”Jul, jul, strålande jul”. Jag älskar denna tid då allt lyser och är så vackert! Tomtar är jul för mig och många frågar om jag tror på tomten. Jag tror definitivt på tomtar och troll. I mitt stall, på gården där jag bodde förut, fanns det vättar. Jag såg dem flera gånger.

Jag tror jag har berättat detta förut vid jultid, men vill nämna det igen. När jag var cirka tio år var jag och min syster Viktoria ofta i skogen. Det fanns ett motionsspår precis där vi bodde, vi var ofta där och lekte året om. En gång ”drogs” jag till en skogsstig som gick in till vänster från spåret. När jag hade gått en liten bit stannande jag upp och fick syn på ett litet lysande stenhus vid mosskanten, det låg väldigt skyddat.

Huset var så litet, inte mer än 20 - 30 cm högt, där såg jag små mössor som rörde sig och hörde ”småprat”. Det såg ut som vättar eller tomtar. Jag vet att jag gnuggade mig i ögonen flera gånger, men det var lika tydligt. Varje gång jag tittade fanns de där.

Jag vet också att de såg mig och de var inte rädda. Jag tyckte att var konstigt, men ändå var det naturligt för mig. Jag gick tillbaka hemåt men kunde inte berätta för någon vad jag upplevt och sett. Trots att det varit så tydligt för mig.

Eftersom djur och natur ligger mig varmt om hjärtat och jag alltid kommit överens med vilda djur sedan jag var barn, tror jag att tomtarna och vättarna har ett samband med detta. Jag bar på huggormar, igelkottar, möss och ropade på ekorrar i skogen när jag var liten. Och de kom. För mig var det inget konstigt. Jag pratade inte om det heller, men mina föräldrar fick hem en del djur som inte alltid var så välkomna, ha ha.

Här följer lite info om jultomtens historia, varsågod:

Jultomtens tydligaste ursprung är Sankt Nikolaus – en givmild biskop som levde i Turkiet på 300-talet. Enligt legenden räddade han tre fattiga flickor från prostitution genom att kasta pengar till dem via skorstenen. Pengarna landade i en av flickornas strumpor som hängde och torkade efter tvätten, något som har utvecklats till traditionen av att lägga presenter i julstrumpan.

Jultomten som vi känner honom idag bygger på en samling folksagor, mytologiska berättelser, verkliga personer och även reklam. Under asatrons tid hade de flesta germanska kulturerna en högtid kring midvintersolståndet, som bland annat kallades ”Yule”. Den nordiske guden Oden var en stor del av de festligheterna och benämndes ofta som ”julfader” eller ”julner”.

Källa: Historiska Media Förlag

Varma julkramar från mig,