Jag och fyra vänner har strålat samman i Torsås i Dalarna för att svettas tillsammans i en hydda byggd av grenar, täckt av mörka filtar och uppvärmd av stora, glödande stenar. Vi är förväntansfulla och lite pirriga.

Ingen av oss har testat en svetthydda tidigare, men vi har alla hört hur ansträngande det kan vara. Det visar sig att de flesta av de 21 deltagarna ska få uppleva en svetthydde-ceremoni för allra första gången.

Ceremoni för relationer

Det är en härlig stämning när vi hjälps åt att bygga, och att tända elden utanför hyddan där de stora stenarna ska hettas upp tills de nästan glöder. Vi tillägnar träet och stenarna olika egenskaper och tackar dem, som ju offrar sig för vår ceremoni.

När elden brinner får vi ställa oss i kö till ingången. En och en kryper vi in i den lilla hyddan. Vi stannar till precis vid öppningen, sänker pannan mot marken som vi har fått instruktioner om, och uttalar intentionen ”För alla mina relationer”. Vi är i relation till allt runt omkring oss och ceremonin görs för alla dessa relationer. Jag kryper varvet runt och tar plats längs ytterkanten.

Utanför svetthyddan finns eldstaden där stenarna värms upp tills de glöder. Foto: Andrea Leal

Tre timmar lång svetthyddeceremoni

Sakta fylls hyddan med lättklädda personer (nakenhet är inte tillåtet i denna svettceremoni). När alla 22 är inne är det rejält trångt. Vi sitter i två cirklar, en längs väggen och en innanför.

I mitten av hyddan är en djup grop grävd för de glödheta stenarna.
Det är som sagt trångt. Jag har under ceremonins drygt tre timmar svettig hudkontakt med minst tre personer. Vi som sitter i yttercirkeln vid väggen får runda rygg och nacke för att få plats. De som sitter i den inre cirkeln sitter alldeles nära gropen med de heta stenarna.

Så kommer de första glödheta stenarna från elden. Eldvakten skjutsar in dem och ner i gropen med en grep. Vi jublar och hälsar dem välkomna, turas om att välsigna dem med sweetgrass. Stenarna sprider genast sin hetta och när Ana Olivegren, som håller i ceremonin, tycker att det räcker ber hon eldvakten att stänga ”dörren”.

Totalt mörker i hyddan

När hon stänger blir det helt mörkt där inne, så mörkt att jag inte ens ser handen framför mina ögon. En kort stund får jag panik. Var fäster jag blicken om jag inget kan se? Vad ska jag ”titta” på? Jag stirrar runt med uppspärrade ögon en stund innan jag bestämmer mig för att blunda och släppa önskan att se med mina fysiska ögon och i stället vända mig inåt.

Så börjar den första rundan i hyddan. Ana kastar vatten på stenarna och jag börjar svettas ganska omgående. Jag får konstant signaler från benen, ryggen, nacken om hur obekvämt det är, att jag behöver byta ställning, sträcka ut ett ben, räta på ryggen, böja ett knä …

Efter ett tag kommer jag på att helt enkelt vända på mig, så att jag sitter med benen i kors och ansiktet mot väggen. Jag kan äntligen sträcka på ryggen och nacken, aaaah, så skönt. Men efter en kort stund blir det också obekvämt och jag får byta position igen. Jag skulle tro att jag byter ställning var femte minut under de timmar vi är i hyddan.

Ana Olivegren gjorde sin första svettceremoni redan för 27 år sedan. Kontakta Ana: anaolivegren@gmail.com. Foto: Tia Jumbe

Inget måste att stanna i hyddan

Varje runda börjar med att Ana kallar på eldvakten som öppnar dörren och skickar in nya glödheta stenar, som välsignas med sweetgrass. Ana guidar oss sedan till böner i de olika rundorna. Det är underbart och vackert att lyssna på deltagarnas böner och tiden och rundorna går mycket snabbare än jag förväntat mig.

