Jag och min man satt vid frukostbordet och samtalade om olika händelser i våra liv samt vad som händer i världen. Vi funderade precis som så många andra gör: Vad kommer att ske? Vart är vi på väg? Vad kan vi göra för oss själva och andra i vår omgivning för att må så bra som möjligt? Vi har alla ett eget ansvar för detta.

Mitt liv har inte förändrats så drastiskt som för många andra under pandemin, förutom att en del föreläsningar, storseanser, kurser med mera blivit inställda. Det är tråkigt, men så är det. Jag känner enormt mycket för de som är ensamma och alla sjuka människor. Jag har ju en familj, men många har inte någon och det gör ont inom mig. Jag kan fortsätta att träna, skriva, ha sittningar, måla tavlor och annat som händer i mina företag. Plus att vara med mina djur som ger så mycket kärlek. Det enda problematiska är att hitta nya vägar ekonomiskt, men det kan vara utvecklande också. Jag är lycklig, för jag har ett fint liv för övrigt samt att jag får jobba mycket med det jag älskar.

Jag tror att det är enormt viktigt att ta den här pandemin på allvar med allt vad det innebär, men det är lika viktigt att var och en försöker hitta en annan vardag som kan ge inspiration. Det krävs lite nytt mod och engagemang för att tänka om, men det hjälper inte att tycka synd om sig själv och bli ett offer. Det bara stjälper oss i livet. Jag tror att vi kan hitta en annan sorts medkänsla och kärlek till varandra idag än vad vi kanske gjort tidigare. Vi har fått tid att reflektera, känna in och kanske ”bara vara”. Vad är viktigt för dig och för andra? 

När människor är friska önskar de sig tusen saker, när man är sjuk önskar man bara en – att bli frisk. Har vi inte hälsan så fungerar inte mycket i livet, tyvärr. 

Vad ger vi oss själva för förutsättningar för att göra livet så bra som möjligt? Vi kan lägga enorm energi på det som egentligen inte är så viktig och bra för oss. Sedan beklaga oss ännu mer, det är så synd.

Jag tror att vi behöver bli påminda om livets möjligheter och att skapa dessa själva, inte sitta och vänta på att allt sker automatiskt. Vi kan fortfarande uppleva natur. Vi kan studera, läsa, vara kreativa, möta människor ute om vi håller avstånd. Vi kan också be för en bättre värld och framför allt ge oss själva kärlek och glädje. Vi lever nu och vi har varandra, trots avstånd. Vi kommer att klara det!

Jag vill ge dig en energikram med mycket kärlek!