Mia lever med kronisk borrelia: "Att måla får mig till att släppa smärtan"

Jag och min familj flyttade från Italien till Tyskland, det var säkert stress tänkte jag. Men smärtorna blev intensivare och till slut exploderade någonting inuti mitt huvud. Jag fick svårt att gå! 

Jag sökte läkarvård och blev bollad mellan olika läkare. Olika diagnoser från MS till att det satt i mitt huvud. Men trots allt kaos inom mig, visste jag att läkarna hade fel.

Det kändes som om jag hade en svärm getingar i mitt huvud och som att någon satt med miljoner nålar och stack dem överallt på min kropp. 

Till slut hittade jag ett sjukhus här i Tyskland, i landet där jag bor, som specialiserade sig på personer med borrelia från hela världen. Jag reste dit med tåg. Alla blodprover visade att mitt immunförsvar var i botten. Jag grät av lycka och sorg när jag fick min diagnos. Jag lever med kronisk borrelia!

Resan har varit lång och smärtsam. Behandlingarna långa med både österländsk och traditionell medicin. Under en period ville jag avsluta mitt liv. Men mina barn fick mig att kämpa!

Genom detta kaos växte också något enastående fram, som jag inte visste fanns inom mig. Ännu idag vet jag inte var idén kom ifrån, eller vad som drog mig till en konstaffär. Jag har aldrig tidigare hållit i en pensel. Men jag köpte en målarduk och en massa färger som tilltalade mig och började måla. 

Färgerna fyllde och helade mig. Mina älskade barn hejade på mig. Min smärta förändrades i detta tillstånd.

Hela tiden måste min inre röst för överlevnad vara vaken och disciplinerad. Min inre röst var min coach, händerna mina verktyg. Målandet skänker mig en inre frid. Ofta är det bra att vi inte vet vad som ligger i framtiden. Vårt tvivlande kan skapa mer motstånd än framgång.

Numera målar jag tillsammans med mina barn! En ny passion har vaknat till i livet. Det är i dessa ögonblick man inser att livet är magiskt.

That’s Amore!