Redan som barn grunnade Hans Zingmark över tillvaron. Vad var livet? Varför fanns vi här? Vad var meningen med allt? De existentiella tankegångarna följde honom under alla år, inte minst sedan han började sin profession som läkare. En fråga han ofta funderade över, och som förr brukade ge honom kalla kårar, var: Vad är döden?

– Tanken att en dag inte längre finnas till var svår att ta till sig, och i många år var jag väldigt, väldigt rädd för döden, säger Hans. Men det är jag inte längre.

Läs även: Harpo om sin nära döden-upplevelse: ”Livet slutar inte”

Att han kunnat lägga rädslan för döden bakom sig beror dels på forskning han gjort om nära döden-upplevelser, dels på slutsatsen han kommit fram till om att den materialistiska livsåskådningen inte håller. Under många år satt han dock fast i övertygelsen om att allt i tillvaron beror på slumpen, och att det enda som existerar är det vi kan uppfatta med våra fem sinnen.

– Jag var helt övertygad om att det inte fanns någonting före det här livet och ingenting efter. Att all upplevelse, all utveckling skulle upphöra med dödens inträde. Men att leva i de tankebanorna gjorde livet ganska meningslöst.

–Jag är nyfiken på döden, säger läkaren Hans Zingmark som gjort en forskning på patienter som under ett hjärtstopp varit över på Andra sidan. Foto: Robert Almquist

Mormor blev helt förändrad efter sin NDU

Det första fröet till att existensen är så mycket större än det vi kan uppfatta, såddes när han var i 12-13-årsåldern. Hans mormor, en ganska hård och okänslig dam, hade kommit till Stockholm för att hälsa på. Under sin vistelse blev hon svårt sjuk och fick föras med ambulans till sjukhus.

– Hon kryade emellertid på sig och en tid därefter berättade mamma för mig att mormor varit med om en nära döden-upplevelse. Fast så kallade man det inte på den tiden. Det här var 1983.

Mormor hade upplevt hur hon lämnat sin kropp och att hon kunde se både den och personerna som stod runt hennes säng, ovanifrån. Därefter hade hon förflyttats till ett icke fysiskt tillvaroplan. Där hörde hon musik och såg färger hon aldrig tidigare hade upplevt. Hon mötte sin mamma och sin make som gått bort flera år tidigare. Sedan hörde hon en röst som sa: ”Det är inte riktigt din tid än, du ska tillbaka till din kropp”.

– Ett halvår senare dog hon, men innan dess hann jag träffa henne en gång till. Hon var helt förändrad. När hon öppnade dörren till sin lägenhet och stack ut huvudet låg det en enorm frid över henne. Allt det hårda, kantiga var borta. Hon hade ett inre ljus.

Var det minnet av din mormors nära döden-upplevelse som gjorde att du börja forska på ämnet?
– Delvis, ja. Jag bar ju med mig den berättelsen, men jag fascinerades också av området. Jag läste läkaren Robert A Moodys bok Ljuset ur tunneln där han beskriver sin NDU och det han upplevde på Andra sidan. Jag läste Elisabeth Kübler Ross forskning om människors erfarenheter i livets slutskede, jag läste otaliga studier och träffade internationella forskare.

Läs även: Mathias bad om ett tecken efter broderns död: ”En hand syntes på min hud”

Medvetandet lever vidare

Något som fascinerade Hans alltmer var kvantfysiken som pekade på att vår tillvaro består av en fysisk och en icke fysisk aspekt. En morgon vaknade han upp ”och bara såg det”. Den materialistiska förklaringsmodellen man tog för given, att medvetandet är en biprodukt av hjärnan, höll inte. Och slumpen kunde inte på något sätt förklara skapelsens existens.

Var det vetenskap att se på livet som ett tillfälligheternas spel, när vi i själva verket inte har överblicken? Hypotesen fanns det inte ett enda bevis för. Hans insåg att medvetandet var en förutsättning för att materien skulle kunna existera. Det var inte rimligt att det skulle ha uppstått spontant vid ett tillfälle, när slumpen byggt upp tillräckligt komplicerade neurokemiska molekyler. För hur kunde livlösa molekyler förvandlas till molekyler med medvetande?

