Som en kram från en varm, grönskande famn. Vänlig och fylld av godhet. Det är så det känns, livet som turist på Sri Lanka.
Tanken slår mig när jag hänger ut från ett tåg som sakta tuffar fram på ett gräsbevuxet järnvägsspår. Dörren är vidöppen för att ge luft och ventilation och jag håller mig hårt i ett handtag, lutar mig ut och tar in naturen och omgivningen.
Gröna teplantager sträcker sig kilometervis. Tulpanträden är täckta av ljuvliga röd-orange blommor. Och jag ler när jag tittar bakåt, längs det långa tåget. I varje dörröppning, i varje vagn, står folk som tittar ut precis som jag, fotograferar eller vinkar till barnen i vita skoluniformer som följer oss från byarna vi passerar.
I takt med att tåget kommer allt längre upp i bergen, övergår den varma, klibbiga luften som vi upplevt i huvudstaden Colombo, i en sval och mer behaglig temperatur. Vi är på väg mot ”Lilla England” på höglandet, en plats som lockar både turister och semestrande singaleser med sin friska luft och sin skönhet.
Det är några dagar sedan vi på Nära landade i Sri Lankas huvudstad Colombo, så vi har redan hunnit bekanta oss lite med landet. Vi har åkt tuk-tuk-taxi i den täta stadstrafiken, genom små gränder med marknader och ett myller av människor, varor och färger.
Vi har sett en stad som genomgått stor förvandling under de senaste fem åren, efter inbördeskrigets slut. Colombo återuppbyggs och idag satsar investerare från rika länder på att bygga bankhus, konferenslokaler och hotell i miljonstaden intill Indiska Oceanen.
Colombo har förvandlats till en av Asiens största byggarbetsplatser. Vi har mött ett land som är ett hopkok av många olika kulturer, som befolkats av såväl kineser, perser och araber som romare, greker och engelsmän genom århundraden. Ett örike där buddhisttempel ligger granne med kristna kyrkor och moskéer eftersom många religioner möts. Även om buddhismen dominerar.
Sri Lanka, ett land bestående av 114 öar, hette fram till 1972 Ceylon. Sri Lanka betyder ”Den lysande stjärnan”. Idag har landet drygt 20 miljoner invånare.
Buddha-statyn är en gåva från Japan, efter tsunamin 2004.
I Colombo har vi besökt Frihetsmonumentet, som byggdes när landet blev självständigt. I den stora pelarsalen, utan väggar, har vi känt frihetens vindar mot våra kinder. Pelarna symboliserar stabilitet. Tavlorna på väggarna berättar om hinduismen och varvas med bilder ur Buddhas liv samt goda råd om hur vi ska leva våra liv för att finna balansen. Här möts hinduism, buddhism och islam i god samhörighet och i den sköna skuggan i Frihetsmonumentet valde vårt medium Benny Rosenqvist att citera Buddha: ”Om du har jobbiga tankar, sätt dig och meditera tills de goda tankarna kommer”. Så klokt.
Benny har hunnit lära oss mycket på några få dagar. Han har hållit ett föredrag om healing och fått oss att inse att livet är fullt av mirakel – det gäller bara att våga tro på dem. Vi har provat att heala varandra och vi har alla fått ta emot healingenergi från Benny. Oj, så mycket känslor som fått komma upp till ytan.
Det spökar på vårt hotell
Men nu sitter vi alltså på tåget som under en sju timmar lång resa tar oss fram genom det vackra landskapet. Det visas Bollywood-film på tv-skärmarna, käcka dansare i färgglada turbaner. Men vi är mer intresserade av risfälten, vattenbufflarna och alla småbyar vi passerar. Gruppens flitigaste fotograf passar på att smita av tåget på en av stationerna för att putsa fönsterrutan från utsidan. Vad gör man inte för att få de bästa bilderna!
Vårt mål är Nuwara Eliya och det anrika Grand Hotel, ett vackert gammalt hus som tidigare tillhört den femte brittiske guvernören Edward Barnes. 1904 blev det hotell med 154 rum. Men det ska snart visa sig att guvernören och hans hustru fortfarande lever kvar…
På Grand Hotel i Nuwara Eliya spökar guvernör Barnes och hans hustru.
Redan i receptionen känner Benny närheten av ett andeväsen, en dominant och otroligt vacker kvinna. Han ser även en man, inte lika elegant som sin hustru, men han känner av en mycket kärleksfull energi mellan dem. Benny får till sig att detta är guvernören och hans hustru. Och när Benny är på väg till sitt rum, i korridoren en våning upp, känner han av energierna igen. Han får till sig att kvinnan går och letar efter sin son.
