Jag vaknade tidigt denna morgon, låg och tittade ut genom fönstret fast att det fortfarande var lite mörkt. Gick upp och hämtade mitt ljuvliga kaffe, tog fram min tacksamhetsbok där jag skriver tre till fem saker som jag är tacksam för varje dag. Idag var jag extra tacksam för livet och att få vara frisk, mina tavlor som sprider glädje i mångas hem, att jag kan träna, uppleva min fina familj och samhörigheten med mina djur.

Denna morgon kändes det lite annorlunda, jag kunde inte förstå varför men något var annorlunda. Jag har fått till mig sådant tidigare utan att veta varför, så denna känsla var inte någon ny upplevelse.

Avskedsbrevet berörde mig djupt

Efter en stund tog jag upp min mobil och bläddrade igenom lite på Facebook. Där läste jag då ett avskedsbrev skrivet av Björn Natthiko Lindeblad, och det berörde mig djupt. Han hade gått över på andra sidan, tiden stannade upp en liten stund. Mina tankar om denna stora, andliga man strömmade genom mig. Jag tänkte på de anhöriga och alla människor som han berört och berör.

Björn var en av mina stora förebilder - ”Närmare Jesus kan man nog inte vara i sitt sätt att agera och vara” kände jag spontant. Jag tror att det kan finnas en sanning i det…

Björn Natthiko Lindeblad hade ett hjärta av guld

Denna stora, andliga man med ”ett hjärta av guld”, för det hade han enligt mig. Björns attityd som alltid var så bra och godhjärtad, hans ödmjukhet och självdistans var beundransvärd. Denna själ stod för kärlek och andlighet. Även livsglädje och acceptans. Allt det där som vi söker i livet hade Björn. Det känns också konstigt att skriva om honom i dåtid.

Jag hade förmånen att träffa Björn och få prata med honom, han behövde knappt säga något för hela hans uttryck sa så mycket. Nu pratade vi såklart en del, men hans närvaro var stor fast att han var liten i sin storlek. Han lyste på ett sätt som jag aldrig har upplevt någon annan göra. Jag kände det.

Han kommer alltid vara levande för oss

Jag tror att han kommer ha en ”högre” uppgift på andra sidan och fortsätta att hjälpa till på ett stort och genuint sätt. Björn själv skulle nog inte känna så, det föll sig så naturligt för honom med allt som han har gått igenom och kunde förvalta på ett kärleksfullt sätt. Detta är enbart mina spekulationer, och som Björn sa med glimten i ögat, ”Jag kan ha fel!”.

Jag vill hylla denna själ för allt som han gett och kommer att ge. Jag tror också att han alltid kommer att vara aktuell och levande för många människor här på jorden. Stort tack Björn för allt som du förmedlat! Du är ren kärlek.

Varma kramar från mig,