– För mig är det så här: När vi dör släpper medvetandet sin fysiska aspekt, kroppen, och går in i en icke fysisk aspekt. Kroppen upphör att fungera, men medvetandet är något annat. Vad vet jag inte, men det tycks vara evigt existerande.

Att tvingas ifrågasätta sina tidigare materialistiska tankegångar och komma fram till slutsatsen ovan, var en enorm resa för Hans. Det var ”som att gå igenom en tjock vägg”.

Till vardags arbetar Hans Zingmark som överläkare och dubbelspecialist inom intern- och lungmedicin. Foto: Robert Almquist

Forskning om nära döden-upplevelser

Under Hans specialisttjänstgöring krävdes att han skulle skriva ett vetenskapligt arbete. Men om vad? En dag kastade hans fru Katarina fram en fråga. Varför gjorde han inte något om nära döden-upplevelser? Han var ju så intresserad av det. Hans tvekade, för hur skulle det gå till?

Tre dagar senare – det här var 2014 – fick han in en äldre kvinnlig patient som drabbats av hjärtstopp, till lungavdelningen. Hon låg kopplad till en ventilator som hjälpte henne att andas, men det var fortfarande oklart om hon skulle klara sig. Hans minns att han frågade sig själv om det verkligen varit rätt att återuppliva en så svårt sjuk människa.

– Så en dag, jag kommer aldrig att glömma det, satte hon sig upp i sängen och tog av sig masken och sa: ”Jag har sett ljuset”.

– Wow! Var det verkligen en slump att jag stötte på henne just då, tre dagar efter att Katarina kommit med sitt förslag?

Kvinnan berättade att hon färdats i en tunnel av roterande, flerfärgat ljus med en obeskrivlig känsla av frid inom sig. All rädsla, all ångest var borta. Allt var varmt och välkomnande. Så plötsligt fördes hon tillbaka till sin fysiska kropp och kände en enorm besvikelse. Hon ville inget hellre än att stanna kvar där hon var.

– Precis som mormor hade hon det här lugnet över sig. Hon hade alltid varit rädd för att dö, men nu var det helt borta. Jag blev starkt gripen av hennes skildring och berättade att jag ville forska om NDU. Då sa hon: ”Gör det!”

– Hon har alltid varit med mig i mitt arbete, skrattar Hans. Det var ju där det började, med henne och min fru.

Läs även: Cecilias nära döden-upplevelse: Jag såg planen för mänskligheten

Intervjuade personer som upplevet NDU

Hans sökte upp sin dåvarande chef ”som jag alltid ska vara evigt tacksam”. Tyckte han att det var en tokig idé att forska på NDU, var Hans beredd att släppa hela projektet. Men det gjorde han inte. Han sa att NDU var något de stötte på då och då inom sjukvården, men att ingen förstod det. Ofta avfärdades det som hjärnspratt, drömmar eller biverkan av mediciner. Ville Hans genomföra sin studie så skulle han backa honom.

Sagt och gjort. Hans tog inspiration av kardiologen Pin van Lommel, som i årtionden forskat på NDU och utfört världens största studie i ämnet, 2001 publicerad i The Lancet. Pin van Lommel hade intervjuat 344 patienter som överlevt hjärtstopp, och av dem hade 62 upplevt NDU.

Vid ett hjärtstopp stannar all blodcirkulation av, efter 10–15 sekunder är blodtrycket nere på noll och all elektrisk aktivitet upphör i hjärnan.

– Närmare döden än vid ett hjärtstillestånd går det inte att komma, säger Hans. Jag bestämde att också forska på den här patientgruppen, för den är väldigt intressant.

Till en början stötte han på motstånd. Först efter tredje försöket, 2016, godtog Etikprövningsnämnden i Lund Hans förslag efter att ha haft många ursäkter till varför studien inte skulle genomföras.

