Tacksamhet kan vi känna för många saker i livet. Till och med för det allra svåraste, det som drar en svart gardin över livet. Men om du då, mitt i mörkret, kan bestämma dig för att det finns en strimma av hopp och våga tro på livet igen – då kan du se på tillvaron med nya ögon!
Julia Andréns tacksamhet riktas mot en godartad tumör i lillhjärnan. Hon har döpt den till YOLO – You Only Live Once.
För hur konstigt det än kan låta så har tumören blivit hennes hyllning till livet.
Målgången på Vansbrosimningen, 3 km i öppen älv. Foto: Sverige Springer
Genomförde En svensk klassiker efter stroken
Med den insikten vågade hon utmana sig själv att göra En svensk klassiker – Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet 2024.
En fysisk prestation som är en utmaning för vem som helst, men självklart större för den som lever med en ”sovande vänstersida”, till följd av den stroke som orsakats av tumören.
Julias personlighet vägrar se risker, hon ser bara chanser. Hon var en av runt 10 000 personer som genomförde En svensk klassiker ifjol och utan överdrift en av landets mest viljestarka unga kvinnor. En inspiratör vars valspråk sprakar och gnistrar: ”Livet är allt bra härligt!”
– Tumören blev en påminnelse om att vi ska vara så glada som möjligt, så länge livet varar, säger hon med värme i rösten. För ingen vet hur morgondagen ser ut!
Efter Lidingeöloppet, 3 mil, hade hon tagit alla medaljer i En svensk klassiker och Julia kände en enorm seger! Nu lever hon sitt liv fullt ut! Foto: Sverige Springer
Lät tumören vara kvar
Det var i april 2020 som hon drabbades av en stroke, något som fick halva kroppen att domna bort. Orsaken, visade röntgen, var en godartad tumör i lillhjärnan och upptäckten ställde Julia inför ett tufft val. Operation för att ta bort tumören, med risk för allvarliga, bestående men. Eller låta tumören vara kvar, med risk att få en ny blödning.
Hon landade i att låta tumören vara. För – vilket Julia är tydlig med – chansen var ju 50 procent att det aldrig skulle hända igen!
Så tänker den som föredrar att inte göra livet så komplicerat. Och Julia är en i grunden väldigt glad och positiv person. För henne fanns bara ett val när sjukdomen slog till – att LEVA.
Julia med maken Henrik och barnen Oscar, Jacob och Tilde. Foto: Loke Roos
Julia fortsatte träna
Det har självklart funnits perioder av stor oro efter det som hände för snart fem år sedan. Allt annat vore orimligt. Julia var mitt i livet den där natten när hon vaknade och förstod att något var fel.
Med sambo, en son på tre år och en baby på åtta månader. Sjukdomen drabbade en 31-kvinna som levde hälsosamt, älskade att träna och var i sitt livs bästa form fysiskt. Men hur skulle framtiden se ut?
– Läkarna sa att så länge det kändes bra för mig, var det inte farligt att fortsätta träna. Jag var hjärntrött, men jag kunde gå och röra mig även om det bara var 10 meter åt gången i början. Men ökade det successivt efterhand.
– Den dag jag berättade för min läkare att jag sprungit fyra kilometer, var han superimponerad. Särskilt eftersom domningarna i halva kroppen fanns kvar. Min vänstersida är fortfarande lika avdomnad nu som dag ett efter stroken. Jag märker det tydligt när jag är aktiv, springer ett lopp. Jag känner inte steget och är svagare i vänster sida.
Målgången efter Vasaloppet 2024 – en seger som Julia värderar otroligt högt. Foto: Sverige Springer
Startade insamling till Hjärnfonden
Att höra henne säga detta, gör genomförandet av En svensk klassiker än mer osannolikt. Men hon vill betona att hon behövde några vid sin sida.
Julia började peppa sina vänner att göra klassikern tillsammans med henne – Yoloklassikern som den döptes till i Julias tjejgäng. Under varje lopp skulle de samla in pengar till Hjärnfonden för att nå Julias magiska mål – 315 000 kronor!
En insamling var redan påbörjad, för som terapi hade Julia startat Yolita, ett företag där hon sålde tröjor med peppande budskap om att leva livet fullt ut. 50 procent av varje sålt plagg gick till hennes Yolita-insamling till Hjärnfonden.
– Jag ville göra något för alla som drabbats ännu hårdare än jag, säger Julia.
