Runt omkring oss pågår ständigt ritualer som vi knappt reflekterar över eller ens märker. Det handlar om kulturellt formaliserade handlingar som vi upprepar, gärna på bestämda tider och bestämda sätt. Det kan vara sånger vi sjunger vid speciella högtider, att vi äter semlor före påsk eller att vi dansar kring midsommarstången på midsommaraftonen.

– Att utföra ritualer hör till att vara människa. Hur vi hälsar på varandra, om vi tar i hand eller kramas, följer vissa kulturella mönster som talar om för oss om vi är goda vänner eller fiender, säger Anne-Christine Hornborg.

Värdet i att leva nära

Också djur, som hundar, har ju ritualer när de hälsar på varandra genom att först nosa på varandra framifrån och därefter kolla in varandras doft bakifrån. Hälsandet sker för att skapa trygghet för alla inblandade. Djuren vet genom kroppsspråket om det är en vän eller fiende de möter och behöver inte leva under ständigt hot.

– Generellt är det samma sak med människors ritualer, många har vi skapat för att känna oss bekväma i att vi känner igen beteenden. Igenkänning skapar trygghet.

– Men vi ska också veta att människans ritualer, till skillnad från djurets, är kulturellt skapade som ett slags sociala kontrakt. Därför kan en handskakning vara obegriplig i en annan kultur medan en hund från Peru klarar sin hälsningsritual lika elegant om den skulle möta en svensk hund.

Anne-Christine har forskat kring ritualer hos ursprungsbefolkningar i Kanada, Peru och på Tongaöarna. I ett reservat hos mi´kmaq-folket i Kanada, där tillvaron präglas av fattigdom, arbetslöshet, låg utbildning och droger, sätts ändå ett stort värde i att leva nära sina släktingar och människor som de delar sitt förflutna med. Det finns en stolthet i att hålla liv i det som de ser som äldre traditioner: som att tillbe Moder Jord, att ha speciella födelseceremonier och att rådfråga healers.

– I dagens samhälle här hos oss präglas vår tillvaro av något jag brukar kalla för modernitetens visp, säger Anne-Christine. Med det menar jag att vi lever med våra släktingar och vår familj utspridda, ibland över hela världen. Vi bor inte längre på samma plats som de vi hör ihop med, och det kan göra att vi blir lite ensamma när vi drabbas av olika saker som hör livet till: sjukdom, sorg, åldrande.

– I Sverige har vi till exempel företag som Svenska Institutet för sorgbearbetning som för en viss summa lovar bota sorgen för en drabbad under en helgkurs. Detta skulle vara otänkbart i ett reservat där släkt och nära vänner alltid finns att tillgå.

Mindfulnessövningar och meditation är ritualer som hämtats från den österländska kulturen och anpassats till västvärldens stressade samhälle.

Ritualer och högtider

Ritualer ska inte bara förknippas med avlägsna, främmande länder eller med ursprungsbefolkningar. Också i Sverige, i vår samtid, präglas våra liv av ritualer i stor utsträckning. Vi firar jul, påsk och midsommar, vi har bröllopsceremonier, vi döper våra barn eller har namngivningsceremonier och vi begraver våra nära och kära enligt kända mönster.

Våra välkända ritualer följer med oss från vaggan till graven, detta trots att sekulariseringen breder ut sig. Man behöver ju inte tro att Gud har instiftat äktenskapet för att delta i en vigsel, men bara deltagandet skapar en gemenskap och paret blir gifta oavsett tro.

– Det som är relativt nytt när det gäller våra ritualer är att de har blivit mer individanpassade. Kyrkans liturgier är giltiga oavsett tro och individens känslor. Men i dagens ritualer vill många inte bara uppleva en tom praktik utan också en stark, meningsfull effekt i det som sker.

– I dag finns det därför ofta terapeutiska inslag i de nya ritualerna som skapas. Individer söker efter meningsfullhet och vill forska i vilka de är på djupet. Många vill också beskriva detta sökande som andligt, men inte religiöst. Det är heller inte en själ inombords som ska stärkas, utan uttryck som att hitta en inre potential eller det sanna jaget.

Att utföra yoga- eller mindfulnessövningar i grupp har visat sig ha positiv effekt på individen.

