Andreas Kornevall fick en annorlunda uppväxt på olika platser i världen. Med en pappa som var engagerad i ideellt arbete inom internationella organisationer, fick han följa med på uppdrag i bland annat Chile och Genève, men med en mellanlandning i Sverige från 7 till 16 års ålder.

– Min uppväxt präglades av rörelse och möten mellan kulturer. När jag var 23-25 år bodde jag i Frankrike och där träffade jag min fru, som är engelska, och blev adopterad av England.

Sedan dess bor han i England. Han har alltid har rest och jobbat globalt, bland annat i projekt som skickar volontärer ut i världen. Men även om han vid det här laget vistats och bott betydlig längre tid utomlands än i Sverige, är kopplingen till hemlandet stark.

– Det skulle inte ta lång tid att komma tillbaka till det svenska, säger Andreas. Bara jag luktar på mossan och går i skogarna så känner jag att det är där jag hör hemma. Efter en eller ett par månader skulle jag nog känna mig som en björk eller tall!

För parkeringsplatserna och städerna har inte tagit över själen i Sverige ännu, på samma sätt som i England, förklarar han.

–Det svenska landskapet talar till mig på ett sätt som är levande för mig. Jag har alltid trott att jag ska ha ett allmogehus någonstans i Sverige.

Läs även: Fjärilens andliga betydelse: Från själ till återfödelse

Nordiska myter

Andreas är medlem i föreningen Forn Sed i Sverige. Han har också i England titeln hednisk präst och jobbar med andliga frågor utifrån den nordiska animismen och mytologin.

Det var flera vägar som ledde honom till de nordiska myterna, bland annat studier i storytelling, i sägner och äldre berättelser.

– Myter har inga författare. De är kraften av jorden som talar, byggda med inslag av alla människor, alla djur, vatten, solen och månen. Så när vi arbetar med myter går vi in i relation och gemenskap med jorden.

Myterna, säger Andreas, har ingenting med historisk tid att göra, men de har allt att göra med nutiden. Dessa berättelser innehåller psykologiska sanningar som går långt tillbaka i tiden och djupt ner i vår mänskliga själ, och är relevanta även för den moderna människan.

– Psykologiskt är vi på samma nivå som på stenåldern. Vi har samma rädslor och konflikter, och pratar illa om varandra. Psykologiska och andliga problem med svärmodern eller svärdottern som på bronsåldern skrevs ner i Eddorna eller Bröderna Grimms sagor, de har vi än i dag. Det är samma element och vi hanterar det på väldigt lika sätt!

Andreas Kornevall

Ålder: 54 år.
Bor: Brighton, England
Familj: Fru, två döttrar, en lapphund och en sköldpadda.
Gör: Andlig aktivist, ekologisk restaurerare, författare och storyteller.
Kontakt: mythandstories@gmail.com
Hemsida: www.kornevall.com

Måste sörja på rätt sätt

Andreas gick School of Myth och studerade med stora berättare, men det som puttade honom ännu djupare in i den nordiska visdomen var en björn som hette Chanelle. Under tiden när Andreas bodde i Frankrike, sköts den sista brunbjörnen i den franska bergskedjan Pyrenéerna. Hon hette Chanelle och hennes död passerade obemärkt i Frankrike. Andreas blev rasande.

– Bergskedjans sista brunbjörn dödas och ingen reagerar! Det var inga nyheter kring det, ingen la en krans någonstans, det uppmärksammades inte ceremoniellt … Jag var så arg på allt och alla över det här!

Mitt i ilskan plockade han upp Den poetiska Eddan, och där hittade han en instruktion som landade rakt in i hans hjärta.

Läs även: Från storstad till skogsbad: Hannas resa mot självkärlek och inre frid

– Det var ord från dödsrikets gudinna Hel om hur man gör när man sörjer. Hon sa: Om man ska göra livet vackrare, om ljuset ska komma tillbaka och världsträdet ska växa och grönska, då måste man lära sig att sörja på rätt sätt. Livet ska grönskas av din sorg. Jag förstod direkt vad hon menade. Min ilska var gömd sorg, och jag behövde släppa ilskan och börja sörja på rätt sätt.

”Hungern att åka till Peru eller Asien för ceremonier finns för att vi glömt att samma visdom finns i björken som växer hemma i trädgården” Foto: Shutterstock

Andreas bestämde sig för att skapa minnesmärken över Chanelle och inrättade ett stenröse i England och ett på Gärdet i Stockholm som självaste kungen har välsignat.

– I stället för att vara arg så byggde jag dessa minnesplatser där varje sten representerar en art som blivit utrotad av människan. Jag bjöd in till ceremonier där för att hjälpa människor att sörja på rätt sätt. Det var hälsosamt att gå igenom den processen, månen lyste lite klarare efteråt.

Landskapet pratar högt

Andreas berättar att det finns en visdom i Eddan och andra nordiska myter som går lika djupt som alla andra ursprungskulturers gamla berättelser. Vi nordbor har en visdomstradition i vårt DNA som lär oss att leva med varandra och naturen, men att finna den kan vara knepigt. Det finns inte mycket bevarat. Den är, säger Andreas, som en kristallkrona som krossats i tusen bitar.

– Men vi ska inte tycka synd om oss själva för att vi lever i en splittrad tradition. Bitarna ligger där över ängen och det är upp till oss att plocka ihop dem. Att foga samman delarna till en ny kristallkrona är en underbar process som vi ska göra på ett seriöst sätt.

Att gå in i den forna seden handlar enligt Andreas om att praktisera, om att skapa en relation med landskapet och att ge något tillbaka till naturen. Vi kan till exempel göra en ceremoni i skymningen eller soluppgången.

