Vi flyttade från ett ställe där ingen lag existerar till ett land med strikt lag. Vi behövde köpa ett hus, men ingen ville hyra ut till en familj med 18 hundar. Hundarna fick bo på hundpenisonat under tiden vi bodde på ett hotell. Det var en ledsam känsla att behöva vara ifrån "kidsen". Varje morgon sände jag värme och behaglighet till dem och jag visualiserade hur jag kramade om dem.
En vacker lördag körde vi ut för att träffa mäklaren och ägaren till ett underbart hus. När jag gick in i huset välkomnades jag av härliga soliga energier. Jag dansade in, hela mitt inre ropade: "Hurra vilket drömställe!".
Huset hade tre våningar och vi gick runt i alla rummen. Mina barn lekte runt, också de smittade med den goda energin. Jag öppnade ett av sovrummen och stelnade till. Obehagliga energier cirklade som tromber inne i rummet.
Det kändes som om jag tappade fotfästet, mitt hår blåste runt ansiktet. Mäklaren tittade undrandes och frågade om jag var okej. Sovrummet var stort och luftigt med ett vackert badrum intill, men där fanns samma otrevliga energier som i sovrummet.
Jag backade ut och stängde dörren efter mig. Lite senare gick jag tillbaka, det kändes som om jag drogs till rummet likt en magnet. Jag öppnade dörren, men nu bättre förberedd. Fortfarande virvlade grå, arga moln omkring med förvirrade tankar, en stor förtvivlan. Senare berättade jag för min man vad jag upplevt, att någon i huset hade någon slags depression och använder starka mediciner.
Ägaren var trevlig och körde oss runt i byn och visade oss omgivningarna. Han log och skrattade ofta. Jag var exalterad, detta var huset jag ville ha även om ett av rummen var fyllt av tristess.
Mäklaren blev glad när vi ringde och talade om att vi ville ha huset, hon hade sett min passion. Vi träffade ägaren flera gånger. Jag fick berättat för mig att mannen i huset led av svåra humorsvängningar och åt antidepressiva mediciner. Hans fru hade legat svårt sjuk under en längre tid innan hon avled i huset.
Det var deras före detta sovrum jag hade klivit in i, ett desperat kaos som sovrummet förmedlade. En förtvivlad kamp till att stanna kvar hos sin kärlek i det hus hon älskade. Mannen kunde inte heller släppa taget, två själars desperata saknad, på vardera sida av livets spegel.
Mia Mattsson-Mercer