Hans instruerade sjukhuspersonalen att om de fick in någon patient som överlevt hjärtstopp med bevarat intellekt, skulle de kontakta honom. Under året som följde blev det 30 stycken. Fem av dem hade upplevt NDU , men en dog innan studien kunde slutföras.

Var det lätt att få de fyra resterande att prata om det här?
– Ja, men även med de 25 som inte upplevt ndu hade jag fascinerande möten. De var förbryllade över vad som hänt, och hade en upplevelse av frånvaro. Som att de varit med om ett klipp i tidslinjen.

Vid ett hjärtstopp stannar all blodcirkulation av och all elektrisk aktivitet upphör i hjärnan.
– Närmare döden än vid ett hjärtstillestånd går det inte att komma, säger Hans.

Mötte avlidna föräldrar

En av de fyra patienter som upplevt ndu var Anders, 74 år, som tidigare arbetat som chef på ett företag. Han såg sig själv som en lättsam person med en ljus syn på tillvaron. Anders kom in till akuten tidigt en morgon, blek och kallsvettig med ett tryck över bröstet.

Under ekg såg man en pågående hjärtinfarkt och att det förelåg risk för hjärtstopp. En sjuksköterska ropade plötsligt: ”Hans, det är hjärtstopp på akutrummet!” så Hans rusade till. Hjärtlungräddning pågick och patienten kopplades upp mot en defibrillator. Efter en stöt hoppade hjärtat i gång. Då hade det stått still i en minut och fyrtio sekunder.

Tio veckor senare pratade Hans med Anders om det som hänt, och berättade om sin studie. Fick han intervjua honom? Anders synade honom länge, som om han frågade sig om den här läkaren verkligen var att lita på. Sen sa han: ”Du är den förste jag berättar det här för, efter min fru”.

Först blev det mörkt. Men det var inget skrämmande mörker, utan mjukt och skönt, förklarade Anders. Sedan såg han sig själv, tillsammans med sina avlidna föräldrar, i ett starkt ljus. Han kunde ha varit i två-tre årsåldern och satt på sin gamla trehjuling på väg nerför en backe. Han vände sig om och tittade på föräldrarna, såg deras kläder, såg detaljer från omgivningarna. Därefter levde han om sitt liv en gång till i ett ofattbart tempo. ”Världens snabbast dator hade varit långsam i jämförelse”. Han träffade människor han inte ägnat en tanke på 50 år, visste vad de hette, vad de tänkte, vad han själv tänkte. Sista dagen han återupplevde var när han kom in till akuten.

– Hela Anders liv passerade revy på en minut och fyrtio sekunder, säger Hans. Hur var det möjligt? Jag har inget svar, men för mig stod det klart att hans upplevelse inte var hjärnbaserad. Hjärtat stod still, och den elektriska aktiviteten i hjärnan var nere på noll. Den gängse uppfattningen är ju, att när hjärnan dör så dör medvetandet.

Läs även: Mette hade en nära döden-upplevelse: Det var det vackraste jag sett

Fortsättning efter döden

Uppvisade de fyra patienterna likheter efter sina nära döden-upplevelser?
– Ja. Nära döden-upplevelser tenderar att förändra synen på livet. Alla fyra upplevde att de blivit mer sårbara och att de börjat reflektera mer över existentiella frågor. De upplevde också en större tacksamhet mot livet.

Vad tänkte de om döden?
– Före NDU:n trodde tre av dem att när livet tog slut så var det som att somna, bara med den skillnaden att man aldrig vaknade upp igen. Den fjärde tänkte att det kanske fanns ett efter, men oklart vad. Efter sin NDU var alla övertygade om att det finns en fortsättning efter döden. Som en av dem, Bertil, uttryckte det: ”Det är som att befinna sig på en tågstation där man byter spår till en ny destination”.

