Jag får ingivelsen att bläddra lite i min tacksamhetsbok, gå igenom året för att se tillbaka på de vackraste stunderna som jag skrivit ner dag för dag. Alla små glädjeämnen i vardagen som känts så viktiga just då, men som sedan är lätta att glömma bort. För det stora och omvälvande kommer jag självklart ihåg. Men allt det ”småtta”, det som gjorde mig lite extra glad en helt vanlig måndag, faller ofta i glömska. Så jag läser och minns:
21 januari: ”Är tacksam för meditationen som räddar mig när energin är låg.”
18 mars: ”Min man tog hand om städningen idag, tack mitt hjärta.”
25 mars: ”En skön promenad med vårkänsla, utan mössa och med uppknäppt jacka. Äntligen!”
15 april: ”Så glad att jag kunde sova hela natten, nio sköna timmar efter flera nätters orolig sömn.”
2 juni: ”Besökte den nyöppnade glassbaren med världens bästa italienska glass. Himmelskt gott.”
Ja, ni ser själva, det är inte mycket som behövs för att det ska bli en guldkant på tillvaron. Guldkanter som jag skapar alldeles själv eller med hjälp av någon annan. Små, men så viktiga, för de kan förgylla en helt vanlig dag och påminna om hur viktigt det är att ta in det positiva, det vackra, det glada.
Det är alltför sällan jag går tillbaka och läser mina små glädjeanteckningar. Därför blir jag så glad när jag hör talas om en kvinnlig barnläkare som gör samma sak, fast ännu bättre. I sitt ofta stressiga arbete finner hon ett lugn i att skriva ner dagens glädjeämne på en liten papperslapp som hon sedan lägger i en skål av glas. Hon har fått sin man och sina barn att göra detsamma och detta har blivit en vana för hela familjen. Vardagsguld, signerat två olika generationer, samsas i burken. På nyårsafton sätter sig familjen ner tillsammans, plockar upp lapp för lapp och läser högt. Snacka om att sprida glädje, inombords och till varandra, flera gånger om! Och vilket perfekt sätt att avrunda ett år och inleda ett nytt.
Nu väntar hösten runt hörnet. Deppigt tycker många, men då gäller det att vända tankarna åt rätt håll. Nu har du några månader på dig att göra ett eget ”glädjearkiv” inför årets sista dag. Leta fram en lagom stor burk och börja skriva lappar. Ensam eller tillsammans med någon.
Sen går det förstås precis lika bra att göra som jag, avrunda dagen med att skriva ner sin tacksamhet i en vacker liten bok. Man brukar säga att den bästa träningen är den som blir av. Samma sak är det väl med tacksamhet. Se till att den finns där, att du ger den till dig själv men även delar med dig. Det är ett bra sätt att hedra livet.
Varm kram,