– Det är mycket andar här, säger Benny. Andar som är oberoende av varandra. Bland annat känner jag in en trädgårdsmästare som jobbat i huset, han spökar också här.
– Det känns som att guvernörshustrun vill ha kontroll, hon vill bestämma vem som ska få vara här, fortsätter Benny.
Guvernören själv håller koll från sitt porträtt som hänger i trappen vid receptionen. Det känns lite pirrigt med alla andarna som rör sig här, men Benny lugnar mig med att mitt rum känns helt fritt från dåliga energier. Jag somnar gott.
Utflykten till teplantagen Blue Field Tea Gardens nästa morgon blir en härlig upplevelse. Tänk att vi i Nära-gänget får vara med och skörda te! Där går vi med de flätade korgarna på ryggen och letar efter spröda skott, de finaste bladen som ska ge grönt te. Vår guide Monica utlyser en tävling om vem som hittar de finaste bladen. De ordinarie kvinnliga plockarna är vår jury och med örnblick går de genom våra skördar. Brigitta Thoors från Lidingö utses till vinnare, tätt följd av Anna Lillieroth och Per Lagerberg. Bra jobbat alla tre!
Teskörd! Sebastian Kaltenborg lärde sig snabbt att finna de bästa bladen.
Nu väntar en lärorik vandring genom fabriken, vi får följa en imponerande hanteringsprocess som avslutas med teprovning och vi lovar varandra att i fortsättningen njuta mer av varje kopp te vi dricker. Så mycket jobb och så mycket varsam hantering som ligger bakom det te vi handlar hemma i Sverige!
Vi njuter sedan av en härlig lunch med utsikt över det 109 meter höga vattenfallet Ramboda Falls. Det går att komma alldeles nära de brusande vattenmassorna för att ta bilder. Känslan är magisk och energin otroligt stark.
Vi lämnar Nuwara Eliya och åker söderut igen, ner mot Yala nationalpark. Vi ska på safari! Bussen tar oss fram i ett landskap som hämtat ur en turistbroschyr. Dimman ligger som ett luftigt lock mellan bergsskikten som skiftar i grått och grönt. På vägräckena sitter apor, längs en bergvägg finns ännu ett av landets många vattenfall. Vi ser ett hindutempel placerat precis vid vägkanten och hit kommer befolkningen för att tända rökelse och be till apkungen.
Möte med björnen Baloo
Under resan berättar Monica, vår underbara guide, om detta land som drabbades så hårt av tsunamin. Det är lätt att glömma bort, eftersom vårt fokus legat på Thailand där många svenskar dog. På Sri Lanka dog 35 000 människor och många, många fler miste sina hem, butiker, restauranger och kaféer. Deras vardag försvann på några minuter.
Vårt härliga Nära-gäng på Sri Lanka.
Vårt hotell Jetwing i Yala är återuppbyggt. Förra hotellbyggnaden jämnades med marken när jättevågen kom. Det nya bygget är anpassat efter naturens krafter, byggt i helt ny arkitektur med stora öppningar som ska kunna släppa igenom starka vattenmassor.
Bara här, där vi strax ska möta några av världens mest exotiska djurarter, var det 250 människor som dog i tsunamin, människor som befann sig i hotellet eller ute i jeeparna i nationalparken. Inga större djur omkom, får vi veta. De kände i marken vad som var på gång och hann sätta sig i säkerhet. Men 60 procent av nationalparken skiftade karaktär efteråt. Vi äter en god trerätters lunch. En varan, en jätteödla, tittar på oss genom matsalsfönstret och promenerar sakta fram över stenläggningen utanför.
Monica berättar om vistelsens tre safariturer, två går på eftermiddagen och en i gryningen. Förhoppningen är att vi ska komma nära leoparderna som lever i nationalparken. Så rustade med myggsprej, hatt, solkräm och kamera tar vi plats i bilarna.
Leoparderna väljer tyvärr att hålla sig undan, men vi får ändå rik utdelning. På nära håll följer vi en elefantunge som står och äter på ett träd, vi får en glimt av Baloo, läppbjörnen, som i verkligheten är mer svart än grå i pälsen. Men den konformade nosen känner vi igen från den tecknade björnen i ”Djungelboken”. Vi ser två enorma krokodiler, papegojor i fantastiska färger, pelikan och skedstork, bufflar, apor…
Det finns inga stängsel runt parken, så djuren kan röra sig fritt. När vi kommer tillbaka till hotellet möts vi av en sambarhjort utanför entrén. Och en stund senare när jag tar en simtur i utomhuspoolen, får jag sällskap av tre apor som sitter på bassängkanten och tvättar sig i poolvattnet. Lite senare står sju-åtta vildsvin några meter från min solstol och bökar i gräset.
