Ibland tar vi till olika ursäkter för att slippa ta tag i det vi egentligen behöver i våra liv. Men jag vet att vi kan ändra gamla vanor genom att ändra vårt tankemönster.
En fråga jag ställt till mig själv emellanåt är: Hur skulle mitt liv se ut om jag inte använde dessa ursäkter? Efter det är det väldigt svårt att hålla kvar vid ursäkten. Automatiskt ser jag allt i ett större och mer långsiktigt perspektiv, genom att rannsaka mig själv. Jag väljer nya tankemönster och agerar efter det. Mina ursäkter blir liksom inte ”hållbara”, hur jag än vrider på situationen.
Att bli medveten om sitt sätt att agera, gör att vi utvecklas. Vi blir bättre människor och vi blir lyckligare, eftersom vi inte lägger en massa energi på att försöka förändra andra.
En fråga som kan vara värd att fundera på är: Var kommer denna ursäkt ifrån? Har den blivit en ovana? En rädsla för att misslyckas? Är jag ”uppvuxen” med denna ursäkt som nu blivit en sanning?
Vi har väl alla ursäkter för att slippa göra vissa saker och det kan vara helt okej. Men när de hindrar oss att leva i vår fulla potential, då är det något som är fel.
Det händer att vi använder oss av det förflutna för att förklara brister vi har idag, vi låter detta bli en ursäkt. Men stopp! Om jag använder gammal påverkan som ursäkt för en ursäkt, då skapar jag ett negativt mönster och sitter sedan fast i det.
Det är dags att vi tar ansvar för våra liv, slutar leta fel och anklagar oss själva eller andra.
Du är – och kommer alltid att vara – en del av det största ljuset. Du är född till detta. Så plocka fram det ljusa, det högsta inom dig. Se ditt värde! Vi ska sluta upp med våra ursäkter.
Jag ska ta den där löparrundan nu, den som jag hittade tusen ursäkter för att slippa, innan jag började skriva min krönika. Min ursäkt var att jag inte hade tid och borde göra annat. Men om jag inte gör det jag mår bra av, då blir både jag och andra lidande. Jag har ett eget ansvar för mitt välmående. Inte bara nu, utan även framåt.
Så vad kan du uppmuntra dig med idag? Vad är din sanning, utan ursäkter?
Varmaste kramen från mig!
Anna