En handikappad and fick tröst av ett skadat barn med stort hjärta

Jag har fortsatt upp i vuxen ålder att ofta gå till en näraliggande park och mata fåglarna. Tillsammans med mina barn gick vi till floden som rinner genom byn där vi bor i södra Tyskland. Med oss hade vi kassar med fågelmat. Vi njöt av att se alla fåglar äta och mina barn visade respekt för djur och natur.

Barnen och jag stod i vårsolen och beundrade svanarna när vi såg att en ands fot var svårt missbildad. Han haltade och snubblade och de andra änderna var snabbt framme och mobbade honom. Min dotter Olivia, 9 år gammal, blev bestört och följde efter honom. Hon satte sig varsamt på huk och gav några bitar bröd till anden. 

Olivia bröt lårbenet i en ridolycka strax före julafton. Fortfarande har benbrottet inte läkt. Det är svårt för henne när kompisarna springer omkring lekandes och hon inte kan vara med. Stora tårar trillar då ned för hennes kinder.

Plötsligen hörde jag Olivia prata med anden: “Jag förstår hur du känner dig, men var inte orolig. Vi har alla ett vackert hjärta och jag ser att du är mycket vacker. När du är i vattnet ser du likadan ut som alla de andra fåglarna. Ingen ser ditt handikapp.”

När jag ser in i ett djurs ögon ser jag en själ, en vän och ett djup. När jag ser ett barn och ett djur kommunicera med varandra ser jag helheten i det gudomliga.

That’s Amore!