Som människa upplever vi oss ofta som begränsade, men som själ är vi obegränsade. Vi människor ser oss som individer. Vi ser på någon annan och upplever separation. Vi värderar och dömer oss själva eller andra och skapar på så sätt ett avstånd mellan oss.
Vår verklighet består av motsatser, svart eller vitt, rätt eller fel, gör si eller gör så. Konjunkturen går upp eller så går den ner, ibland är vi glada och ibland ledsna. Ska det vara så här, undrar många. Det känns som om något saknas! Dessutom känns det som om att det är en annan röst inom en som säger det.
Någon liknade känslan så här: ”Vi är som handen som man trätt en tunn handske på. Fingrarna känner sig separerade från varandra och har svårt att uppleva hela känslan av helheten. De missar att de sitter ihop med hela armen och resten av kroppen och då naturligtvis även övriga fingrar.”
När själen får göra sig hörd finns ingen separation. Själen behöver inte värdera och döma. Den har lärt sig genom alla våra liv vad som är sanning – att vi alla är ett och samma, att vi alla är ett utskott från en och samma kraft.
Genom att lyssna på den där inre sanna rösten, att utöva meditation och genom att se förbi individens, egots röst, så kommer vi att få av oss den där handsken. När vi mediterar och betraktar våra tankar och känslor lär vi oss förstå vad som är själens röst och vilken som är individens.
All andlig utveckling behöver hänga samman med personlig utveckling. På vägen möter vi garanterat motstånd från vårt ego som kommer att uppleva smärta, ilska, sorg. Det är skräp som behöver komma upp till ytan för att rensas bort. Och i takt med att vi rensar ut så låter vi själen få ta plats och utrymme, vi blir obegränsade – precis så som det är tänkt!
Per Ola Thornell