Jag är inte den jag var i går. Jag är inte heller den jag var för en månad sedan eller för 15 år sedan. Jag har förändrats, min omvärld har förändrats. Mina tankar, känslor, värderingar, min kropp, mina celler, luften jag andas – allt är under ständig transformation. När jag dör så fortsätter min själ, mitt medvetande i en annan form. För tio minuter sedan var jag arg, men nu är jag glad – allt är en ström av förändring.
Vi tenderar ofta fastna i att inget händer i våra liv. Vi vill bli smalare, gladare, ha ett nytt jobb, en ny partner, ny bostad, mer pengar. Ofta strävar vi efter något vi inte har, eftersom det vi har inte alltid är bra nog. Vi vill ha det annorlunda så att våra liv blir perfekta.
Sanningen är att inget är perfekt, inte du, inte jag, inte våra kroppar, inga jobb, inga partners, inga liv. Om vi letar efter det perfekta så kommer vi aldrig hitta det, för det finns inte och behöver heller inte finnas. Det betyder inte att man måste stå ut med allt – man kan behöva förändra sin livssituation men resten kan vara bra nog!
Det är inte så att den som har mest, kan mest, vet mest, gör mest eller är mest upplyst när han dör vinner. Det finns inget som måste presteras eller bevisas. Om vi kan vila i det som är just nu – oavsett om vi gillar det eller ej, kan vi förhålla oss till det som sker inom och utom oss på ett sunt sätt. Vi ser verkligheten som den är just nu och kan känna både acceptans och tillit.
Den här påminnelsen ger jag mig själv då och då:
Det är som det är
Jag är där jag är
Jag är som jag är
Jag gör det jag gör
Jag kan det jag kan
Jag gör så gott jag kan
Och det får vara bra nog
Per Ola Thornell