Ja, vi har mycket att prata om när vi kommer till middagen ute på hotellets terrass. Månen är halv, poolen är upplyst, kvällen sammetslen och stillheten magisk.
Vi fortsätter vår rundresa och åker mot hamnstaden Galle, Sri Lankas femte största stad. Dåtid möter nutid. Vi färdas 15 mil på en av öns bästa vägar, nyasfalterad och bred. Tydligen har den kommit till tack vare en före detta president som bor här och gärna gynnar denna landsända.
För 200 år sedan var ön täckt av skog, idag återstår bara en tredjedel, men 13 procent av landets yta är skyddad natur med nationalparker och reservat. Så turismen är otroligt viktig för att bevara Sri Lankas natur.
Turismen håller också liv i det gamla traditioner. Vi gör ett fotostopp i Weligama där tre fiskare sitter uppflugna på var sin pinne ute i vattnet och metar. En av dem har en fisk på metspöet, men till och med ett ovant öga kan se att fisken hängt där ett tag. Nu hoppas fiskarna att vi ska ta bilder och ge dem en slant.
Livet på en pinne! Fiske enligt gammal god tradition.
Och visst vill vi ta bilder! Det är så här det traditionella fisket sett ut i århundraden, men numera använder yrkesfiskarna stora fiskebåtar. Kanske har vi flitiga fotografer fått exotiska bilder, om några år sitter de här männen förmodligen inte kvar på sina pinnar. Förändringens vindar blåser snabbt i det här landet.
Men fortfarande känner vi av den vardag som är så långt från vår egen. Kor med söta små kalvar som går längs vägen, färgglada kläder som ligger på tork över häckarna som omger bostadshusen och skolflickorna med långa flätor som kommer gående hand i hand.
Än så länge är kriminalitet och inbrott ett okänt fenomen här, berättar Monica. Och visst är detta ett land där många lever i fattigdom rent materiellt, men här finns en annan rikedom i form av mänsklig värme och närhet. Barnen har fri skolgång och fria skoluniformer så alla får utbildning och man är noga med att visa varandra respekt.
Flickorna bär skoluniform. Fina, kritvita klänningar.
Vi närmar oss Galle, vindkraftverk är framtiden här och byggplanerna är gigantiska. Men vi njuter av den gamla stadsdelen där resterna av Svarta fortet, som portugiserna lät bygga på 1500-talet, finns kvar. Gränderna med sina trevliga butiker och restauranger är otroligt charmiga och det känns gott i hjärtat att UNESCO utnämnt staden till ett kulturarv värt att bevara för kommande generationer.
Med fötterna som fiskmat
Nästa morgon är vi på benen kl 6 för att starta dagen med yoga i hotellets trädgård. Färgglada yogamattor delas ut medan vågorna rullar in mot stranden och solen stiger. Det är svårt att tänka sig ett bättre sätt att börja en morgon. Sen väntar frukost på terrassen som ligger granne med havet.
Idag ska vid åka på en båtresa ut i mangrovevegetation. En mäktig känsla med de stora mangroveträden vars rötter växer ovanför vattenytan, som meterlånga klor, för att binda jorden. I vattnet finns små butiker som säljer frukt och vi uppmanas att hålla fingrar och fötter inne i båten – det finns krokodiler i vattnet!
Men vi kommer helskinnade fram till kanel-ön. Här odlas kanel och här ska vi få lära oss hur man skördar och tar tillvara denna fantastiska krydda som är så rikligt förekommande i maten på Sri Lanka. Ja, en krydda som vi borde äta varje dag när vi känner oss stressade om vi får tro ayurvedans förespråkare.
Så här hanteras en gren från kanelträdet.
Kanelträdet är verkligen oansenligt. Det ser nästan lite dött ut. Men vi får en spännande lektion i hur man skalar en gren med kniv – detta första lager blir kompost – för att komma åt det undre lagret som flås av i långa skivor. Skivorna torkar sedan i åtta dagar på linor under ett stråtak flätat av kokosnötsblad. Kanelskivorna bearbetas till pulver, används som kanelstång eller pressas till kanelolja som finns i singalesernas hemma-apotek. Lär vara bra mot värk.
