Åkeshofs honungsgula slott ligger vackert inbäddat i grönskan som en gömd oas, bara ett stenkast från Åkeshovs tunnelbanestation strax utanför Stockholm. Slottet uppfördes i mitten av 1600-talet av riksmarskalk Åke Axelsson (Natt och Dag), när han avled 1655 fullbordade dottern Barbro Åkesdotter bygget och övertog slottet.

Senare ärvde friherre David Stierncrona, 1715–1784, slottet efter sina föräldrar Gabriel och Antoinetta Maria Amya Stierncrona. I mitten av 1700-talet gifte han sig med Agneta Wrede, 1718–1800, som blev slottets friherrinna. Paret renoverade slottet i fransk rokokostil med nya flyglar och byggde ett vackert orangeri. Endast en korridor i bottenvåningen fick behålla 1600-talets kryssvalv.

Friherrinnan Agneta Wrede, som öste lyx och flärd över slottet, tros ligga bakom många av de oförklarliga saker som händer här. Det sägs vara hennes energi som flera känner av än i dag, både personal och gäster har upplevt oförklarliga saker. Men Agneta Wrede anses vara ett snällt spöke som har svårt att lämna sitt älskade slott.

Det är Agneta Wredes energi som Benny Rosenqvist tydligt känner av när han kliver in i den pampiga Jaktsalen på andra våningen. Vid sin sida har han marknadschefen Anna Rosmalm, som är mycket kunnig om slottets historia.

Åkeshofs slott uppfördes i mitten av 1600-talet av riksmarskalk Åke Axelsson (Natt och Dag).

Friherrinnan älskade fest

Benny stannar upp, blundar och gungar fram och tillbaka. Rummet har en kristallkrona, höga gröna växter och snirkliga stolar blandat med mörka skinnsoffor.

– Här ser jag en mycket elegant och parant kvinna, hon var lite ”högnäst” och förnäm, men det var en fasad som egentligen bara handlade om hennes blyghet. Jag ser henne i typiska 1700-talskläder med högt hår, hon hade klass och rang, säger Benny.

– Jag ser att det varit extremt mycket folk i det här rummet på 1700-talet, det ordnades stora fester och middagar, både här och i orangeriet. Jag ser en kvinna som älskade tjusiga fester, säger han.

Benny känner tydligt av friherrinnan Agneta Wredes förkärlek till festligheter. När det numera ordnas bröllop och stora festligheter på Åkeshofs slott, som idag är ett konferenshotell, har det hänt att både gäster och anställda hört mystiska och oförklarliga saker i de gamla salarna.

En fast anställd vittnar om att hon sett något blått svepa förbi i serveringsgången vid ett flertal tillfällen.

– Hon ger sig till känna när det är fest på slottet, speciellt i Jaktsalen där vi brukar börja med en drink, säger hotelldirektör Lena-Carin Boman och fortsätter: Salen ligger på samma våning som hennes förmak och sovrum.

Benny Rosenqvist känner tydligt av Agneta Wredes energi på slottet.

Otrohet och svartsjuka

Benny pratar varmt om Agnetas stora intresse för inredning. Att hon var mycket estetisk och att hon gärna inredde med exotiska palmer, franska runda möbler och exklusiva mattor.

Anna Rosmalm bekräftar Agnetas kärlek till vackra möbler.

– Ja, det stämmer, paret la ner stora summor på att modernisera slottet i fransk rokokostil med hjälp av dåtidens stjärnarkitekt Carl Hårleman.

Den vackra Jaktsalen är smyckad med målade konstverk direkt på väggarna, som var karakteristiskt för den här epoken. Paret lät den kända kungliga hovmålaren Johan Pasch skapa väggmålningar både i Jaktsalen och i Agneta Wredes förmak.

– Här ser jag 1700-talet i sin fulla blom, de var rädda om sina vackra möbler, men hon är upprörd över färgerna på väggmålningarna. Hon säger att de kopierade målningarna på väggarna inte är korrekta, att de hade mer färger tidigare, säger Benny.

