”Det var mig en lat flock hundar du har!” utropade min granne.
Ju mer jag arbetar och lever tillsammans med mina hundar, desto mer inser jag hur mycket de alla lär mig. Budskapen är alltid raka och ärliga från min stora flock på femton hundar. Likaså är min granne rak och ärlig, om än inte alltid helt korrekt.
Gruppen av hundar som lever tillsammans med mig och min familj oroar sig inte över morgondagen, utan de lever i nuet. De oroar sig inte över om de ska få mat idag eller inte, för alla har en stark tro på mig och att jag fixar det. Jag är deras ledare!
Om ingen mat serveras kommer de att ha tillit till mig att mat kommer att infinna sig. Antingen väntar de tålmodigt och ser vad som händer, eller så ordnar de mat själva.
De söker tills dess att de finner och soptunnan skulle vara det första målet. Likaså gör gatuhundarna ute på gatan. De letar i sopbergen som för dem är ett smörgåsbord. Även den magraste hunden söker efter näring ute i friheten.
Många bekanta till mig blev oroliga nu under min sjukdomstid. Hur skulle en stor flock hundar klara sig utan motion eller stimulans? undrade de. Och det är riktigt att jag inte klarar att promenera lika mycket med alla som förut.
Men min flock fascinerar mig. Gruppen ligger och sover lugnt på sina platser mest hela dagarna. De går bara ut i trädgården för att uträtta sina behov. Otroligt nog vill de sedan snabbt in igen.
Några av dem följer efter mig om jag byter rum. Från kontoret till köket, då har jag Sammy vid min sida. Från köket till andra våningen har jag Jazz med mig.
Jag är lugn, healar mig själv, mediterar och gör enkel yoga. Min flock studerar mig! De har tillit till mig för att jag har tillit till mig själv.
Tillit, en stark tro att jag klarar av detta. Likaså till mina barn. De är inte oroliga. Tillbaka ger de alla mig så mycket healing och trygghet och inte för en sekund är de stimmiga eller rastlösa. De litar på sin ledare.
Hundarna tycker att jag är bra att ha kvar som ledare då jag fortfarande kommer med matskålarna till dem. Men de väntar tålmodigt på att deras ledare skall bli frisk och ingen klagar. Tålamod, tillit och tro.
Drömmar är att skapa en passion. Känn hur det känns när du föreslår olika aktiviteter för dig själv. Hur känns det då du leker med tanken att du provar på fäktning, ridning, segling eller går en drömtydningskurs? Först då känner man om det är något som man gillar eller inte. På fredag ska jag gå en kurs och lära mig lite om indiansk visdom genom Sweet medicine.
För cirka 20 år sedan gick jag en hästmassagekurs. Jag minns inte idag varför jag anmälde mig till att börja massera hästar, då jag var rädd för hästar. När jag hittade en muskelknuta blev hästen mycket irriterad på mig, vilket jag förstår. Hästarnas stora tänder skrämde mig.
Men jag tyckte ändå att det var underbart att komma ut bland djur och natur. Jag gjorde klart för Universum att jag ville göra något nytt och tillsammans med djur.
Med tillit flöt jag med på kursen utan att fundera på om det var rätt eller fel för mig. Jag blev aldrig hästmassör! Jag blev djurkommunikatör och skrev tre böcker. För tjugo år sedan hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig detta fantastiska äventyr.
Nu är jag i samma situation. Min själ längtar efter ett nytt äventyr och jag är redo att tala om för Universum att jag är redo för nya upplevelser.
That’s Amore!