Sten med magisk egenskap
Båtresan tillbaka bjuder på en härlig överraskning. Plötsligt befinner vi oss på ett miniatyr-spa, mitt ute i träsket. Vi går på vingliga bryggor uppbyggda på oljefat. Bryggorna bildar kvadrater och vi uppmanas att sätta oss ner och ta av skor och strumpor för i vattnet väntar fiskarna på dagens lunch – nämligen att få nafsa på våra fötter.
Det blir mycket fnitter och fotograferande när vi, med viss tvekan, stoppar i fötterna. Det tar bara en sekund innan fiskarna är där och det kittlar otroligt när de börjar äta på oss. Men när vi väl vant oss är det ingen som vill gå därifrån. Så mjuka fötter har ingen av oss haft sedan vi var barn!
Det kittlar! Men oj vilka mjuka fötter man får.
Lunchen är uppdukad på stranden när vi kommer tillbaka. Vi njuter av både varmrätt och efterrätt under palmerna, innan vi fortsätter norrut längs kusten och stannar till på ett sköldpaddscenter som är namngett efter upphovsmannen och sponsorn, svenske Victor Hasselblad. Inte utan att vi känner oss lite stolta!
Här tar man tillvara äggen från havssköldpaddor för att förhindra att äggen plockas av tjuvjägare som vill sälja dem till restauranger. En hona ger sig iväg efter att hon lagt ägg och finns alltså inte kvar och skyddar sin avkomma. Men personal från centrat plockar upp äggen och lägger dem på en sandbädd på centrats ”BB”, med tydliga skyltar som förmedlar hur gamla äggen är.
Så här ser ett "sköldpadds-BB" ut på Sri Lanka.
I bassängerna finns nykläckta ungar som är en, två och tre dagar gamla. De får sedan hjälp ut till vattnet och på så sätt har de tjugo gånger större chans att överleva!
På centrat tar man även hand om havssköldpaddor som skadats av fiskenät och båtar, djur som inte skulle klara sig annars. Här finns sköldpaddor som fötts med handikapp och även en albino. Att vara avvikande minskar chansen till överlevnad ute i naturen, men här får de en chans till ett långt liv och mänsklig kärlek.
Två dagar gamla! Söta ungar på Victor Hasselblads sköldpaddscenter.
Det är med värme i våra hjärtan som vi siktar in oss på rundresans sista stopp – en skön andlig avrundning. Vi hälsar på i en månstensgruva. Månsten är en av de ädelstenar man livnär sig på här i landet, en uppskattad exportvara som efter tungt arbete långt under jord, putsas och slipas för att kunna pryda armband, halsband, ringar och örhängen.
Månstenen sägs ge sköna drömmar och en god sömn om du lägger den under huvudkudden. Den lär ge god energi till den som har svårt att bli gravid.
Och när det är fullmåne ska du lägga din månsten under tungan – då kan du spå in i framtiden!
Det här är Sri Lanka:
● Östat i sydöstasien bestående av 114 öar.
● Colombo, med 1,2 miljoner invånare, är landets största stad och den kommersiella huvudstaden. Sri Jayawardenapura är landets juridiska huvudstad.
● Sri Lanka har drygt 20 miljoner invånare, de kallas singaleser.
● Valutan är lankesisk rupie, LKR.
● De tre officiella språken är engelska, tamil och singalesiska. Samtliga vägskyltar är skrivna på alla tre språken.
● Största religion är buddhism, cirka 70 procent. 15 procent av befolkningen är hinduer, 7 procent kristna och cirka 1 procent är muslimer.
● Landets största intäkter kommer via te, textil, turismnäring och ädelstenar. USA är Sri Lankas största exportmarknad.
● Landet har varit koloni till Portugal, Nederländerna och Storbritannien men blev självständigt 1948.
● Under många år rasade ett inbördeskrig mellan regeringen och olika tamilska gerillagrupper, främst de tamilska tigrarna. Den 18:e maj år 2009 meddelande Sri Lankas armé att inbördeskriget äntligen tagit slut.
Benny hälsar på havssköldpaddan Monica.
Vill du åka till Sri Lanka?
Vi på Nära har planer på att åka till Sri Lanka och checka in på ayurvedakliniken Heritance Ayurveda Maha Gedara i november 2017. Gör gärna en intresseanmälan redan nu till Monica Åberg på Monica Travel 040-672 69 60 eller monica@monicatravel.se