Varje gång Jan Harpo Svensson och jag försöker få till en tid för att prata om den nära-döden-upplevelse som för alltid förändrade hans liv, har en häst kommit i vägen. Efter tredje försöket lyckas vi.

Över FaceTime ser jag hur solen kastar sitt ljus över gården strax utanför Halmstad, där han bor med sin hustru Carina. Han är ledigt klädd i skjorta och jeans, en färgglad snusnäsduk är knuten runt huvudet. Skägget är långt och grått.

Också den här gången inleder han med att prata om sina älskade travhästar. Han äger nio, men en gång i tiden hade han så många som 50. Några, berättar han stolt, har varit stora stjärnor och vunnit på V75. Med en av dem, Rockland – som vi ska återkomma till – tjänade han över en miljon kronor. Nyss var han nere i Skåne och hälsade på ett litet nyfött föl, och imorgon ska han köra till Stockholm och Solvalla för att se en av sina hästar tävla.

En sak är säker, vid sidan av musiken är det hästar som präglat Harpos liv.

– Men, säger han med allvar i rösten. Jag har fått betala ett högt pris. Jag har fått min beskära del av olyckor under livet, två av de allvarligaste inträffade i samband med mina hästar. Jag har haft änglavakt.

Harpo fick en hjärtinfarkt

Hästen Rockland, som Harpo såg födas i hagen, var hans stjärna och ögonsten. Helt plötsligt och utan minsta förvarning föll hästen död ner en fredag 2021. Harpo chockades svårt. Så svårt att han dagen efter fick en massiv hjärtinfarkt. Läget var kritiskt, en stent fick opereras in.

– Jag höll på att stryka med. Det kändes som att jag blivit överkörd av en traktor. Ändå var jag inte rädd, det var nästan samma känsla som efter min nära-döden- upplevelse. Jag kände ett stort lugn.

Läs även: Mathias bad om ett tecken efter broderns död: ”En hand syntes på min hud”

Hade en nära döden-upplevelse

Vad är då en nära döden-upplevelse, en NDU? För att förklara det enkelt, så är det ett förändrat medvetandetillstånd som uppstår i samband med livshotande situationer som drunkning, svår sjukdom eller hjärtstopp. De som upplevt tillståndet återger liknande händelseförlopp – närvaron av ett starkt ljus, att kunna se sin fysiska kropp ovanifrån, möten med avlidna anhöriga och vänner på ett annat tillvaroplan. Mycket ofta upplever man en stor inre frid och en önskan om att få stanna kvar.

Efter händelsen får man en tydligt förändrad livsåskådning där döden inte uppfattas som ett slut på livet, utan som en fortsättning. Tyvärr viftar sjukvården ofta bort nära-döden-upplevelser eller förklarar dem som hjärnspratt, drömmar eller biverkan av mediciner. Det kan leda till att de som varit med om en NDU inte vågar prata om den.

Hovarna träffade i ansiktet

Dagen det hände befann sig Harpo på en travbana tillsammans med tränaren Sören Nordin. Sören var en legend och en av de största kapaciteter vi haft inom travsporten. Harpo hade en stor, explosiv hingst installad hos honom, Starter. Det här var en måndag och på den tiden, för mer än 40 år sedan, var det brukligt att låta hästarna stå inne och vila i sina boxar om söndagarna.

– Det var inte bra, säger Harpo. Hästarna bara stod där och ackumulera sina krafter, och Starter var dessutom en kraftfull hingst. Jag minns så väl att hästarna brukade vara ganska krångliga att köra när måndagen kom.

Starter var pigg och ville ut ur sin box. Harpo började lite långsamt värma upp honom i sulkyn inför träningen. När han kört några varv runt banan, mötte han Sören. De hejade på varandra, och i samma ögonblick hände det. Starter satte plötsligt i båda framhovarna och sparkade bakut.

– Jag blev träffad rakt i ansiktet, säger Harpo.

Harpo var en av artisterna i ”Så mycket bättre” 2021. Då fick vi bland annat höra Thomas Stenström framföra Harpos superhit Moviestar från 1975. Foto: Pressbild

Harpo om allvarliga olyckan

Han tappade inte medvetandet på en gång. Ena benet satt fast i sulkyn, han lyckades krångla sig loss och hästen satte av. Harpos panna var ett stort splitter. Han förstod att han måste bort från banan. Det kan ha räddat hans liv.

– Jag la mig i gräset, allt var mycket tungt. Sen förlorade jag medvetandet.

Han berättar att det var som att han betraktade sig själv ovanifrån. För sitt inre kan han fortfarande se platsen, hur han ligger och var han ligger. Han känner vinden genom gräset, känner hur allt blir stilla och fridfullt. Ett strålande ljus omger honom. Det är skönt.

Han får en stark känsla av hur underbart det vore att bara släppa taget, att komma bort från allt det tunga. Tiden upphör.

Än i dag vet han inte hur länge tillståndet varade. Det var varken nutid eller dåtid, det var något annat än tid.

– Det var som en livsresa, jag kunde se mitt liv, säger Harpo. Jag såg alla möjliga människor passera revy, det fanns anhöriga i min närhet, människor jag tidigare mött som hade gått bort. Och jag såg min mamma som dog när jag var 15 år. Vi kommunicerade inte, men hon fanns där helt klart.

Läs även: Mette hade en nära döden-upplevelse: Det var det vackraste jag sett

Såg mamma Helmy på Andra sidan

Harpo går tillbaka till 60-talet då han drabbades av en tragedi. Hans älskade mamma Helmy blev sjuk i cancer och blev liggande sjuk länge innan hon dog. Tiden som följde blev väldigt tuff. Han hade ingen att prata med, flyttade hem till sin farmor och började skriva låtar för att bearbeta sorgen.