Flera av grenarna var helt nya för tjejgänget. Att cykla på racercykel med skorna fastlåsta på pedalerna krävde en del övning. Foto: Sverige Springer
Drog ihop Yoloklassikern
Alla nio vännerna som ville hänga på Yoloklassikern gillar träning. Två hade gjort en klassiker tidigare, de andra hade aldrig varit i närheten av de ansträngningar som nu väntade. Men en viktig morot, förutom Julias peppande, blev att tv-programmet ”Sverige Springer” ville följa Yoloklassikern och filma deras resa. Det gav tjejerna oväntad hjälp i form av proffsiga coacher!
Så efter en gemensam skidsemester i Stöten, ställde sig tjejerna på startlinjen till Vasaloppet den 26 februari 2024. Trots att de knappast haft en chans att träna på snö hemma i Skåne.
– Det var tredje gången jag stod på längdskidor, säger Julia och bryter ut i ett stort, härligt skratt. Helt galet! Men vi hade fått suverän coachning av landslagsåkarna Anna och Emil Jönsson Haag. De gav oss massor av tips och den bästa grundtekniken, vilket faktiskt var helt avgörande.
– Anna och Emil är två väldigt fina människor och de gick all in med hjärta och själ. Tack vare dem, och att jag är otroligt målmedveten, klarade jag de nio milen och kom i mål. Men det var den absolut tuffaste utmaningen av tävlingarna ifjol!
Många timmars träning blev det. Foto: Sverige Springer
Tuffa och känslosamma lopp
I juni följde Vätternrundan, världens största cykelmotionslopp på 315 km. Julia berättar hur hon sjöng i varje backe för att peppa sitt tjejgäng och hur chockad hon blev när det var kolsvart hela första milen.
– Efteråt kom tårarna och det är en av de bästa dagarna i mitt liv. Man kan så mycket mer än man tror!
Nästa utmaning, Vansbrosimningen i slutet på juni, innebar simning 3000 meter. Tjejerna var klädda i våtdräkt för att klara det kalla vattnet.
– Jag peppade gänget genom att ropa: ”Där är målgången, jag ser den!”.
Den 28 september var det så dags för sista tävlingen, Lidingöloppet. 30 km löpning i tuff terräng. Det blev en dag fylld av känslor.
– Efteråt var jag så lättad. Det var över och vi hade klarat det! Samtidigt fanns en sorg och en saknad. Men jag letar nya utmaningar och i år tänker jag springa Marathon. I London eller New York.
Emil och Anna Jönsson Haag var med och stöttade och coachade gänget hela vägen. Foto: Sverige Springer
Stark och djup vänskap
Men den kanske största segern 2024 var den otroliga vänskapen mellan de tio tjejerna som gjorde En svensk klassiker tillsammans – en vänskap som växte sig otroligt stark.
– Vi har känt varandra länge, men nu fick vi visa alla våra sidor, vara öppna och acceptera varandra i alla lägen. Det gav ett helt annat djup i relationen.
– Vi är alla småbarnsmammor mitt i karriären och har verkligen fått tänka till för att få ihop tid till vår träning. När på dygnet funkar det, utan att påverka jobbet? Utan att vi missar någon tid med barnen?
– Vi landade i att ses klockan 4 på morgonen. Med pannlampor i mörkret har vi sprungit våra mil, preppat kaffe, mött soluppgången och avslutat med ett dopp från bryggan för att sedan vara på jobbet halv åtta. Detta är livet för mig och det är en lyx att jag kan springa fem kilometer eller en mil... Jag är så genuint tacksam.
Tjejerna i Yoloklassikern har varit enormt viktiga för Julia.
– De har varit trygghet, trygghet, trygghet. Funnits där i med- och motgångar. Vi har delat tidiga morgnar, kramen före och efter ett lopp. Så mitt bästa råd till andra som vill utmana sig själva är: Gör det tillsammans med någon!
– Oavsett vad det är, så dela resan med en eller flera. Se till att ha någon vid din sida hela vägen. Det har betytt otroligt mycket för mig.
Hos de tio tjejerna som gjort En svensk klassiker tillsammans har vänskapen vuxit sig starkare. De har delat allt och vågat visa alla sina sidor, vilket stärkt relationen. Foto: Privat
Gudmor Nina Gunkes sjukdom
Tiden efter stroken har inneburit mycket mer än träning, lopp och Yolita. Julia har fött lilla Tilde som nu är två år. Hon har fått nytt jobb och hon har gift sig med pojkvännen Henrik Franzén. Hon har dessutom varit ett viktigt stöd för sin gudmor, skådespelerskan Nina Gunke. Hon utreddes för Alzheimers sjukdom samtidigt som Julia fick sin stroke.
