"Mia kan inte leva ett normalt liv", är en välkänd kommentar jag hört från många olika håll. Men vad är egentligen ett normalt liv? Är inte ett normalt liv väldigt varierande för oss alla? Är inte varje liv unikt?
Vi alla har olika uppgifter att utföra för oss själva och för andra, människor som djur. För mig är mitt liv som ett musikstycke som jag själv komponerat och som sedan Universum redigerar. Universum tittar på mina olika stycken och en del korrigeras, men som en bra redaktör, väldigt lite skrivs om och min röst är fortfarande min.
Under dagen skriver jag själv olika musikstycken beroende på dagens schema. När jag arbetar i shelters behöver jag en stark och lite aggressiv musik för att ge mig kraft och ”speed”. Jag känner hur Beethovens femma vibrerar inom mig. När jag leker med mina barn är det som Vivaldis De fyra årstiderna pulserar lätt och glatt inom mig.
Universum har så mycket musik och det delas ut till oss i olika stycken beroende på olika perioder och växande. Vi är skapade i musik, ett flöde av lätthet som i Delfinernas sång.
Under min tid som djurkommunikatör mötte jag många hästar som klagade på den dånande musiken från radion. Stallflickorna spelade hela dagen och ibland under perioder lät de radion stå på, de ville inte hästarna skulle känna sig ensamma. Många hästar var stressade då deras ”meditation” stördes.
Men, jag träffade också hästar som älskade musik och då blev dessutom deras hästägare mera avslappnade när de red i takt med vibrationerna. Jag hade en tysk häst som älskade sina marscher med de andra slottshästarna. Hästens ägare var stolt och det förmedlade han till sin häst, som i sin tur blev stolt.
Energierna från musiken som spelades på vårt hospice för hundar var glada. Våra volontärer blev glada och dansade omkring med städmoppen. Olivia, min dotter, älskade att ha disco med ”gamlingarna” som levde upp till rytmerna med glada skratt.
Det var precis så som mormor blev när en yngre drog upp henne till dans och virvlade runt med henne, rodnande såg vi då hur ung hennes själ blev. Precis som vår Stella, en svängom med Olivia till musik från Universum gjorde Stellas själ till en yngre varelse. En normal bild i ett normalt liv i samklang med Universums musikal, för oss alla, människor som djur. That’s Amore!
Mia Mattsson-Mercer