Vi människor upplever ensamhet på så olika sätt, därför kan vi inte värdera vilken ensamhet som är jobbigast. Vi, alla, behöver förhålla oss till ensamhet, för vi kommer aldrig undan den i våra liv.
Hur känner du inför ensamhet? Det är skillnad på att känna sig känslomässigt ensam och att uppleva ofrivillig ensamhet. Vi behöver ibland också vara ensamma för att kunna känna in oss själva, men då kanske vi ska få välja det.
Det är när vi inte har möjlighet att välja vår ensamhet utan får uppleva ofrivillig ensamhet, som den är skadlig. Som den skapar oro, stress och kan leda till depression.
Vi människor har ett grundläggande behov att få känna oss delaktiga, få respons för de vi är. Tyvärr så handlar det mycket om prestation idag, vilket gör att vi kanske inte alltid upplever att vi passar in. Vi anpassar oss för att prestera och vara till lags.
Detta kan vi ändra på. Jag är helt övertygad om att ifall vi kan öppna oss och prata om livet, om vad vi upplever och känner, så gör vi ett bättre jobb och får bättre relationer. Vi blir också mer toleranta, eftersom vi då kan känna igen oss i varandra.
Jag hörde på radion att var sjätte svensk upplever att de inte har en nära vän, utan känner sig ensam. Tänk att aldrig få prata med någon om sina innersta känslor, inte få uttrycka sig och bli hörd för den man är. Det gör ont i mitt hjärta att så många inte har någon att dela sitt innersta med.
Många upplever att de har familj och vänner runt sig, men ändå känner sig ensamma. Detta har vi nog alla upplevt någon gång, den känslomässiga ensamheten.
Vad kan vi göra åt denna negativa ”trend”? Jag tror att om vi börjar lyssna, men också vågar uttrycka våra egna behov, så finns det en större möjlighet möta någon som finns där för oss.
Jag tror också att vi ibland måste ta avstånd eller säga ifrån till vissa människor, som gör att vi känner oss ensamma och stressade. Även om det är svårt.
Att ha en nära vän innebär för mig, att jag kan blotta mig totalt som människa. Den vännen älskar både mina bra och mina dåliga sidor. Jag vågar vara mig själv helt och hållet.
Jag anser också att för att få nära vänner, så ska jag vara en god lyssnare. Men även få prata av mig och bli hörd. Jag behöver också rannsaka mig själv, se till att vara en god vän på alla sätt.
Kärlek är att göra, det är inte att bara att tänka. Att göra det man tänker i kärlek till sin vän. Den finaste vännen du har, ska vara du själv. Är du din egen bästa vän?
Varm kram!
Anna