Mycket riktigt stämmer det, målningarna i Jaktsalen är kopior gjorda av Brita Joel-Soop. I slutet av 1800-talet började slottet förfalla och Jaktsalens väggmålningar såldes, 75 kr för de små och 150 kr för de stora. Idag finns originalmålningarna på Stockholms Handelskammare.

– Jag ser även en kunglig man som behövde gömma sig här inne i Jaktsalen, fortsätter Benny.

Anna nickar, hon tycker det är spännande att Benny känner av så mycket som kan stämma.

– Eftersom David Stierncrona var en kunglig kammarherre så är det fullt möjligt att han hjälpte någon i den kretsen, svarar Anna.

– Deras liv var nästan som ett filmmanus, han hade en kärleksaffär. Och hon driver honom till otrohet med sin svartsjuka. Han var majestätisk. Men trots allt fanns det mycket kärlek mellan dem och det sitter kvar i väggarna, säger Benny.

– De fick jättemånga barn, förmedlar Benny, men en dotter gick bort som ung, då blev det sorg i huset. Det var mycket sjukdomar i familjen, det var ingen enkel väg. Och hon var mycket ensam i slutet av sitt liv, fortsätter Benny.

Marknadschef Anna Rosmalm är kunnig om slottets historia och känner själv oro för att befinna sig i slottets källare.

Någon flyttar möbler

Av deras tio barn gick döttrarna Agneta och Maria Gustafva och sonen Fabian Casimir bort tidigt. Mycket riktigt så levde friherrinnan Agneta Wrede 16 år ensam efter sin mans bortgång.

Men när Benny kommer in i förmaket ler han.

– Här är spisen som jag letat efter, det här slottet var ett varmt slott. Här inne var det mycket djupa samtal. Men jag ser ett annat bord, hon gillade runda bord och vackra ljusstakar. Hon älskade levande ljus!

I Agneta Wredes ljuvliga förmak, med målade rokokoväggar med kurtiserande herdepar, har både personal och gäster hört underliga skrapande ljud, som om någon flyttar möbler. Även i Agneta Wredes sängkammare, som numera är ett konferensrum, har flera gäster upplevt en skugga glida förbi.

– Hon älskade inredning, den här damen! Här är målningarna intakta, säger Benny när han tittar sig omkring i det romantiska rummet.

Mycket riktigt, 1700-talsmålningarna av den kungliga hovmålaren Johan Pasch magasinerades i början av 1900-talet, de hittades senare på vinden på S:t Eriks sjukhus.

Stockholms stadsmuseum och fru Dolly Nilsson, som vuxit upp på slottet, återställde tapeterna i Agneta Wredes förmak 1958.

– Hon älskade blommor och hade en mycket speciell samling av rosor i sin trädgård. Orangeriet var en fridfull plats för henne, jag ser att det fanns skulpturer i parken. De hade en stor stab som jobbade för dem, säkert 40 personer, säger Benny.

Anna bekräftar att Benny har rätt, paret lät mycket riktigt bygga ett orangeri där Agneta Wrede tillbringade mycket av sin tid, och slottsträdgården är fortfarande fylld av vackra blommor.

När Benny och Anna går upp för den gedigna stentrappan till vinden ändras energierna.

– Här uppe har någon dött, det är mycket ångest här. Vinden har även använts för att gömma undan människor. Men det är sorgen från en kvinnas energi som känns starkast här, hit har någon kommit upp för att sörja, det finns fortfarande kvar i väggarna, säger han.

Personalens omklädningsrum ligger på vindsvåningen och här har flera anställda känt sig iakttagna och hört steg utanför dörren. Slottspersonalen har även skymtat en kvinnogestalt som rört sig oroligt genom rummen.

– En av de anställda höll på att byta om när hon hörde ljudet av fotsteg utanför dörren. Hon tittade ut för att se vem det var men ingen syntes till i korridoren, säger Lena-Carin Boman.

När det är fest på slottet brukar kvällen firas i Jaktsalen, precis som på 1700-talet.

Sorgsen kvinna på vinden

Benny går runt på vinden, men det är precis vid trappan vid personalens omklädningsrum som han känner av den sorgsna energin från kvinnan som jobbade på slottet.

