Jag vet att det är en projicering eftersom jag dömer och värderar mig själv där jag inte räcker till då min självkänsla inte är stor nog. Självförtroende ja, men självkänslan, min duglighet i mina egna ögon. Det gör att jag väljer att vara negativ mot andra. Kanske bara i tanken men känslan infinner sig ändå. Det betyder att jag låter andra påverka mitt mående.
Men jag är just nu inne i en kapitulationsprocess där jag blir mer och mer medveten om vilka konsekvenser detta har för mig. Medvetenheten ökar och jag har börjat förändra mig. Igen får jag väl säga, men det finns tydligen mer kvar som behöver upp till ytan. Mina fel och brister, mina skuggsidor, påverkar mig och ger mig smärta. Smärtan är en signal att något står fel till och ger mig en chans att göra nya val.
Det är inte alltid så enkelt kan det tyckas men om jag ska kunna få mer glädje i mitt liv så är det jag som behöver skapa glädjefyllda tankar och då kommer känslan att följa med. Att välja glädje är min nya uppgift. Och jag är både glad och tacksam att boken sattes framför mina ögon i en välfylld bokhylla.