De gamla folksagorna är fulla med tomtar, vättar och småfolk. Det beskrivs hur de jobbar och stretar på gårdarna, håller ordning på människor och djur.
Inte sällan beskrivs de som tjuriga. Det berättas att de kunde bli riktigt arga och straffa de boende på gården om de gjorde något som var fel i småfolkets ögon.
– Om en ko inte hade mjölk kunde det bero på att gårdsfolket hade förargat vättarna, till exempel, säger Åsa Elvegård.
Åsa är energihealer och djurkommunikatör, boende på landet utanför Katrineholm. Hon har sett och upplevt vättar och småfolk i hela sitt liv. Hon beskriver dem som energivarelser som samexisterar med oss på en högre frekvens, ungefär som drakar och enhörningar.
LÄS ÄVEN: Anna Strandlind: Tror du på väsen?
Det finns vättar och småfolk på alla gårdar
– Vi människor har många olika varelser omkring oss, säger hon. Det finns vättar och småfolk på i princip alla torp och gårdar, och de som samexisterar på det viset med människan har mer mänskliga drag än de som lever i skogen.
Det är skillnad även mellan de varelser som bor nära oss människor. En tomte är exempelvis något av en ensamvarg, säger Åsa. Tomten lever själv på gården och är mer knuten till platsen än vättarna.
– Tomtar är lite tjuriga och truliga, man får ta dem på rätt sätt, då går det att samarbeta. Du kan inte domdera en tomte, då blir han jättearg! En tomte flyttar inte ifrån sin gård, han lämnar inte djuren, om det finns sådana. Han biter ihop och gör livet surt för de människor som bor där, så att de flyttar i stället!
Åsa menar att det finns vättar och småfolk på nästan alla gårdar och torp. Foto: Privat
Vättarna hade flätat hästens man
Vättar kan, till skillnad från tomtar, leva i någon slags familj eller gruppkonstellation. De kommer oftast till en plats när gården byggs, sedan är de med i energiutbytet mellan människorna, djuren och alla aktiviteter. Deras uppgift är att ta hand om platsen och vårda energin där. De är där i första hand för djurens skull, och tar ofta väl hand om dem.
– Vi skulle till veterinären med min häst en gång, berättar Åsa. Han var 23 år och orolig inför besöket. När jag kom ner till stallet på morgonen för veterinärbesöket hade han flätor i manen, trollflätor. Så gör småfolket när de tycker om någon! När vi kom tillbaka från veterinären ställde vi ut kaffe och pepparkaka till vättarna, då blev de jätteglada.
Småfolk och vättar tycker om allt som det är mycket energi i.
– De tycker om kaffe, choklad, socker, tobak och bling-bling. Saker som glittrar. De äter inte upp sakerna fysiskt, som vi, utan suger bara i sig av energin.
LÄS ÄVEN: 5 av våra vanligaste naturväsen: Så känner du igenom dem
Flyttar om det blir stökigt
Även om småfolket är knutna till platsen och inte till människorna som bor där, kan det hända att de flyttar.
– Om människorna vårdar platsen blir de glada. Då kan de hjälpa till, laga droppande kranar och ta hand om djuren. Om det i stället blir en stökig energi kan de byta gård, även om det inte är särskilt vanligt.
Vättarnas samexistens är på en parallell dimension till vår, berättar Åsa. De blir betydligt äldre än vi, vilket förklarar att de ofta har bott på samma gård länge, med många olika gårdsfolk.
– De är precis som vi själar som är här för att lära sig saker. I den dimension som de befinner sig, som är nära vår, blir tiden längre med vårt mått mätt.
Så gör småfolket för att visa att de tycker om någon. Detta mötte Åsa när hon kom till stallet för att hämta sin häst som var orolig inför ett veterinärbesök. Foto: Privat
Människor har distanserat sig från naturen
Småfolket jobbar och pysslar under natten. Ibland kan de ge sig till känna för gårdsfolket, men de kan också helt låta bli det. För dem är det vi som är på tillfälligt besök på gården, det är inget självändamål för dem att kommunicera med oss människor.