För varje runda blir det varmare i hyddan och för varje runda är det en eller ett par deltagare som har fått nog av upplevelsen, som har ”fått sin medicin”, som Ana kallar det. Det är ingen prestige i att sitta länge eller hela ceremoni i hyddan, förklarade Ana redan innan vi startade. När man känner att man har fått sin medicin är man klar och får fortsätta ceremonin utanför hyddan.

Vackert och omvälvande

Tredje rundan ligger jag mest ner, så liten och så ihopkrupen jag kan, och en vän som också emellanåt lägger sig har sitt huvud än i min armhåla, än på mitt ben, än mot min höft. Det droppar svett ner på mig från de som sitter runt omkring. Hjärtat slår så snabbt i bröstkorgen och det är enormt varmt. Men också fint, vackert och omvälvande. Jag blir tacksam över min kropp som känns så stark trots omständigheterna.

När Ana kallar in nya stenar för fjärde och sista gången känner jag både vemod och lättnad. En del av mig vill inte att det ska ta slut, en annan del av mig vill inget hellre än att få sträcka ut kroppen och andas frisk luft …

Inspiration från olika kulturer

En svetthydda är en böneceremoni som används i en mängd olika traditioner världen över, även i norra Sverige. Ana Olivegren har jobbat med svettceremonier i många år. Första gången hon satt i en svetthydda var 27 år sedan. Året därpå gick hon en utbildning till glödvandringsinstruktör, där det också ingick att bygga och uppleva en svetthydda.

– Jag hade samma känsla med svetthyddan som med glödvandringen, ”Det här förstår jag, hela min kropp förstår det här. Allt detta känns fullständigt naturligt”, berättar Ana.

– Det enda konstiga var ”Hur är detta möjligt, jag som är född i en stad i Sverige?”.

Anas två lärare i svetthydda, Maria Treviso och Derk Loeks, är nordamerikaner. Maria med ursprung i två olika stammar, Tigua i Nordamerika och Tarasca i Mexico. Ana har under åren utvecklat sin egen stil.

– Jag gör inte någon traditionell svetthydda, jag har inspirerats av olika kulturer och lärare. Det finns hur många traditioner som helst och olika stammar är olika strikta med hur man ska göra dem, säger hon.

Fysiskt och spirituellt utmanande

En svetthydda är fysiskt, mentalt och spirituellt utmanande, och också renande. Dels svettas du ut gifter, sedan är det också stärkande att klara något som är så pass tufft, säger Ana.

–Vi människor har många idéer som begränsar oss. Man kanske inte tror att det går att delta om man har högt blodtryck, klaustrofobi, inte kan sitta i mörker eller liknande, men det behöver inte vara ett hinder. Det är det fantastiska med svetthyddan, känslan som kommer av att klara något man inte tror att man kan.

– Du kan också få spirituella resor där du får svar och ny information om olika saker.

Det vackra altaret av naturens egna gåvor. Foto: Tia Jumbe

Bönen är central i ceremonin

En svetthydda kan göras som en del i en så kallad vision quest, när vi söker information om något stort och kanske utmanande vi har framför oss.

– Traditionellt har svetthyddor använts när deltagare skulle ut i krig eller vid annan stor förändring i livet, berättar Ana. Då talade deltagarna om det som väntade dem och bad om hjälp. Bönen är central i ceremonin.

Ana gör alltid minst fyra rundor med nya stenar i sina svettceremonier. Ofta guidar hon deltagarna till att uttala olika böner i rundorna. Om hon gör en svetthydda med flera erfarna deltagare håller hon vissa rundor tysta.

– Man ber både för sig själv och för den som behöver det men inte kan närvara, samt för hela vår planet, säger Ana.

Du påverkas på djupet

Ana saknar kraftfulla ceremonier i vårt samhälle, där gästerna också deltar. Hon upplever att de ceremonier vi bjuds in till i dag, så som bröllop, begravningar och dop, mest är uppvisningar där inget händer med oss som gäster, vi bara tittar på.