Ett sätt att överleva

Sökandet efter mening, att ta fram det unika inom sig själv, eller att skapa en personlighet som passar det här samhället vi lever i, leder inte sällan till att vi tar hjälp av terapeuter och livscoacher. För att hjälpa till att plocka fram känslor av självförverkligande och kreativitet skapas det gärna ritualer.

– Yoga och mindfulness är två populära former av ritualer i dag även om många utövare föredrar att kalla det tekniker. De är individcentrerade och terapeutiskt utformade och används som hjälp till att bearbeta stress. Dessa ritualer har formats till västerländska meditationstekniker som blir vårt sätt att överleva i vår stressade tid.

Det Anne-Christine har kunnat konstatera är att fler kvinnor än män söker sig till kurser i personlig eller andlig utveckling. En förklaring till det, tror hon, är en teori som professor Töres Theorell framfört om att stressen ökat främst bland kvinnor. De jobbar inom den sektor av arbetslivet som förut inte var vinstdrivande, som förskola, skola eller vård, men som idag innebär nedskärningar eller ökade arbetsuppgifter och att man då får känslan av att inte räcka till när man ständigt måste skynda på i sitt arbete.

Det tar tid att trösta ett barn eller att mata en gammal och detta går inte att effektivisera för att öka vinsten. Den stressen behöver många få hjälp med.

Faran är när de strukturella problemen riktas mot individen i stället för mot orimliga arbetsvillkor: ”Det är du som är problemet och du måste arbeta med dig själv”. Gå en kurs, kan bli rådet.

– Ritualer kan i dessa fall ha en stark social betydelse, i och med att de skapar möjligheter för oss att känna samhörighet och trygghet. Det finns forskning som visar att yoga och mindfulnessövningar i grupp har starka effekter på människor. Även om fokus ligger hos individen, kan deltagarna känna av de andras kroppar i rummet och få upplevelsen av att gruppen har ett gemensamt mål.

Ytterligare förstärkning kan man få då kroppens olika sinnen aktiveras: Att sjunga tillsammans eller att få en smakupplevelse i nattvarden kan skapa en sensuell process som känns avslappnande.

Vårt individuella samhälle kan skapa ensamhet och utanförskap. Människor känner sig vilse i tillvaron, då kan rituella akter ge människor något att hålla fast vid.

– Riter fyller en viktig uppgift genom att de kan utföras tillsammans och de kan stärka oss i svåra situationer när vi misströstar kring vår egen förmåga.

Att släppa upp svävande rislyktor i luften är en vacker tradition från Asien.

Riter som marknadsvara

Anne-Christine vill här höja ett varnande finger. Det finns i dag ofta en ekonomisk vinning för den som säljer varan/tjänsten/produkten. Riter har i många fall blivit en vara, som marknadsförs som terapier eller coachning.

Dessa nya former av terapier sker inte inom skolmedicinens ram. Här
gäller det att läsa på och skaffa sig opartisk information om säljaren.

– De individcentrerade ritualerna har utformats för att åstadkomma önskade effekter. Det kan vara att man vill bli mer kreativ, mindre stressad, hitta sin inre potential eller att finna sig själv.

Tron på en djupare mening

Då kontakten med en terapeut, ett medium eller en healer inte ger den effekt man vill ha, kan man bli besviken, menar Anne-Christine. Den tjänst man köpte blev kanske inte som man hade tänkt sig.

Om problemet kvarstår kan det bero på att individen inte lyckas hitta kraften inom sig själv med hjälp av det ritualen utlovade och då kan individen känna sig dubbelt misslyckad.

Problemen kanske inte löste sig och då har man dessutom fått veta att det inte finns tillräckliga krafter inombords att knyta an till och förlösas av.

– Men det här kan rättas till i efterhand, till exempel i samtal med ritualledaren. De här ritualerna fungerar ju inte på samma sätt som kyrkans liturgiska, vilka har en markerad avslutning. Ritualens uppbyggnad med en öppnare inramning i slutet med uppföljande samtal om vad som gick fel kan göra det möjligt att omvärdera misslyckandet och få ny näring i tanken på en individuell förändring.

Men tanken på att vara spännande, kreativ och lyckosam kan stressa individen. Vi är omgivna av reklam och påverkan från influencers som vill marknadsföra sig själva och de produkter de får betalt att tala sig varma för.

