För en kort tid sedan började jag läsa en bok av Marianne Williamsson som heter ”Åter till kärleken” där hon refererar till boken ”A Course in Miracles” – ”En kurs i mirakler”, som kom för några år sedan.
Mitt i boken träffade jag plötsligt på ett antal meningar som jag kände igen från Osho och uppenbarligen behövde jag läsa dessa rader igen. De är så vackra så jag väljer att dela med mig av dem i den här krönikan.
”Det finns inget mörker. Du kan inte ta mörkret och lägga det i en byrålåda. Men du kan tända ett ljus och då försvinner mörkret. Du gör alltså inget med mörkret utan med ljuset. Likadant är det med rädsla. Rädsla finns inte. Du kan inte ta rädslan och lägga den i en byrålåda för att bli av med den. Men du kan älska. För när du älskar så försvinner rädslan. Du gör alltså inget med rädslan utan med kärleken. Försök att älska och vara kärleksfull samtidigt som du är rädd – det går inte!”
Illusionen av rädsla bygger på att vi ska dö eller känna smärta. Rädslan för att förlora pengar, hus, hem, jobb eller relationer bygger sannolikt på rädslan att bli utan det och därmed att riskera att dö.
Men om vi synar denna rädsla hela vägen och frågar oss – kan vi dö? Svaret är ju - nej, vi är eviga! Vår fysiska kropp behöver mat och skydd men dö, nej det kan vi inte! Så om det som vi behöver som fysiska, mänskliga varelser tas ifrån oss så finns det fortfarande en sak som vi aldrig kan förlora – nämligen oss själva.
Rädslan och därmed mörkret är alltså sprungen ur det fysiska, intimt förknippat med vårt ego. Själen, som jag ser som sprungen av Gud, är källan till alltings ursprung och varande. Den bär kärlekens ljus.
När vi släpper fram kärleken i oss så lyser vi och då ser vi storheten både i oss själva och varandra.
Per Ola Thornell