– Om de känner att det inte är någon idé att ta kontakt, om gårdsfolket inte är öppna för att se och förstå att det finns parallella verkligheter som samexisterar, då sköter de sig själva, säger Åsa.
Småfolket önskar enligt Åsa att vi människor hade en bättre känsla för helheten, att vi förstod att både de och vi och djuren är en del av något större och att allt hänger ihop. De tycker att vi människor har distanserat oss från samspelet mellan djur och natur, att vi har klivit ur oss själva.
– Vi har mycket att lära av småfolket. När vi industrialiserar mat, djur och natur tappar vi en viktig essens i energin. En essens som de ser, men inte vi, men som vi behöver ta hänsyn till för att energiutbytet ska fungera i långa loppet. När vi tappar samspelet går respekten och insikten om att allt hänger ihop förlorad.
– Vi bara tar, men vi ger inte tillbaka. Vi utarmar även oss själva, utan att förstå det. När ett djur väljer att bli ett bytesdjur finns det en tacksamhet från rovdjuret som äter det. Den aspekten har vi tappat helt och hållet, livsenergin som överförs.
LÄS ÄVEN: Anna Strandlind: Jultomten och min historia
Småfolket har koll på currylinjer
En annan aspekt på energiflöden som småfolket har stenkoll på, är så kallade currylinjer. Fram till 1400-talet fanns kunskapen om hur energierna flödar och hur vi ska förhålla oss till dem för att må så bra som möjligt.
– Då byggdes alla gamla kyrkor och stora byggnader längs currylinjer, knutar lades alltid i currykors, förklarar Åsa. Den kunskapen har vi tappat, medan småfolket är väl medvetna om den. Om vi börjar samarbeta med dem kan de hjälpa oss att göra platsen mer harmonisk.
Förr byggdes alla gamla kyrkor längs currylinjer. Foto: Shutterstock
Så hur är det då, stämmer de gamla sagorna om hur besvärliga vättarna och småfolket kan vara för gårdsfolket? Enligt Åsa kan det ligga något i de gamla historierna.
– Gör vi något som hindrar naturligt energiflöde eller så, blir det säkert fel på den byggnaden. Saker kanske går sönder eller man slår sig, skadar sig eller snubblar. De är inte elaka i akt och mening, men de vill markera när de tycker att vi är respektlösa mot existensen som vi alla är beroende av.
LÄS ÄVEN: Undvik currylinjer – de kan ge dig sömnproblem och obehagliga känslor
Få kontakt med småfolket
Du kan själv försöka få kontakt med småfolket på gården för att be om hjälp och råd.
Öppna upp på ett ödmjukt sätt, bjud in, och var medveten om att de inte behöver dig. Du behöver dem! När du försöker få kontakt är det viktigast att ha en ödmjuk attityd. Följ tipsen nedan och överlåt sedan åt småfolket att ge tecken på att de vill kommunicera. Du vet att du har kontakt när du ser att något är fixat, som att hästen har flätor eller att de pysslar och ordnar saker på gården.
Så här gör du:
- Tacka för naturen. Småfolket är trötta på oss för att vi bara tar och tar. Vi ska skogsbada och uppleva, men har glömt samspelet. Säg: ”Tack för att jag får vara på den här fantastiska platsen!” ”Tack för allt ni gör med energin.”
- Ge presenter. Lägg ut gåvor till dem, till exempel choklad, kaffebönor, vackra torkade örter och rökelse, kri- staller (som också älskar att komma hem till naturen).
- Förutsätt att de finns där och tacka dem för det. Då kommer deras närvaro att bli mycket tydligare.
- Be om hjälp. Prata med småfolket! Säg: ”Jag skulle vara glad om du kunde hjälpa mig med det här.” ”Du är så duktig … visa mig gärna hur jag ska göra.” Var sedan öppen för hur de kommunicerar tillbaka.
Det här är Åsa Elvegård
Ålder: 56 år.
Bor: På landet utanför Katrineholm.
Gör: Driver utbildningscenter för energiarbete som healing, medial utveckling, djurkommunikation och tarot.
Kontakt: www.elvegard.se