– Tron på en högre kraft känns enklare att ta till sig i vår sekulariserade värld, där religiösa ord som inre själ eller Gud känns obekväma. Man tror på en djupare mening men vill inte kalla den religiös. Själva utformningen av våra ritualer som ska hitta denna djupare mening sker utifrån den samtid vi lever i.

– Vi kan säga att de är modeller av vårt samhälle, därför känns de bekväma att använda, säger Anne-Chistine. Men de är också modeller för vårt samhälle, de speglar inte bara samhället utan utlovar möjligheter till förändring och nytt hopp. Och ofta utlovas i de nya ritualerna en snabb effekt, den stressade moderna människan har ju inte all tid i världen att hitta förändringar.

De nya ritualerna skapas i dag mer och mer utifrån individernas behov av att de ska tillföra något i deras liv, som minskad stress och ökad livskvalitet.

Anpassat tekniker

Det är vår samtid som styr de kulturella ramarna för hur ritualerna designas. Yoga och mindfulnesstekniker har därför anpassats till ett svenskt sammanhang som gör att de känns tilltalande att delta i.

Vi hade nog ställt oss mer främmande inför den pipceremoni som den kanadensiska ursprungsbefolkningen ofta använder och som Anne-Christine har mött i sin forskning. Den hade definitivt känts konstig för en nutida svensk.

– Meningen med ritualerna måste kopplas till vad som upplevs meningsfullt i vår tillvaro, avslutar Anne-Christine.

Gå Jai Thornells webbkurs om andliga ritualer

Vad är en ritual?

• En ritual är en fastställd kulturell handling med symbolisk betydelse, men den kan också förändras med tiden.
• Den är formaliserad och den upprepas ofta på bestämda tider och på ett i förväg bestämt sätt. Det kan vara en ett giftermål, ett dop, en namngivning eller gudstjänst.
• Ritualen kan i dag också vara en formaliserad praktik för till exempel terapi, självutveckling eller coachning.
• En ritual kan stärka känslan av att tillhöra en grupp.
• En ritual kräver någon form av formalisering och ett upprepat beteendemönster.

3 röster om sina ritualer:

Petr Chadraba, 43 år
– För mig är min morgonritual den viktigaste. Jag kallar den för min morgonstund. Den ger mig möjlighet att börja dagen med närvaro och att känna in. Helst får den ta minst 40 minuter, men det går ju inte alltid, så ibland får jag nöja mig med tio. Men jag gör den alla dagar. Jag sitter i meditation en stund och fortsätter sedan med yoga eller qigong, allra helst ute på berget där jag bor i Göteborg.

Charlotte Ivarsson, 56 år
– Min viktigaste ritual gör jag när jag vaknar. Jag tackar för en god natt i min sköna säng. Jag tackar min kropp för att den fungerar och för allt den gör för mig. Jag tackar för att jag har fått en ny dag, en gåva att göra vad jag vill med. Dagen kan bli ett härligt äventyr. Jag tackar för att jag har en fri vilja att skapa nya möjligheter: fina möten, att vara i nuet och följa flödet. Det blir för mig en god morgon med härliga känslor i kroppen när jag stiger upp och ska möta min dag. Avnjuter sedan i harmoni en kopp kaffe eller te och känner att allt är precis som det ska vara. Varje morgon tar jag också ett tarotkort.

Patrik Ek, 52 år
– Jag har två viktiga ritualer varje dag. Först äter jag frukost med min yngste son, då pratar vi både allvar och trams. Sedan dricker jag varmt vatten med örtblandning, enligt ayurveda, tillsammans med min fru.

3 saker Anne-Christines forskning om ritualer visar:

1. Människan är en varelse som vill formalisera och ritualisera saker i sitt liv eftersom det skapar igenkänning och trygghet.
2. De flesta människor söker gemenskap och kontakt för att må bra.
3. Ritualer förändras. Handlingar vi gör hör till det specifika sammanhang vi befinner oss i just nu.

Det här är Ann-Christine

Ålder: 67 år.
Familj: Man, två barn och fem barnbarn.
Bor: I Västervik.
Gör: Professor emerita i religionshistoria vid Lunds universitet, har författat en bok om moderna ritualer, Coaching och lekmannaterapi – en modern väckelse?