– Min son dog! Det gick fort, jag vill inte vara här, säger den ledsna kvinnan från Andra sidan, berättar Benny.

Benny tittar sig omkring i vindsutrymmet med många dörrar på vardera sida och skakar på huvudet.

– Jag tar bort den sorgsna energin så det blir kärleksfullare här, säger han.

Anna tar tacksamt emot Bennys fina erbjudande, kanske kommer personalen kunna byta om i sitt omklädningsrum utan att känna sig iakttagna efter Bennys besök.

– Nu är det mycket lugnare här, mer kärlek, säger Benny nöjt och ler.

Benny tar bort den sorgsna energin så det blir kärleksfullare och lugnare på vinden i personalens omklädningsrum.

Den farliga källartrappan

Anna Rosmalm drar sig för att gå ner i källaren, och hon är inte ensam.

– I källaren finns det en tydlig närvaro, både jag och våra gäster har känt av en obehaglig känsla här nere när vi har haft vinprovningar eller besökt toaletterna, säger Anna.

Här knyts historien ihop med den sorgsna kvinnan på vinden. Benny berättar att det var mammans sorg han kände av, det var hon som gick upp på vinden för att gråta när hennes son dog.

– Allt gick så fort, säger den förtvivlade mamman. Hon ville byta ut sitt liv mot sin son, berättar Benny.

De ovanligt höga trappstegen i den branta stentrappan ner till källaren avslöjar att det lätt kan hända en olycka här. Både Benny och Anna får hålla stadigt i det svarta järnräcket.

– Den unga mannen, som jobbade på slottet tillsammans med sin mamma, hade mycket bråttom när han sprang upp och ner i trappan. Det blev dramatiskt och mycket blod när han ramlade och bröt nacken. Det är inte trevligt här i källaren efter den händelsen, säger Benny.

Och det kan både Anna och flera ur personalen intyga.

– Anställda har hört en pojkröst skrika när de har gått förbi källartrappan, säger Lena-Carin Boman.

Anna och Benny går tacksamt upp för trappan igen.

I den branta stentrappan ner till källaren hände en dödsolycka,  Benny känner starkt av moderns sorg.

Maten utmärker sig

Idag drivs Åkeshofs slott som konferensanläggning, restaurang och hotell. Den vackra restaurangen Råkoko flörtar med 1700-talet, det serveras råkost i restaurangen som är inredd i rokokostil.

– Maten var mycket speciell här på 1700-talet, jag får in en man som var kräsen och noga med vem som blev anställd i köket. De pratar om ett annat kök, jag tror det fanns två kök här, kan det stämma, frågar Benny?

– Det kan stämma, jag tror inte att köket låg där det är nu, det borde finnas ritningar på det, svarar Anna.

Liksom de flesta andra svenska adelsslott har Åkeshov haft skiftande öden genom åren, från skola, mentalsjukhus, flyktingförläggning till pastorsexpedition.

– Jag ser även en annan man, i en senare period, med en ny stil på kläder och konst. Han hade bakåtkammat hår och välsittande kostym. Den här mannen reste mycket och hade karisma, han var djupsinnig och smart. Han hade en militär anknytning, berättar Benny.

– Det kan vara David Stierncronas son, David Henrik Stierncrona, 1754–1817. Han gjorde stor karriär och fick den militära tapperhetsmedaljen och utmärkelser som kommendör med stora korset av svärdsorden vid två tillfällen. Dessutom var han ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien, chef för Tredje kavalleribrigaden och hade höga grader som löjtnant och befälhavare, berättar Anna.

Den festglada friherrinnan Agneta Wrede dog på slottet år 1800. Hennes make, David Stierncrona gick bort redan 1784. Paret ligger begravda i Bromma kyrka inte långt ifrån Åkeshofs slott.

Idag kan du uppleva slottet i sin renoverade stjärnglans, flanera i trädgården, sova över eller äta i den vackra 1700-talsrestaurangen. Vem vet, kanske kommer även du att förnimma Agneta Wrede eleganta uppenbarelse.