Jag har alltid trott på medmänsklighet och kärlek. Det är också en stor drivkraft inom mig. När jag var liten blev jag mobbad i skolan, inte alltid men ibland, för att jag var mullig och kanske inte var som ”alla andra”. Jag stack ute lite extra.

 Det var så dubbelt på något sätt, jag hade många vänner och de som mobbade mig förstod nog inte alltid att de gjorde det. Jag hade en förståelse för det, för på något underligt sätt kunde jag känna av att många inte visste bättre och jag var förlåtande.

 Innerst inne mådde jag nog sämre än vad jag visade utåt och samtidigt hade jag roligt ihop med mina riktiga vänner. Det jag egentligen vill skriva är att mobbing och elakheter kan vara luddigt hos den som blir drabbad. En stegring som sker succesivt och som många faktiskt vänjer sig vid, tyvärr!

 Var går gränserna? Hur ser omgivningen ut runt den som blir mobbad?

 Jag tror att många barn och vuxna håller tyst länge om detta, innan man vågar säga något. En del säger aldrig något. Jag har alltid lärt mig att man ska vara snäll och hjälpa de som har det sämre än jag själv.

 Det jag inte lärde mig var att sätta gränser och känna efter vad som var bra för mig, vilket är lika viktigt för att få oss att växa inombords och känna empati och kärlek. I vuxen ålder har jag lärt mig att ge av mig själv men också att sätta gränser mot dem som tar mycket energi och ständigt vill ha min hjälp.

 Jag tror mycket på vårt eget ansvar och förhållningsätt till oss själva. Vi ska lägga vår energi på att ta ansvar för hur vi mår och hur vi vill ha det, samtidigt som vi ska kunna be om hjälp vid orättvisor och upplevelser som vi inte klarar av. 

 Det är så viktigt att säga ifrån när vi ser att någon far illa. Att inte ta ställning vid mobbing eller orättvisor, är som att säga att det är okej att fortsätta. Då är vi indirekt ansvariga för att det fortsätter.

 Vad är mobbing för dig? Upplever vi detta beteende olika beroende på vad vi har för uppväxt, tror du?

 Oavsett så har vi alla ett ansvar att förvalta denna magiska jord med omtanke. Det innebär att se över sina egna handlingar men också att ta ansvar för att vi tillsammans ska må bra och leva i kärlek.

 Det sistnämnda får jag ofta till mig av änglarna i mina kanaliseringar. Att göra så gott vi kan det räcker väl, glöm inte det. Blir du själv utsatt eller vet du att någon annan behöver stöd, så agera nu.

All värme och kärlek till dig från mig,

Anna