– Att se min mamma när jag själv var över på Andra sidan, det kändes inte konstigt. Det var en realitet. Men trots att tillståndet jag befann mig i var så oerhört skönt, kände jag att jag skulle tillbaka. Men jag fick kämpa, för egentligen ville jag ju bara släppa taget.

Anledningen till att han ville tillbaka till sin fysiska kropp var att så många skulle bli ledsna om han dog, och han ville finnas där för dem. Återigen kände han gräset under sig, vinden som smekte honom och upplevde att livet var så mycket mer än det rent fysiska.

Han gick ut och in i medvetande, vakande till i ambulansen, vaknade till när de rullade honom till operation. En läkare lutade sig över honom och sa: ” Nu är det upp till dig, nu måste du kämpa”.

Var en del av alltet

Harpo återkommer än en gång till upplevelsen när han låg där i gräset.

– Ögonblicket var så fullkomligt. Jag kände att livet är som vinden genom gräset. En visshet om att livet fortsätter, att det inte slutar med döden.

Då visste han inte att något liknande står i Bibeln: ”Människans dagar är som gräset: hon spirar som blomman på marken, så sveper vinden fram, och den är borta, platsen där den stod är tom”. (Psaltaren 103:15)

– Det var en stark och stor känsla. Jag upplevde att jag var en del av alltet. Det fanns ingen tid bakåt, det fanns ingen tid framåt. Det fanns bara ett nu.

Harpo tillsammans med bästa kompisen Ted Gärdestad som han delade intresset för NDU med. Foto: TT

Berättade för Ted Gärdestad

Hur har den här upplevelsen påverkat ditt liv?
– Jag har ingen som helst rädsla för döden och jag har fått ett lugn. Jag har nog alltid varit en lugn människa, men det här gav mig ett än större lugn. Jag känner en trygghet i att vi alla hör ihop, de som levt före, de som lever nu, och de som kommer senare.

– Det är svårt att sätta ord på de bilder jag får. Jag brukar jämföra med ett guldfärgat litet klot, och det här låter konstigt. Men om du tänker dig en atom i en bordsskiva så finns alltet runt omkring. Den här atomen, eller det gyllene lilla klotet, finns inuti dig och du är del av någonting stort och mäktigt. Vi alla är det. Det bara är så.

Pratade du med någon om den här händelsen?
– Nej, jag hade inget behov av det och egentligen har jag det inte i dag heller. Den enda jag berättade för just då på sjukhuset var Ted Gärdestad, som var min bästa kompis.

Läs även: Cecilias nära-döden-upplevelse: Jag såg planen för mänskligheten

Ted ville veta allt om NDU

Efter olyckan hade Harpo mist synen på höger öga, fått pannbenet inryckt och förlorat sitt luktsinne. Hans ansikte var alldeles uppsvullet. Att Ted besökte honom var exceptionellt, eftersom Ted var livrädd för sjukhus och sjukvård. Men han hade ett andligt intresse och var mycket intresserad av nära-döden- upplevelser.

– Ted ville höra allt om det jag upplevt och ville hela tiden gå djupare och djupare in i ämnet, säger Harpo. Jag kände till slut att det nästan blev för mycket. För mig var det ett så starkt ögonblick att jag på sätt och vis ville behålla det för mig själv. Dessutom var det svårt att förmedla till hundra procent. Men jag sa till honom att han kunde vara lugn, att han vilade tryggt.

Tryggheten du pratar om, fick du den efter din nära-döden-upplevelse?
– Jag hade nog känt den innan, men inte på det sättet. Den förstärktes, det är det ingen tvekan om. Jag tror egentligen att vi människor inte är så rädda för döden i sig, men jag tror vi är rädda att den ska föregås av smärta. Att det kommer att göra ont.

Läs även: Sara Zacharias: ”Det är i de små stunderna livet händer”

Behövs inga ord

Återigen kommer Harpo in på sina hästar. Han berättar att han alltid är med dem om de måste avlivas och sitter bredvid dem tills deras hjärtan slutar slå. När han kommer fram till hästkrematoriet får han alltid höra att hans hästar är så lugna. Kanske är det så, funderar han, att de känner av den trygghet han själv utstrålar i samband med döden.

Har du återhämtat dig från olyckan?
– Jag har mycket huvudvärk och kunde inte stå på scen på nästan tio år. Men sedan började jag regelbundet turnera i Tyskland och återupptog även spelningar här hemma, om än i mindre utsträckning. Vi har bott här på gården i snart 25 år, och när jag kommer hem efter en spelning kan jag sätta mig på traktorn. Det är så skönt.

Innan vi skiljs åt kommer vi in på det här med att det egentligen inte finns några adekvata ord för att beskriva en nära-döden-upplevelse. Ord som gör upplevelsen rättvisa.

– Egentligen, säger Harpo efter en stund, behövs inga ord. För mig är den som musik. Och det behövs egentligen inga ord till musik heller.

Det här är Harpo

Bor: I Slättåkra utanför Halmstad.
Ålder: 74 år.
Familj: Hustrun Carina som han varit gift med i 54 år.
Gör: Komponerar musik, ger konserter, målar, ägnar sig åt sina älskade travhästar.
Bakgrund: Föddes som Jan Svensson men tog sig artistnamnet Harpo. 1973 slog han igenom med låter Honolulu, som följdes av hits som Sayonara, Moviestar, Horoscope och In The Zum Zum Zummernight. Harpo ägnade sig sedan mer åt målning och sina hästar, tills han 1980 skadades allvarligt av sin häst Starter.