– Innan jag och Nina blev sjuka visste jag ingenting om hjärnsjukdomar. Plötsligt var vi två i släkten som drabbats. Att stötta Nina blev min största drivkraft när det gällde att samla in pengar till hjärnforskning.
Nina, som känd person, ville först inte gå ut och berätta om sin sjukdom. Hon stängde in sig hemma i lägenheten, undvek att gå till mataffären, undvek att träffa människor.
– Så kunde hon ju inte ha det. Jag föreslog att vi gick ut med våra diagnoser tillsammans, säger Julia. Om hon pratade om sin, så skulle jag berätta om det jag drabbats av. 2021 satt vi soffan i TV4 Morgon och det förändrade Ninas liv. Efter det kunde hon träffa vänner igen, hon blev ambassadör för Alzheimerfonden och tillsammans har vi samlat in pengar till Hjärnfonden.
– Jag vet nu att var tredje svensk drabbas av hjärnsjukdom i någon form. Jag hade tur för jag drabbades inte så hårt, säger Julia. Det är för alla som har det tuffare, som jag velat samla in pengar.
Julia har varit ett stort stöd för sin gudmor Nina Gunke. Foto: Instagram
Tackar ja – och nej
Nu är målet nått – 315 000 kronor. Därmed har Julia valt att pausa sin verksamhet.
– Jag har vigt jättemycket tid åt Yolita. Det har aldrig tagit energi, bara gett. Men nu är det dags att ”stänga den lilla asken och ställa den på hyllan”.
– Jag har gjort mycket för hjärnforskningen under de här åren, men jag har också levererat på många andra plan – i min karriär, som mamma till tre underbara barn, som partner, som vän. Och man måste prioritera, annars går man sönder.
Vid en röntgen i somras fick Julia beskedet att tumören inte ändrat sig. Därmed är risken för en ny blödning borta. Ännu en viktig seger.
Vad har hon då lärt sig av allt som hänt?
– Att säga nej! Jag har blivit mer självisk och prioriterar mig och min familj. Och jag har slutat vänta på att rätt ögonblick ska komma. Därför vågar jag tacka ja till utmaningar, även om de är på gränsen till min förmåga.
– Det finns ingen tid att förlora, gör det du drömmer om! Så känner jag med det mesta i livet idag.
När målet nåddes efter Vätternrundan kom tårarna. Julia sjöng i varje uppförsbacke för att peppa sitt tjejgäng. Foto: Sverige Springer
Har funnit sitt kall
Lite andlighet har Julia fått på köpet för i hennes tränande tjejgäng ingår Näras chefredaktör Paulina.
– Paulina har inspirerat mig. Jag är egentligen motsatsen till andlig, men hon fångar mig! Inför mitt bröllop i somras ville jag kicka igång mina tärnor med en löprunda klockan fem på morgonen. Efteråt fick vi alla en stunds meditation som Paulina ledde, för att komma mentalt på plats. Då började tårarna rinna!
– För idag kan jag stanna upp ordentligt och låta hjärnan vila. Få in nya tankar.
– Kanske var det ödet att stroken skulle drabba mig? Kanske behövde det hända för att jag skulle få chansen att inspirera andra människor till gud vet vad. Många skriver och tackar, så jag har funnit mitt kall i livet. Det är väl andlighet kan jag tro.
Julia Andrén
Född: 7 april 1989.
Familj: Maken Henrik och barnen Oscar, 7, Jacob, 5, och Tilde, 2.
Bor: I Höllviken i Skåne.
Gör: Marknadschef på Nestle Health science. Hon arbetar med produkter som gör mer skillnad för kropp och knopp.
Motto: Lev livet fullt ut. Lev lite till!
Instagram: Juliafranz.en
För dig som vill stödja Hjärnfonden
- Läs mer på www.hjarnfonden.se
- Swisha en gåva till 123 260 00 96 (Yolitas insamling)
- Starta en egen insamling.
- Följ Hjärnfonden på Facebook, Instagram, Twitter, LindkedIn och YouTube.
Se TV4-dokumentären om Yolo-klassikern
Sverigespringer.se följde Julia och de andra tjejernas under deras år med En svensk klassiker. Från träning till genomförda lopp – och inte minst den starka och fina vänskapen. Du kan se den här:
