Förväntningar är något som man bär med sig här i livet. Vi kan ha förväntningar på människor, arbeten, hobbys, djur, böcker, på nästan allting. Förväntningarna kan också bli högre på en offentlig person. Jag minns när jag började arbeta som djurkommunikation att förväntningarna på mig växte sig större, det var något man inte kunde “bevisa” som fungerande.
Efter en konsultation med en häst utbrast ägaren när jag var klar: “Gud, inte trodde jag du kunde kommunicera med djur med de där naglarna!” Jag tittade på mina långa välmanikyrerade naglar och undrade för mig själv vad naglarna hade med mitt arbete att göra?
Ett par månader senare var jag hos en familj i Småland som hade fyra hästar. Jag satt i stallet med dörren öppen och anteckningsblocket i mitt knä, hästen stod i boxen och mumsade snällt på sitt hö. Hästen förmedlade att han var överlycklig över sin äldre husse som hade “räddat” honom. Plötsligen märker jag en skugga av en person som passerar i dörröppningen, personen stannar upp och backar tillbaka för att sedan utbrista: “Va, men du är ju ung!”
Dagligen fick jag höra olika kommentarer. Efter en konsultation blev jag inbjuden till familjen på kaffe, den äldre mannen satt med vid bordet. Det var farfar, mannen som ägde hästen i stallet. Han tittade på mig lite generat och sa: ”Jag trodde du skulle vara gammal och ful.” Jag satte kaffet i halsen! “Ja, en sådan där häxa som kan kommunicera med djuren”, fortsatte han.
Mannens ögon tårades när han fick höra vad hans häst sagt. Han torkade sina tårar och berättade att det varit en kvinna där som inte kunde rida, och som skyllde alla felen på hästen. Han hade hört en dag hur hästen gnäggade ett hjärtskärande skrik. Han sprang dit och såg hur kvinnan piskade hästen så svårt att man senare inte kunde komma in i stallet med något i handen utan att hästen stegrade sig av rädsla. Mannen köpte loss hästen. Men inte hade han kunnat förstå att hästen visste det, och var tacksam.
Djur förstår olika känslostämningar, de kan känna smärta, rädsla och har ett starkt känslominne. Deras förväntningar är inte höga på oss och det visar att de är väldigt stora varelser. Likaså med barnen, vi har väldigt stora förväntningar på dem då samhället också har det. Men barn och djur förväntar sig inte mycket av oss vuxna, endast trygghet och kärlek. That’s Amore!
Mia Mattsson-Mercer