Läs även: Be naturen om livsråd: 7 tips till dig som söker vägledning

– Vi skapar en relation genom att sjunga eller skriva en dikt till berget, ge honung, offra någonting. Vi har en andlig skyldighet att ge tillbaka till naturen. Kanske har man en ceremoni för hustomten varje torsdag, kanske en för Freja på fredagar. Så skapar man en praktik.

Andreas säger att landskapet själv pratar ”jättehögt”.

– Relationen till björken kommer inte bara från böcker och folktron, den kommer från hur du pratar med björken en tisdagseftermiddag när du går ut med hunden. Att lyssna till en björk är att höra hur hon rör sig och hur hon svajar när man frågar henne någonting. Kanske frågar du: Vad ska jag göra med all denna längtan? Sedan får du ta några steg tillbaka och låta henne tala.

Gudarna bär sitt mörker

Vi kan förstås också studera våra gamla traditioner – läsa myterna, studera runor och arkeologi.

– Det är landskapet som talar via myterna. Jag tror att många svenskar som lever nära skog, floder och sjöar redan känner av anden där. För dem är det inte så svårt att ta steget att skapa en närmare relation genom att ge något vackert tillbaka. När man gör det känner man att det är något naturligt, det blir som att komma hem i sin andlighet.

Genom att börja ge tillbaka till naturen och landskapet, kommer det till liv igen.

– Det gör det möjlighet att skapa en nära relation som kan ge en djup insikt av anden som bor på platsen. Landskap tystnar allt mer nu, så det är viktigt att vi finner praktiska ceremonier som gör att landskapet kan börja sjunga med oss igen.

Att gå in i den forna seden handlar enligt Andreas om att skapa en relation med landskapet och att ge tillbaka till naturen. Foto: Victoria Kronevall

Bland de nordiska myternas visdomar finns guidning kring alla aspekter av att vara människa, även hur vi kan hantera vårt mörker. Gudarna i myterna bär på sig eget mörker: Tor blir arg och åker med sin vagn över himlen, Frej blir kärlekssjuk och den stora guden Oden förråder och stjäl för att lägga beslag på livets mjöd.

Nyckeln till att utvecklas med hjälp av berättelserna är att förstå dem rätt.

– Det är viktigt att läsa myterna som att allt händer inom oss, säger Andreas. Alla karaktärer är aspekter av vårt psyke. I den här berättelsen är det mörkret som ger oss lärdomen. Begäret att bli känd och smaka på livets mjöd, som Oden i myten om livets mjöd, finns inom oss alla. Men om vi går mot ljuset måste vi vara försiktiga så att vi inte kastar en skugga bakom oss.

Inte glömma våra förfäder

Den nordiska mytologin berättar att det är viktigt att lära känna sitt mörker. Gudarnas mörker är uppenbart. De delar släktskap med jättarna, kaoskrafterna, och jorden själv är en jättinna! När vi förstår att vi alla, liksom gudarna, har både ljus och mörker inom oss kan vi acceptera mörkret och börja arbeta med det.

– Det här är en enormt viktig del av ett andligt liv, säger Andreas. Om vi tror att vi bara är ljus så är det lätt att projicera mörkret på någon annan i stället för att se att även vi bär på det.

– Den projiceringen är en del av roten till problemen i världen idag. I stället kunde vi bearbeta mörkret hos oss själva.

Det är enormt viktigt att vi nordbor minns vårt ursprung, menar Andreas.

Läs även: Anna-Lena Vikström: ”Jag bad gudinnan om lov att dela urfolkens hemligheter”

– Den hunger som finns hos människor i dag att åka till Peru eller Asien för att göra ceremonier, den finns för att vi har glömt att precis samma visdom finns i björken som växer i trädgården.

I stället kan vi vända oss till våra egna myter, som säger att vi människor skapades av en ask och en alm, och att världsträdet Yggdrasil är i centrum för hela vårt universum. Trädet närs av tre brunnar vid sina rötter.

– När vi glömmer våra förfäder blir visdomsbrunnen torr, och när den blir torr så vattnas inte världsträdets rötter. Då kommer elden och klimatförändringen. Det är berättelsen vi lever med idag. Vi lever i glömskans tid.

Men Andreas märker ett ökat intresse för det nordiska och vår urgamla kultur. Han möter många som arbetar med nordisk folktro, folksägner och musik.

– Kristallampan blev ju krossad och vi förlorade mycket av våra seder, men jag träffar hela tiden människor som har börjat att pussla ihop denna fantastiskt vackra lampa, som när det blir som mörkast kommer att lysa starkt. Vi vandrar från glömskan till minnet.

Ceremonier till icke mänskliga väsen

• Att ge någonting vackert till väsen som inte är människor, som att skriva en dikt och lägga under en björk eller att skapa konst till ett berg, gör vi alltför lite av.
• Ibland är våra förfäder inte människor utan sjöar, hav, moln och annat. Och att ställa oss i en bra relation med dem är någonting vi har glömt ceremoniellt. Vi behöver återskapa ceremonier till bergen, träden och till fiskar och djur.
• Vi skulle må väldigt bra av det för att då ställer vi oss framför någonting som är större än oss själva, någonting som är större än våra egna fobier, våra egna rädslor och allt detta som vi är besatta av i vårt dagliga liv.

Skapa en relation till en plats

• Hitta en plats utomhus där du kan sitta ostört och lyssna. I ditt lyssnande finner du en relation.
• Ge träden och sjön andra namn, kanske ett poetiskt namn.
• Om du har en stark relation till en plats, leta reda på berättelserna som finns på platsen. Folktron och folksagor berättar om skogsrået, näcken eller tomtar och troll.
• Den stora traditionen i Norden är att göra en utesittning för att få visdom, alltså att sitta ute under en hel natt och få vägledning från naturen, få råd från träden, vattnet, mörkret.