Jag kör den lilla slingriga vägen ut ur byn, förbi åkrar, sparrisfält och vitkalkade stenhus. Tänker att snart, snart är värmen och ljuset tillbaka. Då kan jag cykla och känna morgonluften mot mina kinder.

 På den stora gården dit jag är på väg, lyser det inbjudande i flera fönster. Islandshästarna Hvera och Hulda tittar nyfiket på mig när jag tassar över grusgången till lokalen där en timmes skön qigong väntar. Stilla, meditativ musik hörs i högtalarna och kära vänner som jag lärt känna här, välkomnar med en morgonkram.

 Vi ställer oss på mattorna som värmer under fotsulorna och startar våra övningar i ett lugnt tempo. Mycket lugnt. Stilla armrörelser, avslappnade kroppar, sänkta axlar. Och en silvertråd från himlen som får oss att sträcka lite på ryggen.

 Jag andas ut med långa andetag och ser en hare skutta förbi utanför fönstret som vetter ut mot havet. Det är skönt att tänka att om några månader så är de åkrar som nu gapar svarta, fyllda av liv igen.

 En timme går fort, vi tackar och visar med handrörelser vi lärt oss att vi är fredliga varelser utan vapen. Inte ens inre sådana. Vi bär på leenden, och stillheten bor i våra kroppar.

Nu väntar nästa njutning. Bara några hundra meter bort har det lilla kaféet just börjat servera brunch. Där möts hela gänget av levande ljus och en sprakande eld i kaminen. Vi skyndar in från regnet, för här inne väntar solsken. Det bästa livet.

 De nybakta croissanterna som grillats med ost och tomat smakar ljuvligt. Vi njuter av morotsjuice spetsad med ingefära och äpple och konstaterar att livet är rikt. En kopp kaffe och en hembakad kardemummabulle avrundar morgonens lyxiga start och jag tänker stilla – så stort livet är. Här. Mitt i det lilla.

Jag lämnade storstaden där jag vuxit upp, för att bo i en by med 900 invånare. Inte trodde jag då att jag skulle finna detta utbud runt knuten. Att jag skulle möta så många entusiaster, entreprenörer och hjärtegoda livsnjutare, beredda att dela sin skatt med oss andra. Ge oss det bästa tänkbara livet.

 Jag vet att så här ser det ut på många platser i vårt land. Jag hör det från vänner som bor på andra guldkantade små orter. Hur de finner sina paradis, skapade av lokala änglar. Platser fyllda av värme och kärlek och ett fantastiskt utbud. I det lilla.

 Måtte vi alla vara duktiga på att leta oss dit. Till dessa pärlor som finns just för oss. Vi behöver njuta av en stilla stund. Serverad med omtanke.

Varm kram

Madeleine