. Efter det slutade stormen. Två shamaner visualiserade att jag stod på fjället med rötter ner till grunden för att ta fram förfädernas kraft att skriva. Då insåg jag att redan hade kunskapen, i allt jag lär ut på mina kurser. Det samiska, fast på ett modernt sätt.

– Så är boken byggd. Som läsare får du lära dig att använda fyra medfödda förmågor: Att se över avstånd. Att kommunicera med olika världar, andar och naturväsen. Healing. Och slutligen att se en framtid och få varsel och glimtar.

Vi kan upptäcka ett nytt sätt att se på livet och de spännande äventyr som väntar oss, lovar hon.

– Det handlar om att lita på att du blir vägledd i livet. Alla kan!