Uthuggen i det rosafärgade berget. Så storslagen att det nästan inte gick att ta in. Tårarna rann nerför mina kinder och trots hettan rös jag över hela kroppen. Det var magiskt, overkligt. Ja, nästan större än livet självt. Jag förstår nu att det jag kände då var förundran.

En liknande känsla kom över mig när jag stod framför Taj Mahal i Agra i Indien. Vackert som på alla bilder jag sett. Men när jag med stor respekt och hänförelse närmade mig byggnaden, växte upplevelsen. Och inne i det mäktiga gravmonumentet som Shah Jahan lät bygga i mitten på 1600-talet då hans hustru dog i barnsäng, tog stunden nästan andan ur mig. Jag fylldes av – förundran.

Denna känsla har även fyllt mig många gånger när jag tittat på mitt barn. Den allra största kärleken. Den som är så stark att den nästan inte ryms i kroppen. Förundran fyllde mig också när jag mötte min själsfrände. Plötsligt fanns han där, den man som visade sig vara det perfekta komplementet till mig själv. Tänk att vi hittade varandra! Vi två, som blev en enhet.

Nu när jag fått den stora gåvan att bli mormor, är ögonblicken av förundran många. Jag kan stå hur länge som helst och titta på det lilla barnet. Ett mirakel. Jag förundras över att allt är på plats – öron, fingrar och små, små tår. Och så upptäcker jag att hon har sin tumme instoppad mellan pekfinger och långfinger. Exakt så gjorde min dotter när hon var bebis. Och jag själv! Jag fylls av förundran inför livets storhet.

Så läser jag i boken ”Hälsorevolutionen”, skriven av vetenskapsjournalisten Maria Borelius, att just förundran är en av våra viktigaste känslor. Maria skriver om hur hon åkt till Toronto för att möta dr Jennifer Stellar, en kvinna som gjort forskning kring positiva känslor och just förundran – det magiska och riktigt stora i livet. Dr Stellar och hennes forskarteam har mätt hur mänskliga känslor påverkar graden av inflammation i kroppen. Av de känslor som sänker inflammationer på ett statistiskt säkerställt sätt, och är extremt bra för vårt välmående, ligger förundran i topp!

Dr Stellar förklarar i boken att studier visar att vi känner förundran i snitt två gånger per vecka. Och det krävs inte världens sju underverk. Det fungerar utmärkt med en promenad i vacker natur, koltrastens sång eller att lyssna på musik man älskar. Det handlar om att känna magin.
Boken ”Hälsorevolutionen” i sig, väcker förundran hos mig många gånger under läsningens gång. Kanske är det den viktigaste bok jag läst. Jag lär mig allt om en antiinflammatorisk livsstil som kan göra mig friskare, piggare och få mig att åldras på bästa sätt. Den kan ge mig – oss alla – ett ljusare liv.


Magin och tacksamheten. Glöm inte att förundras!

Varm kram Madeleine