– Om du deltar i en ceremoni där du också ger något av dig själv, blir ceremonin mer värdefull. Du påverkas på djupet. Svetthyddan visar alls lika värde, även ditt eget, eftersom du också har bidragit. Vi är så förlorade
i allt det yttre, vi vet knappt vilka vi är längre. Men efter några timmar i en svetthydda är alla lika svettiga och snoriga.

Näras reporter Tia hade en stark upplevelse när hon testade svetthyddeceremoni.

Pånyttfödd

Så som Ana har blivit lärd, och i många traditioner, representerar svetthyddan Moder Jords livmoder.

– Därför pratar man om att det är som en pånyttfödelse att krypa in där, gå igenom det man går igenom, och sedan krypa ut igen.

Och precis så kände jag mig när jag kröp ut ur hyddan efter dryga tre timmar i mörker och hetta. Jag fick äntligen sträcka ut kroppen på min filt på gräset i den svala luften och kunde känna solens strålar på ögonlocken.

Pånyttfödd.

Varenda cell i min kropp dansade och vibrerade av livskraft. Glädjen bubblade i hela bröstkorgen och tårar av ren och skär lycka rann nerför mina kinder.

Jag var pånyttfödd, och allt var nytt.

Vi provade svetthydda för första gången

Karolina Dufva, 52 år

Vad var anledningen till att du vill göra en svetthydda?
Jag hade en önskan att utforska djupare aspekter av mig själv och att utmana mina begränsande rädslor.

Vad var din upplevelse av ceremonin?
Det var inte skrämmande som jag förväntat mig, utan snarare ett heligt skyddande mörker som omfamnade oss alla. Här inne delade vi våra innersta böner och längtan, med öppna hjärtan och lyssnande öron.

Hur var känslan efteråt?
Jag känner en fördjupad inre kontakt och inre frid, med en övergripande känsla av välbefinnande och balans.

Vill du göra en svetthydda igen?
Ja det vill jag, för att fördjupa min förståelse för mig själv och min plats i världen.

Stina Söderman, 45 år, energimedicinterapeut och jobbar på LSS-boende

Vad var anledningen till att du vill göra en svetthydda?
Jag har hört mycket om svetthyddor och en del vänner har berättat om att det är kraftfulla processer. Jag har hört att en svetthydda är ett sätt att möta döden, renas och en form av pånyttfödelse. Det väckte min nyfikenhet.

Vad var din upplevelse av ceremonin?
Den var mjukare än jag hade förväntat mig, men samtidigt kraftfull på ett sätt. Jag fick möta både mina rädslor och njutning.

Hur var känslan efteråt?
Efter hyddan kom utmaningar i livet som jag behövt möta och har fått möjlighet att läka.

Vill du göra en svetthydda igen?
Jag kommer absolut att göra det igen!

Sanna Regnander, 44 år, driver företag inom energimedicin

Vad var anledningen till att du vill göra en svetthydda?
Jag tycker att det är spännande med ceremonier i gemenskap med andra. Framför allt önskade jag utforska mina egna gränser och uppleva vad som händer inuti mig i samband med den här typen av fysisk och psykisk utmaning.

Vad var din upplevelse av ceremonin?
Hettan i hyddan vad stundvis väldigt jobbig, men kanske inte riktigt lika tuff som jag hade förväntat mig. Det var först mot slutet som jag upplevde att mina gränser blev utmanade på allvar. Det var även då jag upplevde en slags inre förvandling i samband med min egen uthållighet och överlämnandet till hettan och mörkret i hyddan.

Hur var känslan efteråt?
Jag känner hur processen fortfarande processas i mig, därför känns det lite tidigt att berätta precis hur ceremonin påverkat mig. Men det känns fint och spännande!

Vill du göra en svetthydda igen?
Ja, helt klart!