Tittar du i min källare håller du kanske inte med – där finns det grejer! Men då handlar det om nostalgi, gamla skolböcker – mina och dotterns – fotoalbum, barnböcker, vuxenböcker … Inget av värde för någon annan än en känslosam 60-åring. Och säckvis med gamla gosedjur. ”Ni får bara slänga dem som inte har namn.” Alla har namn!

 Så jag behöver inte fler ting. Men jag kom på att jag kan samla på något som inte tar plats och som får mig att må väldigt, väldigt bra. Vänliga kommentarer! De är välkomna att ta plats på minnets hårddisk, för där ryms hur många som helst!

Idén föddes en januaridag när jag och maken gått en promenad med barnbarnet, som sov i sin vagn. Vi behövde ett par småsaker, så medan jag smet in i mataffären väntade de utanför. När jag kom ut stod min man leende böjd över vagnen och jag förstod att den lilla vaknat. Jag tog snabbt fram min mjukaste röst för att gulla med henne, jag med. Då hör jag en kvinnoröst intill mig: ”Så underbart, det fullkomligt strålar om er när ni ser på barnet. Jag önskar att alla barn fick ha det så!” Jag log och sa tack, kvinnan nickade och sa att hon hade barnbarn i samma ålder. Sedan gick hon vidare. Vi tittade på varandra, min man och jag, han sa: ”Så modigt av henne.” För det är inte självklart att tilltala vilt främmande människor. Men om man har något vänligt att säga, kan det väl aldrig bli fel? Vem blir upprörd av beröm? Ingen, hoppas jag. Vi var lyckliga över kvinnans ord och berättade för många hur bra de fått oss att må.

 Det var då jag bestämde mig för att skriva ner sådant som vänliga människor säger. Fina ord att samla på. Jag behövde inte vänta länge, för nästa gång vi passade lillstumpan gick vi på kafé. Jag stod plötsligt i vägen för en kvinna som balanserade både kaffekopp och tårtbit, då jag försökte få av en krånglande overall. När jag bad om ursäkt log kvinnan och sa: ”Barnbarn går alltid först.” Den åkte direkt in i samlingen!

Några dagar senare kom ”diamanten” när min granne efter att jag hjälpt henne med något litet, leende sa: ”Du har världens största hjärta.” Det gjorde mig alldeles varm inombords. Tänk att få höra så fina ord! Nu väntar jag bara på att den lilla ska börja prata mer – det kan säkert bli en och annan rikedom från hennes söta mun. Nu skiner hon upp som en sol när hon ser mig och säger ”mamma”. Det tolkar jag som att jag är någon hon tycker om.

Varm kram

Madeleine