Jag har själv erfarenhet av självkritik och vet att många andra är självkritiska. Men vad innebär det? Enligt mig innebär det att vi tar på oss för mycket skuld och ger oss själva för mycket kritik, oftast mer än vi behöver. Håller du med? Detta påminner om att livet inte alltid handlar om bra och glädjerika saker, utan att det även finns sorg, misstag och fel som vi gör genom livet.
Vissa saker kan vi inte påverka, men vi kan absolut påverka hur vi ser på saker och ting. Oavsett vad som händer, så kan vi välja. Ibland är det tufft, ibland är det lättare. Det handlar om hur vi väljer att reagera på det som sker runt omkring oss. Och då är det inte vad som händer i ditt liv som styr.
Om din och min ambition är att göra gott, vilja väl, så är det väl okej att göra fel och hamna ”utanför banan” ibland. Ingen är ju felfri! Om vi varje gång såg våra misstag som lärdomar, som en erfarenhet, då skulle vi växa av dem istället för att kritisera oss själva. På så vis hade livet blivit mer glädjerikt. Detta är något vi kan påverka. Och det gäller lika mycket det som vi ger till andra.
Jag upplever att mycket i samhället hyllar prestationer, sätter detta som det högsta målet i livet, medan egenvärdet kanske kommer först på andra plats. Men det är ju inte vad vi presterar som gör oss till den fulländade människa vi vill vara. Det viktigaste är väl ändå att se oss för dem vi är, för vårt eget värde. Att kunna se bakom prestationerna.
Självkänslan bygger på vem du är. Den är definitivt kopplad till ditt eget värde som människa. Självförtroende handlar om vad du presterar och gör. Då kan man ställa sig frågan: ”Vem är jag?”. De tankar du har om dig själv, det är din självkänsla. Att vara respekterad och älskad för den du är. Detta leder mig till ytterligare en frågeställning: ”Kan någon annan veta vem jag är, om jag inte vet det själv?”.
Så var alltid snäll mot dig själv, det är grunden. Du är bra som du är! Och utvecklas kan vi alla göra, det väljer vi också själva.
Varmaste kramen från mig!
Anna