Djurkommunikatören Mias råd: "Ät lätt före djurkommunikation"

Jag ringde på dörren hos ett äldre par, Kruts ägare. De öppnade och välkomnade mig varmt. Krut hoppade glatt i bakgrunden. Det luktade magiskt inne i deras hus med olika matdofter. Jag kände min mage knorra längtansfullt.

”Vill du komma in och äta lite innan du börjar kommunicera med Krut”, frågade kvinnan mig. Jag såg det väldukade bordet inne i köket och likt Krut slickade jag mig förtjust runt munnen. Det var ju ändå lunchtid.

Jag slog mig ned vid köksbordet och började plocka åt mig godsakerna, hemmalagad paj och nybakat bröd. Även kaffet var himmelskt gott. Hunden Krut fick också sin egen lilla tallrik med godsaker placerad på golvet. Krut och jag mådde förträffligt bra.

När vi ätit färdigt visades Krut och jag in i tv-rummet och han hoppade upp i hörnsoffan och lade sig tillrätta på sin filt. Jag talade om för ägarna att själva samtalet mellan Krut och mig skulle ta en halvtimme. Inte mer!

De stängde dörren och lät mig vara ifred med Krut. Det var varmt och skönt i rummet och jag lutade mig tillbaka, tog ett par djupa avslappnade andetag och somnade! Både Krut och jag sov.

Vi vaknade av ett ryck att det knackade på dörren. Sömniga tittade vi in i kvinnans ögon som undrade om allt var okej. Det hade gått en timme! Jag skämdes något så förfärligt, det hjälpte inte att ägarna skrattade.

För att garantera att detta inte skulle hända igen stod jag upp under nästa halvtimme och jag kunde inte ens ta betalt fastän paret propsade på det. 

Sedan dess äter jag lätt och rätt innan det är dags för en konsultation och snällt avböjer jag numera ett väldukat smörgåsbord. Även om det knorrar i magen.

That’s Amore!