Nu kändes hon mogen att få se hur det går till att vara en ”förlängningssladd” mellan ägaren och deras djur.
Olivia blev överlycklig när hon såg hundratals hästar och de stora ridanläggningarna. ”Mamma, inte visste jag att där fanns häststäder”, utropade Olivia från baksätet. Det var magiskt och energierna var starka från alla dessa kraftfulla djur.
I stallet förklarade Olivia för sin nyfunna tjejkompis vad vi gjorde där. ”Vi är här för min mamma pratar med djur!”. Den nya kompisen visste inte riktigt om Olivia skojade eller menade allvar.
Två stolar stod utanför hästboxen. Olivia och jag gjorde en lätt meditation tillsammans. Hon fick känna in olika slags känslor och intryck från hästen. Vi kan alla titta på samma tavla men beskriver konsten med olika ord, trots att vi ser samma motiv.
Olivia ställde sig upp och gick närmre hästen. ”Mamma, jag måste stå här så att jag ’hör’ bättre!”. Naturligtvis har vi alla vårt eget sätt att kommunicera på och det är mitt arbete att låta Olivia hitta sin egen väg att få kontakt med djuren.
”Det känns som mina ben och armar sover, att de är avdomnade”, utbrast Olivia. När vi senare pratade med ägarinnan visade det sig att hästen hade dålig blodcirkulation i benen.
För Olivia är kommunikationen det mest naturliga, att känna känslor från något levande: ”Mamma, även träd känner!”
Tillsammans med barn är detta ett underbart sätt för oss att lära oss uttrycka våra känslor starkare och till det bättre. Så bjud in djuren till att vara din lärare!
That’s Amore!