Det är lätt att säga med intellektet att ”det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det”. Men när vi väl är i gungning då är det lätt att bli både ledsen, frustrerad och förvirrad. Trots detta är påståendet helt sant. När vi får känslosvall och mår psykiskt dåligt, så finns det något inom oss som inte är helt fungerande.
För mig innebar våren många tankar och känslor kring händelser i mitt liv som jag tryckt undan. Ofta har det handlat om övergrepp på olika sätt. Men det har också handlat om egna beteenden och ageranden som inte fungerat. Jag har grävt i mig själv, rannsakat mig själv och sett på mina skuggor. Skuggor som jag försökt gömma, så att varken jag eller andra skulle se dem. Men det går inte att gömma skuggorna, det är som att försöka hålla fyra-fem badbollar under vattenytan – förr eller senare poppar de upp till ytan.
Det kan vara skrämmande att se på sig själv. Men jag har bett om hjälp både från familj, vänner och professionella för att göra rent hus och för att kunna förhålla mig till det som dyker upp. Det finns en fråga som dykt upp i det här arbetet med mig själv och som etsat sig fast i mig: "Vem vill jag vara?"
Den frågan ger mig en chans att varje morgon ge mig rätt förutsättningar. För mig är svaret att låta min Högre Kraft vara med mig i allt jag är, säger och gör. På så sätt kan jag släppa taget och inte leka Gud själv där mitt ego gör sig för stort. Det ger mig möjlighet att skapa tillit till min Högre Kraft och därmed släppa taget.
Jag kan vara mer intresserad av andra än mig själv. Det ger mig större möjlighet till sinnesro och frid. Det ger mig en möjlighet att vara närmre kärleken både till mig själv och andra. Så när jag ställer frågan ”Vem vill jag vara?" ger det mig en möjlighet att leva ett liv med mer gudomlighet, kärlek, sanning, empati och omsorgsfullhet.
Och för denna möjlighet är jag oändligt tacksam.