Jag har varit hos veterinären med min älskade häst Duggan. Jag kände att det inte riktigt var som det skulle med hennes ena bakben. Det var ingen påtaglig hälta som jag kunde se med blotta ögat, men när jag red henne på volt så tyckte jag att hennes högra bakben inte kändes riktigt bra.

Jag tror att alla djurägare, mer eller mindre, kan känna av sina djur när något inte stämmer, även om vi inte alltid kan sätta fingret på vad det är. Människor och djur vibrerar ut energi, så vi kan känna av problem utan att se något med blotta ögat. Den här gåvan har vi alla och det är enormt viktigt att vi litar på den känslan. Den kan vara lika verklig som det du ser.

Nu jobbar ju jag som djurkommunikatör och har övat upp detta genom träning och jag har fått stor erfarenhet genom åren. Men alla känner av, det är inget speciellt för mig. Vi är födda med denna gåva, så våga lita på den.

Duggan hade problem med höger bakben men veterinären såg inget heller först. Vi fick ge henne sprutor som bedövade vissa områden för att kunna utesluta problem, sedan röntgade vi henne. Hon hade en liten inflammation i hasleden, ungefär som om vi människor skulle vricka fotleden. Hon fick medicin och ordinerades lite vila. Mina 23-åriga ”tant” är som en femåring ibland, hihi! Hon är pigg och glad, så detta kan hända vilken häst som helst.

Veterinären fick också gå igenom hennes tänder, raspa dem samt ta bort lite foderpackningar mellan tänderna. Detta gör jag cirka två gånger per år.

Jag blev så himla glad när veterinären sa att detta är en väldigt fin häst för att vara 23 år, att hon är i fin form. Det värmde mitt hjärta så, för denna häst är min bästa vän och jag älskar verkligen Duggan.

Hon och jag har så roligt ihop. Jag cyklar 6 km till stallet varje dag i ur och skur. När jag kommer till henne ”stannar tiden” och jag blir så lycklig. Jag släpper allt annat. Med ett stort leende springer jag som ett barn till henne i hagen och hon möter mig med ett gnäggande. Hon bryr sig inte om de andra hästarna, hon vill inget annat än följa med mig. Den känslan att vi båda är lika glada i varandra är stor och så hjärtlig.

Det är inget jag tar för givet, att ett 500-kilos djur kan vara ens bästa vän. Vi förstår varandra och samarbetar. Det är ju magiskt! Vilket djur känner du ett starkt band till?

Varma kramar från mig,