Mitt första möte med gatuhundar inträffade för många år sedan i Sofia, Bulgarien. Två mörkbruna ögon skulle ändra hela mitt liv och likaså många andras liv. Jag arbetade heltid som djurkommunikatör och flög ofta omkring i Europa till olika klienter. Eget kontor på Gärdet i Stockholm, och väntelistan var lång. Men något i mitt hjärta kändes inte helt rätt och hur jag än försökte förklara känslan för vänner förstod ingen vad jag menade. “DU har ju allt! Du förändrar många liv!”, sade de.
Av en “händelse” flög jag över en helg till en världskonferens nere i Sofia, Bulgarien. Ämnet var sterilisation och kastrering av gatuhundar. Jag hade inga förväntningar eller förhoppningar, det var ett ämne jag inte hade någon kunskap i. Inspirerad av föreläsarna och deras kunskap som delades med till alla började plötsligen något bubbla inom mig.
Senare på kvällen var vi några som skulle gå ut och äta. Jag gick i förväg ut på gatan, plötsligen var det som någon tog kontakt med mig. Mina ögon drogs in i en mörk portuppgång där två mörkbruna ögon sökte mina. En gatuhund sökte min blick, han förmedlade att han behövde hjälp. Han kunde inte gå, men det fanns inget självömkande från hans sida utan mer ett slags väntande. Ingen hopplöshet utan mer tålmodighet inom honom.
Det fanns något stort bakom dessa kastanjefärgade ögon, en vishet jag aldrig förut beskådat trots att jag hade mött hundratals hundar tidigare. Det kändes som om jag stått där i flera minuter, men det handlade endast om sekunder.
Plötsligen brast något inom mig, jag började storgråta över min förtvivlan att jag inte kunde ta honom med mig. Jag kunde inte ta honom till en veterinär, inte ens finna ett hem åt honom. Det enda jag kunde göra var att lyssna till hans berättelse, för att sedan vända honom ryggen.
Mitt hjärta brast, hopplösheten över att överge någon som behövde mig. Jag hade endast upplevt trygghet hemma i Sverige, aldrig förr hade jag sett denna sida av livet.
Jag sprang till hotellet, upp till mitt rum och grät i flera timmar. Jag ville inte gå ut. Jag tog fram papper och penna och började anteckna. Den 23 oktober 1999, på min födelsedag, föddes Animals Without Limits där på hotellgolvet. Tack vare att en främlings själ hade kommunicerat med min själ. Mitt frö inom mig började gro och sedan den dagen har vi kunnat hjälpa flera tusentals skadade gatuhundar.
Änglar arbetar i olika skepnader till olika själar. När vi öppnar upp vårt undermedvetna möter vi våra lärare. That’s Amore!
Mia Mattsson-Mercer