Vad blir nu ditt nästa steg?
– Min erfarenhet är att människor som haft NDU ofta inte känner sig bemötta av vården, och det smärtar mig. Vi har protokoll för i stort sett allt, men det finns inga riktlinjer för hur man bemöter dessa patienter. Det händer att NDU avfärdas som hallucinationer eller liknande.

– Jag skulle önska att upplevelsen blev legitimerad, att den väcker nyfikenhet och diskussion. Det minsta vi kan göra för de här människorna, är att slussa dem vidare. Vi kan säga: Jag fattar inte det här, men det finns de som gör det. Du är inte ensam.

Vad tror du själv händer efter döden?
– Jag är nyfiken på döden. Tidigare hade jag en materialistisk livssyn, att ingenting fanns vare sig före eller efter livet. Idag tror jag att något annat tar vid efter kroppens död. Jag ser en intelligens i tillvaron, större än någon kan greppa. Men att förklara den…

– Förr när jag tittade på min kropp sa jag: Det här är evolution, bara tillfälligheter. Idag tittar jag på en njure och säger: Hur är det möjligt att slumpen skapat en njure?

Tre patienters berättelser om NDU

Så här lyder berättelserna från de andra tre patienterna som Hans intervjuade då de upplevt NDU:

Bertil, 57 år:

Bertil som var gift och hade vuxna barn, hade arbetat inom brottsbekämpning. Under ett hjärtstopp som varade i cirka två minuter hade han en NDU. Den var mycket verklig och han upplevde den med hela sitt medvetande. Han fördes framåt i en tunnel av ljus som längre bort hade ett slut, men dit han aldrig kom. Tunneln och omgivningarna var fyllda av liv och hade ingenting med döden att göra. Bertil var väldigt nyfiken på tunneln och allt som pågick där.

Före sin NDU hade han varit mycket tydlig med att efter döden upphörde allt att existera. Nu såg han att livet fortsatte. ”När jag vaknade upp igen var jag förvirrad. Jag förstod inte var jag var, för det fanns två olika världar. Och tunneln jag befann mig i var verkligare än världen jag kom tillbaka till”.

Sven 41 år:

Sven var den yngste i gruppen. Han var gift, hade två barn i de yngre tonåren och arbetade som yrkesofficer. Han hade en NDU under ett hjärtstopp som varade i cirka fem minuter, det inträffade på hans arbetsplats där hans kollegor försökte återuppliva honom. Han upplevde ett mycket starkt ljus som var fullt av liv. Hans intryck var att han stod i början på något, som på en tröskel insvept i ljus. Upplevelsen var tydlig, och han kände sig helt lugn.

Fjärran ifrån hörde han rösterna från sina kollegor som försökte rädda honom. Han kände ett enormt motstånd mot att återvända till sin kropp. Han berättade att upplevt en annan värld, helt skild från vår fysiska. ”Där är väldigt ljust. Det finns ingen plats på jorden som ser ut så. Känslan…och fridfullheten. Det finns inte här på jorden”.

John, 88 år

Han var änkeman och bodde ensam i ett hus på landsbygden, beskrev sig själv som en jordnära person som uppskattade de små tingen i tillvaron. Under ett hjärtstopp på mellan sex och åtta minuter befann han sig i ett tillstånd mellan den fysiska världen och ”de dödas värld”. Han hade en livlig känsla av att resa mot Andra sidan, där atmosfären var fridfull och mycket välkomnande.

Det var en underbar känsla och han föll i gråt när han försökte beskriva den. Han var medveten om sin kropp och ville stoppa dem som försökte återuppliva honom. Han ville inte tillbaka till ”livet” utan fortsätta. Före sin upplevelse lutade han åt att det fanns en möjlighet att livet fortsatte efter döden, nu var han helt övertygad.

Hans Zingmark

Bor: I Halmstad.
Ålder: 53 år.
Familj: Frun Katarina Orvedal och två barn.
Gör: Överläkare och dubbelspecialist inom intern- och lungmedicin. Hans studie går att läsa på: Near-death experiences and the change of worldview in survivors of sudden cardiac arrest; A phenomenological and hermeneutical study.