Jag satt här och bad om lite universella tecken på vad jag ska skriva om idag. Jag brukar sätta mig vid datorn och slappna av, be inom mig om idéer att skriva om. Därefter brukar det komma till mig.

Just idag fick jag tecken om kärlek, för det kom en låt på radion som finns med i filmen ”En officer och gentleman”. Jag tror låten heter ”Up Where We Belong”. Den är så fin. Jag sa ”tack” högt, och log.

Jag kommer ihåg filmen så väl, jag tror jag gick på mellanstadiet. Den berörde mig. Särskilt slutscenen när skådespelaren Richard Gere kommer i sin vita officerskostym och hämtar sin stora kärlek på fabriken där hon jobbar, tar upp henne i sin famn och bär henne ut. Det glömmer jag aldrig. Det var då jag bestämde mig för att min drömman skulle ha bruna ögon och vit kostym när det var dags för mig att gifta mig!

Kan inte låta bli att skratta högt nu, men jag kom jag precis på att jag har en man med bruna ögon och han hade vit kostym när vi gifte oss. Jag har inte tänkt på detta förrän nu. Det är sant! Jag vet att jag ofta tänkte på det när jag var liten och det kändes så sant redan då. Tänk så mycket vi attraherar in som vi inte ens tänker på!

Allt vibrerar hela tiden och är energi, den vibrationen vi befinner oss i drar vi till oss. Allt vi känner attraherar vi, inte det vi tänker som så många tror. Vi måste vara i harmoni med det vi tänker för att skapa detta i våra liv.

Frågan är egentligen vad vi känner för oss själva i alla skeden av livet? När jag träffade min man Fredrik blev vi väldigt bra vänner först. Jag var hans handledare inom vården, då jag jobbade inom omsorgen. Min man jobbade tidigare som it-konsult, han hade teknisk utbildning och hade studerat till data, -el-och it-ingenjör. Men han tröttnade på det och ville jobba med människor i stället, så han sadlade om och läste vård och omsorg i stället.

Våra vägar möttes på mitt arbete. Det var ingen slump. Innan vi blev ihop var det inte en helt enkel väg. Men han var så säker på att jag var kvinnan i hans liv, att han väntande. Jag vet att jag blev lite skrämd av det. Hans lugna, tydliga sätt att förmedla detta ganska tidigt i vår relation, gjorde mig osäker.

Idag har vi varit gifta i tretton år och vår kärlek blir bara större och större. Sluta aldrig att fantisera och drömma. Jag fick min brunögde man med vit kostym. Han har funnits där, inom mig, sedan jag var barn.

Varma kramar från mig,