Catharina växte upp på en begravningsbyrå. Hennes morfar var nämligen begravningsentreprenör i den skånska byn Kävlinge. När han dog 1996, tog hennes mamma över företaget och drev det under 20 års tid.

– Min mamma blev upplärd till begravningsentreprenör av min morfar, medan han låg i sin sjukhussäng. Han dog tyvärr alldeles för ung i cancer. Mamma hade inte alls tänkt ta över familjeföretaget, men så blev det, säger Catharina.

Från år 2010 började hon hjälpa sin mamma med olika bestyr, främst jourberedskap där det alltid behövs extrahjälp.

– Innan dess hade jag gjort lite revolt mot företaget, jag hade ju sett hur både min morfar och min mamma slet med oregelbundna arbetstider och jour dygnet runt. Jag ville bli lärare, så jag pluggade bild och psykologi på universitetet.

Under ”nudel-åren” som Catharina kallar sin fattiga studietid uppskattade hon sitt extrajobb på begravningsbyrån och upptäckte att hon hade stor nytta av de två ämnena hon läste i Lund.

LÄS ÄVEN: Mediet Benny: "Ofta är det rädsla som stoppar oss från att möta Andra sidan"

År 2016 tog Catharina över företaget och hon var då väl medveten om vad det var hon gav sig in på, som begravningsentreprenör har man jour dygnet runt alla dagar.

– Jag svarar i telefonen när det än ringer, även nattetid. För trots att jag har anställd personal som kan rycka ut för att hämta de döda med begravningsbilen, så vill jag ändå vara den som svarar när de sörjande ringer.

– Det är både ett psykiskt och fysiskt påfrestande arbete att komma hem till människor vars anhörig nyss avlidit. Vi är alltid två, och jag är väl medveten om att jag kliver in i en väldigt privat sfär. Jag visar respekt, är lugn och lyhörd, försöker vara pedagogisk och förklara vad som händer.

Naturligt att tala om döden

Som elvaåring såg hon sin morfar död, men redan innan dess hade hon sett andra döda människor i kistor. Många samtal i hennes föräldrahem handlade om död och begravning. För Catharina är det väldigt naturligt att prata om döden och hon vill gärna sprida budskapet om hur viktigt det är att våga prata om det som vi alla en dag ska gå igenom.

– Jag är van att samtala om sorg och död. När jag kom in i arbetet som begravningsentreprenör vid 26 års ålder började jag skriva dagbok om det som hände. Jag skrev ner mina filosofiska tankar kring livet och döden, och idag bloggar jag för Sveriges Begravningsbyråers Förbund under rubriken ”Begravningsentreprenörens dagbok”. Detta är en stor ära för mig.

Catharina driver en annorlunda och mycket populär begravningsbyrå.

Något hon tycker är sorgligt är att döden inte får ta plats i vår kultur. Vi är itutade att vi ska visa oss starka och klara av motgångar och svårigheter utan att visa för mycket av vårt innersta, men för Catharina är sorg det pris vi betalar för att ha fått ge och ta kärlek. Döden kommer ingen undan, därför är det viktigt att tala om den så att rädslorna kan hanteras och avdramatiseras.

– För mig är döden inte en slutstation. Hade jag trott det så tror jag knappt att jag hade kunnat ha det här jobbet. Jag tror på att själen går vidare. När jag tar hand om en avliden tror jag helt säkert att personen på något vis kollar mig så att jag tar väl hand om allt. Ofta kan jag stå och prata tyst i stil med ”Nu måste jag vända lite på dig, så du ska få på den fina skjortan du gillade”. Jag vet inte om personen hör, men jag tror och hoppas det.

LÄS ÄVEN: Möten med andevärlden – Näras läsare berättar om oförklarliga händelser

Catharina berättar om oräkneliga magiska situationer då hon känt att personen som har avlidit på olika sätt gett små tecken. Det går inte alltid att förklara med ord, men hon får ta del av de anhörigas berättelser om tröstande små händelser då de har känt av en andlig närhet.

– Jag har ofta upplevt ett alldeles speciellt ljus som fyller kyrkan precis då ett viktigt skede av begravningen inleds. Tecknen kan vara både sublima och ibland mer tydliga. Men jag antar att det inte är meningen att vi ska förstå sådana saker. Men något är det… Något magiskt.

Mc-grupp för tjejer

Som 30-åring upplevde Catharina något av vad hon skämtsamt kallar en liten ålderskris. Hon bestämde sig för att ta mc-körkort. Och för nio år sedan drog hon igång mc-gruppen ”Black Angels” – ett sällskap endast för kvinnor.

– Jag valde namnet ”Black Angels” då ordet ängel, förutom de medmänskliga egenskaper det förknippas med – betyder budbärare. Budskapet är att våga lyfta och prata om allt det där mörka. Det inkluderar döden men kan också handla om andra slags skrämmande livsförändringar så som separationer, ångest och psykisk ohälsa.

– Vår slogan är: ”Aldrig Ensam”. Och genom att öppna upp och skala ner sina vitmålade fasader, skapas med ens en igenkänning hos lyssnaren. Och man är inte ensam längre.

Black Angels har anlänt i kortege till Kävlinge kyrka.

Idag har gruppen mer än 80 medlemmar runt om i Skåne och alla är kvinnor. Förutom sensmoralen så utför ”änglarna” ett praktiskt uppdrag genom att fysiskt hålla den avlidne sällskap i form av mc-korteger.

Allt började med att Catharina upplevde en slags ensamhet med kistan i kyrkan när en begravning var över. Det kändes tomt både kring henne själv och den bortgångna när alla gäster lämnat och den sista transporten skulle göras – oftast till krematoriet.

Våga prata om det mörka

Efter begravningen kör istället Black Angels sina motorcyklar bakom begravningsbilen med kistan den sista färden. På deras jackor lyser stora guldvingar. Det är en pampig syn när kortegen susar fram genom byn. Den avlidne är aldrig ensam. Och döden både hörs och syns mitt i vardagen för alla passerande.

– Vi brukar vara allt mellan 15 till 40 mc-förare under en kortege, det beror mycket på väder och årstid och på hur många som kan ta ledigt från jobbet. Alla gör detta helt ideellt och är otroligt stolta över att deltaga.

LÄS ÄVEN: Karolina fick svar av Pierre Hesselbrandt: "Underbar bekräftelse att de vakar över barnen"

– Vårt budskap ”Aldrig ensam” är därför väldigt mångbottnat. Vi vill sprida medmänsklighet, kärlek och empati.

Catharinas råd till alla som läser det här är att våga börja prata med varandra om även de mörkaste nyanserna i livet. Det är som att måla en tavla.

– Det går inte att bara lägga till vitt på vitt i tro att det ska lysa. Vi behöver kontraster, och det är med dessa som plötsligt den gråaste vardag upplevs strålande och värdefull!

Det här är Catharina

Ålder: 39 år.
Familj: Ensamstående, en dotter på 16 år.
Bor: I Kävlinge.
Gör: Begravningsentreprenör.
Kontakt: Facebook – Black Angels Begravningskorteger.
Läs gärna Catharinas blogg på: begravningar.se: Dagbok 1 – 6.