När vi nämner fåglar som kråkor så är möter vi verkligen blandande känslor och åsikter. Jag måste vara ärlig nu, för bland de personer som jag pratar med och känner, tycker nog mer än hälften att kråkor är jobbiga, envisa och för massa oväsen. Men jag älskar kråkan! Denna fågel är både smart, kreativ, familjär och rolig.
Jag har en kråkfamilj nära mig, den får alltid mat av mig här utanför min altan. Det började med för några veckor sedan när jag satt och jobbade på altanen, då kom en kråka några meter ifrån mig och kraxade högt och tydligt. Det var så högt att jag reagerade starkt och tittade på den. Den stod länge och tittade på mig och jag förstod att den ville mig något.
Eftersom jag bland annat jobbar som djurkommunikatör, började jag känna in kråkan och förmedla till den. Man behöver ju inte vara djurkommunikatör för att förstå att kråkan ville ha mat, men jag kände att jag ville lära känna denna fågel lite mer, den förmedlade att den verkligen ville ha min hjälp.
Jag gick och hämtade foder och kommunicerade att jag vill vara kråkans vän. Jag fick till mig att det var en mamma och att hennes ena barn behövde ha hjälp med mat. Jag la maten i min hand och förmedlade ”varsågod”. Jag hade mobilen i andra handen och kunde ta ett kort på den, bilden som ni ser här i krönikan.
Det tog cirka tio minuter, sedan gick hon fram till mig och tog maten ur min hand. Då kom det tre fåglar till. Den ena skrek verkligen högt och hade näbben öppen hela tiden, den var lite magrare än de andra. Det var den fågeln som kråkmamman förmedlade till mig, behövde lite extra mat. De andra kom närmare men höll sig på avstånd. Honan flög till den skrikande ungen och gav den maten från min hand. Detta var så fint, jag blev lite tårögd faktiskt.
Ja, det är mysigt, men nu har jag en kråkfamilj som kraxar varje gång de ser mig ute på altanen. Den ena kråkan går in i stallet helt orädd, hi hi.
Ungarna växer och har inga problem att flyga. Det enda problemet är att mina hundar, framför allt Laban, älskar att jaga allt som rör sig. Livet leker för en valp!
Vilken inspiration djuren ger mig och kråkor är verkligen roliga att se på. Ta dig en stund och observera deras samarbetsförmåga och lekfullhet. Naturen är spännande och alltid levande.
Varm kram från mig!
Anna